Hundmässan - director's cut

Sista inlägget från hundmässan. Meddelar några director's cut. 

Afghanhunden. En av världens äldsta hundar. Dock inte en av de smartaste. 

Dansk-svensk gårdshund. Blir den julklapp måntro? 

Se upp! Hundgodis!

En herre från Kynologiska Akademin är på plats och kollar upp i databasen. 

Slut från Hundmässan för i år! På återseende nästa!

Hundmässan 2012 - i ringen

Hundmässan är inte bara montrar och kommers. Det är också tävling. Inne i den stora hallen finns ett tiotal ringar, en för varje hundgrupp. Det är dessa ringar som jag anser är hundmässans själ. Runt dessa samlas entusiasterna, ägarna som tävlar med sina hundar i utslagningsheat för att senare gå till final. Det råder camp-stämning och känsla av big meet. I korgarna bor hundarna och själv har ägarna med sig stolar och mat. Mellan ronderna pratar man med likasinnade som delar ens specialintresse. Det är folkfest i två dagar. 

I vinthundarnas ring. 

Välkommen till Big Meet!

Ny gren? 

Klockan tre börjar finalerna i stora ringen. Passet inleds med ett lite märkligt nummer. Temat för i år är Stockholm. En sångare och en pianist äntrar estraden. Som rekvisita har man  - en hund! Trion framför först Taubes "Stockholmsmelodi", sedan Lasse Berghagens "Stockholm i mitt hjärta". Till den senare är det meningen att publiken skall sjunga med, precis som på Skansen - men det är inte många läppar som rör sig. Okej, estradunderhållning är kanske inte Kennelklubbens naturliga gebit. 

Sedan blir det dags för bruks- och bragdhundarnas priser. Min favorit var årets narkotikasökhund, labradoren Jeff. En hund som var absolut coollugn. Jeff har under sin karriär nosat upp knark till ett värde av 380 miljoner kronor! På bilden ser Jeff smått generad ut över uppmärksamheten. Han vill mest hem och jobba. 

Och nu börjar showen! 

- Öh, ge fan i å dra!

Vinnare av vinthundstävlingen, till norska domarens förtjusning. Ett stiligt par!

Sedan blev det dags för spanielhundarna att tävla. Here they come! 

Som domare hade man utsett engelsmannen Gordon Williams. En man som dömt hund i hela sitt liv! Deltagarna visste att de inte skulle få något gratis. 

Här var min favorit. En amerikansk spaniel. Vilken stil! Gordon Williams verkar gilla det han ser - men inte tillräckligt för att förstapriset skall bärgas. 

Dagen bjöd också på finalen i junior handling. Under den stiliga isländska domarens ledning tävlade Sveriges bästa juniorer om att få representera Sverige i kommande internationella mästerskap. Återväxten är god! 

Som vanligt var det många kollegor ute och fotograferade. För egen del började minneskorten bli fulla. Så jag fick lämna mässan för denna gång, dock ändå trygg i vetskapen att de duktiga kollegorna skulle fullfölja bevakningen på bästa sätt. En givande dag! 

/Slut. 

Hundmässan 2012

Igår var inledningsdagen på Hundmässan i Älvsjö. Hundmässan är för mig en av årets fotografiska höjdpunkter. Mässor är alltid intressanta - men hundmässan är något extra. Det är ande och liv när utställningsföremålen är levande varelser. Och det är inte vilken varelse som helst - det handlar om människans bästa vän. 

På morgonen funderade jag på vad jag skulle ta med mig för utrustning. Det är inte helt lätt att plåta hund. Å ena sidan behövs vidvinkel när man trängs bland utställningsbåsen i hallarna. Å andra sidan behövs tele när man plåtar uppvisningar i ringen. Jag bestämde mig för att gå "all in" och ta med mig allt vad jag hade i proffsväg. 24-70 för närgånget bland båsen och 70-200 för de mer sportbetonade grenarna. Sålunda rustad kände jag mig redo att plåta all form av hund som kom i min väg..

- Välkommen! 

Genast när man kommer innanför svängdörrarna vid kassorna förstår man att det är hundmässa. Knökfullt med folk. Spridda skall och doften av våt hund. Folkfest väntar!

Rysk bamsehund. 

Det är tacksamt att gå runt med kameran på hundmässan. Hundägarna har alls inget emot att man plåtar deras älsklingar - tvärtom! Hundarna brukar ta uppmärksamheten med upphöjt lugn. Det är med andra ord perfekt samspel mellan hund, hundägare och fotograf. 

Mastiffens trötta uppsyn gör sig alltid bra på bild. 

Hund är dock fysiskt ansträngande att plåta. De bästa bilderna fås när man kommer ned och intar hundens perspektiv. Det gör att man hela tiden måste gå ned på knä. Sitter just nu med saftig träningsvärk i låren. Hundfotografering är en meningsfull motion! 

Hund modell mindre. Den moderna sällskapshunden kommer i huvudsakligen två varianter: den fula/grymma hunden och den söta. Vilken man väljer är ofta en smaksak. 

Faraohunden är en intressant hund. På gammal egyptisk konst ser man ofta denna hund med sina patenterade öron. En hund med 4 000 år på nacken! 

Welsh Corgi är karaktäristisk med sina korta ben. En bra hund för rullstolsbundna. 

- Man får mycke hund för pengarna!..

Det är är en av mina favoriter: dansk-svensk gårdshund. Hunden känns som en riktig hund i utseende och temperament. Den kommer samtidigt i en trevlig och hanterlig förpackning. En vinnare! 

Det stora nöjet för många är att komma ut och träffa hundfolk. I glatt samkväm får man prata hund med likasinnade från när och fjärran. På bilden en amerikanska som pratar terrier med en utställare. 

Hundgodiset - grunden för all framgångsrik dressyr.

Se för övrigt upp med godiset på mässan. Som på alla mässor ställer utställarna fram skålar med godis. Men här är det ofta ägnat åt hunden! 

Grand Danoisen väcker alltid uppmärksamhet. Med sin imponerande stofthydda är den en hund som många kan klappa samtidigt. Hunden tar plats och blir ofta medelpunkten i konversationen. 

Dalmatinern. Ursprungligen zigenarnas speciella brukshund. Med sina omisskännliga prickar tjänstgör denna hund idag ofta som intressant inredningsdetalj. 

Hundmässan tömmer man inte i ett inlägg. Bloggen kommer i ytterligare inlägg rapportera från mässan. Bland annat vad som hände i ringen. Fortsättning följer..

Från Prag - Om konsten att stjäla hundar.

Efter ett litet uppehåll i bloggandet är det dags att slutföra min Pragserie. 

En av mina absoluta favoritböcker är Den tappre soldaten Svejks äventyr, skriven av Jaroslav Hasek. Jag läste den första gången när jag gick i sexan. Genom åren har jag säkert läst den 3-4 gånger. Historierna om Svejk, ingenjörssoldaten Vodicka som hatade ungrare, den ettårsfrivillige,  underlöjtnant Dub  m fl är stor humor. Så därför var det ett nöje att befinna sig i Prag, Svejks hemstad. Tänkte då passa på att ägna mig åt lite litterär turism genom att gå i Svejks fotspår. 

Enligt källorna skall Svejk före kriget ha försörjt sig med att sälja stulna hundar. Han brukade fånga in byrackor och förfalska deras stamtavlor, för att sedan sälja dem till avans. En hundstöld blir också orsaken till att Svejk tvingas lämna Prag och bege sig mot fronten. Svejk jobbade som kalfaktor (betjänt) åt löjtnanten Lukas. Lukas gav Svejk i uppdrag att skaffa honom en hund. Svejk ser då till att stjäla pinchern Fox från en överste Kraus. När översten senare konfronterar Lukas på gatan med hunden leder det till omförflyttning för Lukas och hans kalfaktor närmare fronten. Denna historia tänkte jag ta till utgångspunkt för ett litterärt strövtåg genom staden.  

Hundstölden börjar med att Svejk träffar den gamle kumpanen Blahnik, som brukade stjäla hundar åt Svejk före kriget: "På Mala Strana ligger en liten ölstuga vid trappan upp till slottet. Där satt en dag två män i den halvmörka bakgrunden. En soldat och civil. De satt lutade mot varandra och viskade hemlighetsfullt. De såg ut som sammansvurna från den venetianska republikens tid." 

Jag lyckades spåra ölstugan: U sedmi svabu! Det måste vara den. Mysig inredning - men stället har nu förfallit till ett turisthak, precis som allt som har att göra med Svejk. 

Vad gäller konsten att stjäla hundar lär det finnas två system. Det ena är att rätt upp och ner gå fram och stjäla en hund på ficktjuvars vis. Det andra mer raffinerade är att bedrägligt locka iväg hunden med något gott doftande i fickan. Hunden är ett trofast djur, men låt den lukta på stekt fläskkorv och den går förlorad.. 

Här är Karlsplatsen. Ett av Prags mest populära hundraststråk. Före kriget skall enligt källorna Svejk ha lyckats komma över många fina exemplar från just denna park. Det var därför givet att fortsätta den litterära odyssén här. Finns det fortfarande lika många hundar här som det gjorde på Svejks tid? 

Javisst! Karlsplatsen visar sig vara rikliga jaktmarker! Vid första anblicken ser jag hur hundägare strömmar ut från parken med sina älsklingar! 

Små hundar är bra att stjäla. Storleken gör att man kan stoppa ner dem innanför rocken. 

Fint exemplar. Mmm...kom till pappa..

Den här då? Nja, lite stor. Den i bakgrunden? Tja, varför inte. 

Uppmuntrad av det rika villebrådet på Karlsplatsen gick jag vidare till Havlicekparken uppe vid Vinbergen. Det var här Svejks kumpan Blahnik stal hunden Fox från överste Kraus vilket sedan blev Svejks och löjtnantens undergång. På ölstugan vid Mala Strana hade Blahnik upplyst Svejk att överstens husa brukade ta Fox på promenad i parken varje kväll. Svejks uppgift blir att bekanta sig med husan och locka ur henne vad som är Fox favoritmat. Svejk bekantar sig med henne i parken under förevändning att ha gått vilse. Genom att låtsas komma från samma hemtrakter lyckas han vinna hennes förtroende. Han lyckas sedan klämma ur henne den viktiga informationen: Fox favoritmat är kokt kalvlever! Svejk meddelar informationen vidare till Blahnik, som nästa dag skrider till verket. Med kokt kalvlever i fickan lockar han bort Fox från parken, norpar hunden och levererar den till Svejk...

Havlicekparken visar sig vara ett eldorado för hundar. Parken är riktigt stor och hundarna kan rastas mer fritt. Vilket naturligtvis öppnar vissa möjligheter. Se här några exemplar. 

Jag ger 3000 kronor för pudeln och 2000 kronor för mopsen. 4000 kronor för båda. 

En byracka. Kommer krävas en hel del jobb med stamtavlan för att affären skall gå ihop. 

I parken har man numera uppfört förbud mot att rasta hundarna lösa. Förbudet kom till efter Svejks tid. Detta som ett led i att stävja hundstölderna i parken.  

- Hej! Fssst! Du där! Får man fresta med lite kalvlever? 

Tillbaka i centrum på Panskagatan. Det var här som överste Kraus konfronterade löjtnant Lukas med Fox, när denne var på väg mot hotellet Palace som syns i bakgrunden. Och så for Svejk och löjtnanten mot fronten. 

Ett trevligt litet dagsäventyr. Kan rekommendera litterär turism. Genom att gå i fotspåren av handlingen i någon roman får man en utmärkt plan för sitt turistande och man kommer till miljöer som ligger utanför de vanligare stråken. Fyra plus! 

Vid ankdammen - det stora blå.

Idag var en strålande dag så undertecknad gav mig iväg på en tur runt Årstaviken. Solen, vattnet och isen tillsammans med några ankor gjorde dagen till en riktigt trevlig fotoutflykt.  

Det började med att jag gjorde en viktig fotografisk upptäckt. Ett evigt fotografiskt bekymmer är problemet med vinjettering, Fenomenet att bilderna svartnar ute vid hörnen. Så länge fotokonsten har funnits har fotografer brottats med detta. Ett vanligt sätt att tackla problemet har varit att blända ner. Ett annat att justera med hjälp av mjukvara. Nu tror jag mig ha kommit på ytterligare en metod. Man ser till att komponera på så vis att ljuskällan hamnar strax utanför kanten på bilden.  Detta löser inte bara vinjetteringen - det skapar till och med en negativ sådan. Bilderna blir ljusare ute i kanterna! Kanske kan man kalla det för negvin-teknik. Nackdelen är att effekten bara uppnås på ena sidan av bilden, såvida man inte har två ljuskällor. 

Negvin-tekniken är flexibel och kan även användas för effekter centralt  i bilden. Här skapas negativ vinjettering kring kanten på en bro. 

Jag gick vidare och kom fram till vad som skulle bli huvudnumret för dagen. Våren är så långt skriden att bara ett lövtunt istäcke täcker vattnet. På vissa ställen vet man inte om det är vatten eller is. Detta skapar en perfekt miljö för ankorna. Och tillsammans med sol och klar himmel skapas underbara förutsättningar för färgen blått.  

En sådan här dag kommer ankorna verkligen till sin rätt. Kombinationen fötter och flytkropp gör dem till veritabla amfibiemonster. Ta sig upp på lövtunn is? Inga problem. Isen håller inte? Bara att glida ner i vattnet. Vi människobarn satt och iakttog ankorna och det var inte utan att man var avundsjuk. 

Ankskådning. 

Människoskådning. 

Alla iakttar alla. 

Även videgräset trivdes. 

/Slut.