Dagnys på Fotografiska

Populära fotofikat Dagnys gästspelade idag på Fotografiska. Ett stort sällskap fyllde två hela rundbord. Det var festligt, folkligt, fullsatt. 

De gamla mätsökarkamerorna är fotovärldens jänkebilar. De kommer fram vid big meets och blir föremål för uppmärksamheten. 

Lattemammorna hade intagit Rheborg. Snälla lattemammor! Ni har stället för er själva hela veckan. Ni måste låta vanligt folk få komma till på helgerna. 

Hötorgskonstnärinnan Jill Greenberg hade en fin utställning. Många gråtande barn, en del gråtande björnar. Dock inga dansande zigenerskor. 

//Slut. 

Dagnys på Fotografiska

Var på Dagnys på Fotografiska i helgen. Man har ju sett bilderna på bloggarna från träffarna. Det är inte utan att man har velat vara med. Men Uppsala är ju inget ställa man tar sig till på en kafferast. Dagnys brukar emellertid gästspela på Fotografiska en gång per år och då brukar en annan passa på: 

När jag kom dit hade många redan samlats. En del verkade vilja leka spetsigafingerleken. Det går till så att man ska försöka ha så spetsiga fingrar som möjligt. 

Kurt gör en magisk gest...

- NO PHOTOS! 

Svårt att leva som man lär. 

Alla verkade ändå glada. Ett givande litet samkväm på lördagsförmiddagen. De stora frågorna förblev dock obesvarade. Vad är konsten? Vilken är den bästa kameran? Svaren får vänta till nästa gång. 

//Slut. 

What's your story?

Nikon har haft en road show genom Norden. Från att ha besökt en del mindre städer avslutades showen i Stockholm - the Capital of Scandinavia. Syftet var att presentera den nya proffs-lineupen och för ändamålet hade man bjudit in storstjärnor från Amerika. Den legendariske National Geographic-fotografen Joe McNally och den vittberömde Sports Illustrated-fotografen Bill Frakes fanns på plats tillsammans med lokala förmågor. Tillställningen var för särskilt invigda och naturligtvis hade även Till och Från fått en inbjudan. Så bloggens utsände gick till Fotografiska för att lyssna på de amerikanska kollegorna och känna lite på den nya lineupen. 

Budskapet kan sammanfattas i tre punkter: 
1. Det spelar ingen roll vilken utrustning man har - det är fotografen som tar bilden.
2. Nikons nya kameror är de bästa som någonsin vandrat på jorden.
3. Om man vill ta bilder som Joe McNally och hamna i National Geographic är det väsentligt att skaffa sig en bra helikopter.  Om man vill ta bilder som Bill Frakes och hamna i Sports Illustrated ska man se till att jobba med sexton kameror samtidigt. 

Den här typen av tillställningar är för övrigt mycket svårplåtad. Ljuset är omöjligt att hantera och man drabbas obönhörligt av de röda skallarnas förbannelse. Se här. Färgbalansen är här inställd på 2226 grader Kelvin. Kallare än kallt. Hjälpte dock föga. 

Bill Frakes var den mest plåtade under kvällen. Fotograferna kunde inte hålla sig ifrån honom. 

De röda skallarnas förbannelse. 

Som sagt, fotograferna kunde inte slita sig från Bill. 

Föreställningen slut och folket lättar. Joe fortsätter dock att hålla hov för en mindre skara. 

På det hela taget en givande stund. Alltid trevligt att komma ut och träffa Nikonfolk. Och helt klart är det dags att byta upp sig. Frågan är vad man ska köpa? D800:an är nätt och trevlig men den har lite stora filer. D4:an är tung och robust och snabb men den lämpar sig inte i alla sammanhang. Kanske ska man köpa båda? Då kan man ha D4:an när man vill plåta sport och vid större events och samtidigt ha D800:an när man vill ha upplösning eller för att plåta candids. Så får det bli! 

Dagnys på Fotografiska

Idag var det riktigt trevligt att fira lördag. Vädret var gnistrande kyligt och klart. Äntligen lite vinter! Dessutom var det så att fotofikat Dagnys gästade Fotografiska. Det var ett tillfälle som inte gick att missa. Kul att få träffa likasinnade och kul att träffa människor som man umgåtts med på bloggarna i verkliga livet. Vi var ett tiotal som slöt upp. 

Ewa och Bengt. 

Arbetsdelning: Rauni fotar Kurt och jag fotar Rauni. 

Jag fotar Kurt och Rauni fotar mig. 

Det var riktigt trevligt och vi satt i två timmar och diskuterade fotografins intrikata problem. Caféet var nu fyllt med folk. Vi gick ned för att kolla på utställningarna. 

Men diskussionerna fortsatte..

Hur var utställningen? Av Corbijns bilder gillade jag den på Brucan och den på Mandela. Men behållningen var helt klart Dagnys. Mer sånt! 

På Fotografiska

Undertecknad har plåtat en hel del på sistone. Tänkte därför att jag skulle koppla av med att gå ner till Fotografiska och kolla in vad kollegorna sysslar med. Just nu har bland annat Nick Brandt en utställning med sina bilder på elefanter och andra vilda djur från savannen. Helen Levitt har en utställning med gatufotografi som verkade intressant. Sagt och gjort: 

När jag gick den långa trappan från Katarinavägen ner mot Fotografiska möttes jag av glada besökare på väg upp. Jag förstod att därnere vankades kanonutställningar. 

Väl därinne kom förväntningarna inte på skam. Lokalerna var fyllda av glada besökare ivriga att stilla sitt lystmäte med fotografisk konst. 

Med tankarna på savannen. 

Bland alfahannar och lejoninnor. 

Skeptisk, entusiastisk, trollbunden. 

...är det inte lite konstiga färger?...

...jag undrar om han har någon annan?...

Det var uppenbart att kollegorna hade gjort succé. Inspirerande och kul! Vänta bara - en dag skall jag också ha en utställning och då skall människor komma från jordens alla hörn och förtjusas av mina bilder. Nästa år på Fotografiska...