På spaning efter Maria Sharapova

Andra dagen på semestern. Duscha, frukost, vädra hängmattan. In och kolla lite grann på Fejan. Och vad skådar ens norra? Maria Sharapova i stan! 

Maria Sharapova tycker jag verkar vara en rar flicka. Har därför följt henne litegrann på Fejan. Maria är en flitig poster: nästan varje dag är det ett nytt inlägg från någon turnering eller från någon tillställning där hon agerar taleskvinna för någon spännande produkt. Tennisracketar, klockor eller bilar exempelvis. Men idag var det extra trevligt att ta del av hennes itinerär. "Enjoying Stockholm in the summertime!" Jag kollar datumangivelsen. Postat för tretton minuter sedan! Hon är här! Klockan är strax över tio. Ingen tid att förlora. På med dojjorna, fram med kameran, plocka med värsta telet. Ut på stan och paparazza! 

Jag knatar över Slussen och in i Gamla Stan. Fullt med turister i guidade turer: spanjorer, tyskar, ryssar. Dock ingen Maria. Bilden är tagen på Norrbron för en halvtimme sen. Det bästa jag kan göra är att knata dit. 

Jag kommer fram till platsen och vad finner man? Maria är borta! Nåja, det kanske inte var oväntat. Går det att säkra några bevis? Nej, det är svårt. Så nu gäller det att tänka. Klockan tio på Norrbron, vad gör hon där? Jag vänder mig omkring och - naturligtvis! Hon bor på Grand! Det är bara en enkel morgonpromenad bort. Grand Hotel är hotellet där storstjärnorna alltid bor så det är givet att Maria bor där. Men nu har hon lämnat hotellet. Vart har hon gått? Man kan ju inte bara knata omkring på måfå. Kanske har hon bara tagit en kort promenad och sedan återvänt till hotellet? Jag bestämmer mig för att gå till hotellet och pröva lyckan. 

Jag sätter mig utanför Grand och väntar. Det är lustigt, man har byggt om vid kajen utanför Grand. Där har man placerat några trevliga bänkar. Där sitter man med perfekt skottläge mot Grand! Riktiga paparazzobänkar, bara att tacka och ta emot. Nu får man sitta och vänta. Jag sitter en halvtimme. Turister kommer och går. Några fransmän kommer ut och sätter sig på bänken bredvid. Ingen Maria. Det var ju i och för sig ett långskott. Entrévärdarna tittar på mig och ler. De begriper säkert vad jag är ute efter..

Paparazzofotografering handlar mycket om väntan. Det är inte alltid en dans på rosor minsann. Det är ofta långt mellan glamourshoten på den firade stjärnan. Mesta delen av jobbet handlar om timmar på pass i ensamhet. Det här är en aspekt som man ofta glömmer bort när man klagar på paparazzon. Han är dock en yrkesman som förtjänar respekt för det slit han lägger ner på sitt yrke.

Frågan var nu vad jag skulle göra. Hypotesen var skakig redan från början. Ska man fånga en celebrity är det säkraste knepet att hänga utanför hotellet. Att ge sig ut och spana på frihand kräver att man besitter extrem intuition. Men jag kände att jag inte hade tid att sitta alltför länge. Jag hade trots allt semester. Jag beslutar mig för att gå tillbaka till platsen för fotot på Fejan. 

Jag återvänder till Norrbron. Nu gäller det att tänka. Till höger ligger staden. Kan hon ha gått ut på stan? NK? Maria verkar ju gilla prylar. Klockor och grejer. Har hon gått och shoppat? Det är en tanke. Å andra sidan: Maria har ju allt. Vad har Stockholms magra utbud att erbjuda i shoppingväg? Jag vänder mig till vänster. Där tronar Slottet. Maria är ju ryska. Ryssarna älskar Slottet. Livkammaren, vaktparaden, allt som andas svensk stormaktstid. Maria har visserligen länge levt i USA men ränderna går aldrig ur. 

Då slår det mig: Skattkammaren! Norrbron mynnar ut i muséet Tre Kronor med ingång till Skattkammaren. Naturligtvis! Skattkammaren tickar alla boxar: lyx och flärd, kunglig glans, stormaktstid. Maria är ute efter kronjuvelerna! 

Jag löser biljett till muséet och går in. Där inne härskar tystnaden. Gamla murar och kläder i älgaskinn. Då slår mig eftertanken: är det här verkligen Marias grej? Nej, det här var nog inte rätt...

I Skattkammaren är det fullt med folk men ingen Maria. Där är kronan, Sveriges rikskrona, med äpple och spira. Det du Maria! Det här kan inte köpas för pengar! 

Så dagen slutade med att jag kammade noll. Uppgiften var ju inte helt lätt så det var kanske inte oväntat. Hypotesen om Skattkammaren visade sig också vara helt uppåt väggarna. Det här är ett fel man ofta gör. Man projicerar sina egna önskemål och tankar på celebrityn man spanar efter. Bara för att jag är intresserad av svensk historia betyder det inte att Maria Sharapova är det? Kanske jag och Maria trots allt inte passar varandra..

Det tål att upprepas: att ge sig ut och frispana som paparazzo är extremt svårt. Det bästa är att hålla sig till hotellen. I morgon har jag inte tid att paparazza. Därför kommer här ett stalltips: Klockan sju på morgonen springer Maria Sharapova ut genom dessa dörrar för en joggingrunda. Hon springer runt Skeppsbron, sedan Strandvägen och runt Djurgården. Ni läste det här först. 

Tillägg: Två dagar senare postar Maria denna bild på Fejan: "Had a tour of all the islands in Stockholm.." Maria har varit ute i skärgården! Borde man ha kunnat gissa. Nåja, inte mycket att göra. Förresten tycker jag att hennes bilder ser lite konstiga ut. Hon använder inte tredjedelsregeln. Ofta står hon bortklippt i något hörn. Maria skulle behöva någon erfaren fotograf som följer henne på hennes resor och tar hand om hennes image. 

Gotland runt - starten

 Igår gick starten på Gotland Runt: 

Skönt att komma ut och lufta seglen innan den värsta rusningen. 

Starten gick klockan elva. Segelbåtar över sjön - perfekt att bevaka från Katarinavägen/Fjällgatan. Publiken instämde. 

Storstjärnorna  börjar kryssa längs Skeppsbrokajen. Det är som i gamla tider på segelfartygens tid. Säga vad man vill om segelbåtar. De är inte snabba - men det är ande och liv. 

Smile guys! 

Ny börjar det. Båtar vid startlinjen...skottet går...

Nu kör vi! 

Det är HÅRT I MÅL!!

Fjorton klasser startar efter hand. Först dunderfräsarna. Sedan allt mindre båtar. Fältet avslutas med Classic-båtarna. Smäckra träbåtar från femtiotalet. Här är det inte fart utan klass som gäller. 

Åh, dessa fantastiska män... HasseåTage-känsla här. 

Sista båten ut. På Grönan roar sig barnen. Och seglarna far i sakta mak ut mot havet. Runda Gotland och sen hem igen. Varför hasta? Det viktigaste är inte att vinna - utan att hinna till regattamiddagen i Sandhamn på onsdagskvällen. 

Gotland Runt - uppladdningen

Igår var det uppladdning inför Gotland Runt, eller som den numera heter, ÅF Offshore Race. Båtarna ligger ankrade vid Skeppsholmen. Strålande solsken en ledig lördag. Till och Från var där och kände på pulsen. 

Af Chapman fick sällskap av modernare flytetyg. Första dan på semestern, ligga till vid Strömmen, strålande solsken. Livet blir inte mycket bättre om man är seglare. 

På pirerna rådde hektisk stämning. Proviantering, check-ups. Påminde om en stökig dag i Manaus. 

Gotland Runt är stekarglädje för tuffingar. Här några sista push ups före racet. 

EU-kommissionen har den värsta båten. Det är EU-avgiften i arbete. Reklam for kommissionen? Symbolpolitik, för att visa att man är bäst och störst? Nej, snarare en bekräftelse på att EU-kommissionen är ute och seglar. 

Alltid kul att komma ut och träffa seglarfolk. 

Idag (söndag) smäller det. KL. 11 går starten. Nu kör vi! 

Världens bästa objektiv

Objektivet hade fått fina recensioner i pressen. För en dryg månad sedan kunde jag inte längre hålla mig utan gick och köpte denna dyrgrip. För mig är saken klar. Världens bästa objektiv just nu är Nikons 70-200/4. Jag hade tidigare ett 70-200/2,8. Objektivet var bra - men storleken gjorde att det bara plockades fram vid högtidliga tillfällen. Så därför sålde jag det och köpte fyran för pengarna. 

Tre saker gör objektivet till världens just nu bästa: 

1. Skärpan. Helt fantastisk. Jag tycker den är minst lika bra som tvåkommaåttan. Tvåkommaåttan var tidigare mitt skarpaste objektiv.  

2. Handhavandet. Gluggen är fruktansvärt trevlig att handskas med. Storlek och vikt känns som natt och dag jämfört med tvåkommaåttan. Det här gör att jag tar med mig gluggen varje dag när jag går ut på stan. Tvåkommaåttan är en högtidsglugg medan fyran är en vardagsglugg. Förutom storlek och vikt är zoomringen helt underbar. Den är som en amerikansk servo. Otroligt lätt och välsmord men ändå med gedigen känsla. 

3. Bildstabilisering. Nikon har lagt in tredje generationens bildstabilisering. När man slår på VR är det som att en kraft suger tag i objektivet. Sökarbilden blir helt stilla. Nikon utlovar bildstabilisering med fem ljussteg. Och man levererar! Om man räknar med den gamla tumregeln att slutartiden skall vara lika med fokallängden innebär det att objektivet vid fokallängden 200mm skall klara handhållet vid en slutartid på 1/6 sekund. Håll till godo: 

ä
Nikkor 70-200/4@200mm, 1/4s, f4, VR påslagen. 

Nikkor 70-200/4@200mm, 1/4s, f4, VR avslagen. 

Vad säger ni om det, gott folk? Bildstabiliseringen är helt enkelt fantastisk. Fråga: har objektivet några nackdelar? Ja, några småsaker. Nikon har medvetet valt att göra gluggen mindre "pro" i sina attribut för att skydda försäljningen av den dyrare gluggen. Man får ingen väska med utan en tygpåse som för de mindre objektiven. Denna detalj är faktiskt ganska viktig. Objektivets storlek gör att väskan är nödvändig. Som tur var går det att använda väskan till 24-70-objektivet om man har en sådan (jag har haft planer på att sälja denna glugg men nu tror jag att jag avstår med tanke på väskan). Vidare finns inget stativfäste, det måste köpas löst. När man är ute på fältet kan en ytterligare nackdel vara att folk inte i samma utsträckning tror att man är proffs, jämfört med vad som är fallet med den större gluggen. 

Alla dessa skäl väger dock lätt i förhållande till objektivets fördelar. Mitt råd är enkelt: spring och köp! 

Äventyr i Rom: Slutsummering

Så var det äntligen dags att summera min Romresa. Vad ska man säga? Rom är världens vidunderligaste stad. Alltsedan ungdomens Asterix har Rom utövat en lockelse. Jag har tidigare varit i staden en gång för tjugo år sedan. Rom är den bästa staden hittills som jag har besökt under min tid som korrespondent för Till och Från. Under nyår/påsk har bloggen hittills avverkat Florens, Prag, Venedig och nu Rom. Av städerna är Rom den klart bästa. 

Det som gör Rom unikt är den otroliga kontinuiteten. Ingen annan stad har något motsvarande. Rom har varit på G i tvåtusen femhundra år och är still going strong. Från antikens värld, republikens och senatorernas, kejsarnas värld, till renässansens härliga tidsålder, ända in i modern tid. Och kyrkan som avkastat djupa lager under tvåtusen år. Andra städer har haft en period av blomstring men sedan fallit tillbaka. Det som gör Rom attraktiv är att den samtidigt med det historiska är en fungerande modern stad. Det är en stad som går att leva i. Som jämförelse är Venedig ett museum, Florens lite för trång. Det här att vara på G under en längre tid gäller för övrigt inte bara Rom utan är symptomatiskt för hela Italien. Till skillnad från grekerna exempelvis, som var på G under en tid för tvåtusen år sedan, men som sedan har tappat. Spanjorerna var på G under några århundraden, men sjönk sedan tillbaka. Fransmännen går omkring och är bittra över att de inte längre är världens centrum. Kontinuiteten bidrar till en lättsam ton hos italienaren. Genom att man alltid har varit med känner man att man ingenting har att bevisa.  Genom att man är inbakad i historia och kultur men fortfarande är med i gamet kan man inta en avslappnad attityd. 

Min resa varade bara fem dagar så det gick inte att hinna med allt vad staden har att erbjuda. Det blev mest att klara av alla måsten. Det blev mycket ruin- och kyrkoskådning. Det som jag framför allt borde gjort men inte hann med var att ägna mer tid åt paparazzi-fotograferingen. Via Veneto, Fellinis, Mastroiannis, Lollobrigidas Rom. Vissa utforskningar gav också lite skral utdelning, jakten på Johannes Magnus reliker exempelvis. Men det är inte att begära att man kan se allt på fem dagar. Det går fler tåg till Rom! 

Som vanligt utdelar Till och Från destinationspriser: 

Bästa turistnation: Spanien. Det råder inget snack. Överallt hörde man människor tala på spanska. Inte ens kineserna kunde bjuda upp till match inför den spanska anstormningen. Ofta var det frågan om grupper med unga tjejer. Förklaring? Inte särskilt svår. En tjej frågar pappsen: "Papi, får jag åka utomlands med några kompisar till påsk?" "Aldrig i livet!" " Men vi tänkte åka på pilgrimsresa till Rom." "Hm, ja, jo, pues, låt gå." 

Bästa CV: Kejsar Augustus. Denne kejsare uträttade som bekant en hel del under sin levnad. Ni som sett Rome känner storyn. Från att ha varit en pojkvasker vid Caesars död lyckades han utmanövrera alla sina konkurrenter för att så småningom stå som härskare över hela den civiliserade världen. Man kan tycka att efter en sådan livsgärning borde Augustus ha anställt någon hovkrönikör att i ett vidlyftigt verk förtälja hans bragder. Så blev inte fallet. Istället plitade kejsaren ner ett cv som gått till historien som ett av de bästa som någonsin har skrivits. Kort och utan utsmyckningar listar Augustus sina gärningar: vilka ämbeten han har innehaft, vilka offentliga verk han har genomfört, vilka slag han har deltagit i. Genom mängden av gärningar framhäver den korthuggna stilen storheten i livsverket. Än idag räknas därför Augustus skrift som en förebild för hur man skriver ett cv. Rakt på sak och utan utsmyckningar. Less is more if you've got much. 

Årets chef: Marcus Agrippa.  Augustus fick en hel del uträttat. Men han hade inte kunnat göra det utan sin högra hand, Marcus Agrippa. Agrippa tillhör den där typen av ledare som varje ägare vill ha i sitt företag. Augustus frågar: Skulle du kunna åka och besegra gallerna? Agrippa verkställer. Augustus: Skulle du kunna göra något åt akvedukterna? Agrippa levererar. Sedan ber kejsaren Agrippa att bygga Pantheon. Agrippa utför uppdraget enligt specifikationer. Augustus: kan du besegra mina dödsfiender Marcus Antonius och Cleopatra? Agrippa vinner ett av världshistoriens mest berömda sjöslag. Agrippa är en verklig role model. Jag tänkte att jag skulle köpa på mig en byst av denne store man att ha i arbetsrummet och på så vis inspireras och bli mer effektiv på jobbet. Det lustiga är att det inte går att få tag på någon sådan eller ens någon målning av Agrippa i hela Rom! Skärpning. Agrippa är precis den role model som varje VD borde ha på sitt kontor. Den perfekta souveniren från Rom. Och kanske den role model som inte minst Italien behöver just nu? 

Bästa museum: Ara Pacis. Både Augustus och Agrippa finns att beskåda i muséet Ara Pacis. Muséet som inrymmer kejsar Augustus fredsaltare. Ett problem med Rom är att alla muséer är knökfulla med turister. Vatikanmuséet räknar ensamt in 5 miljoner besökare per år. Därför är Ara Pacis en ljuv vårfläkt. Har kan man ensam vandra och begrunda maktens skiftande villkor genom historien. I sval lugn miljö, samtidigt som man kan plåta de vakter som understundom sticker ut från fredsaltaret. Ett smultronställe mitt i Rom. 

Mest groteska byggnadsverk: Vittorio Emanuele-monumentet. Byggt i slutet av artonhundratalet dominerar detta monster Roms skyline. På bilden ovan syns torget Capitolium till höger. Detta otroligt smakfulla renässanstorg, byggt av Michelangelo, platsen för det gamla Jupitertemplet och platsen för Roms stadsförvaltning. In stormar barbarerna och bygger ett kitschmonster som fullständigt dominerar och skymmer. Viktor Emanuel var Sardiniens kung som blev det enade Italiens första kung. Läser man biografin verkar han inte ha utfört särskilt många bragder. Det var mest Garibaldi som skötte fajten. Motsvarigheten till att bygga ett jättemonument till Oskar II, säg, som helt dominerar Stockholms gatubild. Men det blir ännu värre i Rom. Här har vi Capitolium, kejsar Augustus, alla påvarna...och här är kruxet. Italien enades efter starkt motstånd från påven. Viktor Emanuels claim to fame bygger i stort på att hans trupper lyckades besegra Schweizergardet. Den italienska statsmakten dominerades under den här tiden förmodligen av frimurare, socialister och andra med starka antiklerikala böjelser och som hatade påven över allt annat. Avundsjuka på påvens auktoritet ville de på uppkomlingens vis jävlas med denne. De skulle bygga något som skulle överglänsa Peterskyrkan och som påven skulle behöva se från sitt palats i Vatikanen och så grämas. Att detta varit syftet blir tydligt när man står på Castel Sant'Angelo. Därmed bevisar byggnadsherrarna i själva verket bara sitt eget småsinne. Det är för övrigt inte bara jag som inte är överförtjust över Viktor Emanuel. I min reseguide går det att läsa följande: "Viktor Emanuel-monumentet byggdes i kall, vit marmor och kommer aldrig att smälta in bland de omgivande byggnadernas ockratoner. Det räknas som ett av den pompösa, okänsliga arkitekturens främsta landmärken." 

Sämsta sparåtgärd: Trafikpolisen på Piazza Venezia. Man har sett honom i otaliga filmer: från Prinsessa på vift till Woody Allen, på vykort och i broschyrer. Trafikpolisen på Piazza Venezia som konstfärdigt dirigerar trafiken med smakfulla gester som inbjuder till fotografering. Men någon sådan polis syntes inte till under hela min tid i Rom. Jag vet inte om det berodde på att det var påsk. Eller att det är krisen i Italien som gjort att man har velat spara in på de kommunala utgifterna. I så fall är det en dålig affär. Dels tar man ifrån oss turister och fotografer ett av stadens mest kärvänliga fotoobjekt. Dels orsakar man kaos i trafiken. Se bilden ovan. Nu sker det inga krockar ändå, italienarna är påfallande smidiga att inte krocka med varandra trots att det råder kaos. Det vittnar om hög civilisatorisk mognad. Men ändå. Ge oss tillbaka trafikpolisen! 

Bästa internationella organisation: Katolska kyrkan. Att vara i Rom under påsk innebär att man trängs med katoliker från hela världen som kommer till staden för att fira högtid. Och det är också då som man inser den katolska kyrkans storhet. Ordet katolsk betyder just allmännelig, universell. Och ingen kyrka eller organisation är så internationell som den katolska kyrkan. Vita, svarta, blåa, röda, gula, rika, fattiga, höga, låga. Alla samsas i denna organisation som funnits i tvåtusen år och som still är going strong. Här har många organisationer och rörelser något att lära. 

Bästa helgonförklarare: Johannes Paulus II. Den förre påven är fortfarande poppis i Rom. Johannes Paulus är också den påve som har helgonförklarat fler personer än någon annan påve i världshistorien. Under hans pontifikat helgonförklarades 500 personer och saligförklarades 1300 - fem gånger fler än vad alla företrädarna under nittonhundratalet tillsammans mäktade med. Förklaring? Anledningen är att JP avskaffade ämbetet djävulens advokat. Tidigare när någon skulle helgonförklaras utsåg påven en betrodd person att ikläda rollen som djävulens advokat. Uppgiften var att hitta brister i det föreslagna helgonets leverne. Var personen verkligen så helig? Var miraklen verkligen äkta? Genom djävulens advokat gallrades många kandidater ut. I och med att Johannes Paulus avskaffade ämbetet är denna spärr borta, vilket har lett till en veritabel helgoninflation. Tänk själva hur det skulle gå om man fick för sig att avskaffa åklagarämbetet. Inte många skulle bli fällda. 

Snabbast på hanen: Påvebevakarna. Det hade bara gått två veckor sedan den nya påven hade blivit vald. Förståsigpåarna och påvebevakarna hade ändå analysen klar: Så blir Fransiscus pontifikat. Detta behöver Fransciscus ta itu med. Böckerna radade upp sig i boklådorna. Lika snabba var krimskramsförsäljarna som redan hade bytt ut Benedikt mot Fransiscus för souvenirer och religiös parafernalia. Det är Tintin i Amerika-känsla. Extra, extra, read all about it! 

Bäst alla kategorier: Sixtinska kapellet. Man vill ju alltid vara lite speciell när man gästar en stad. Hitta något som få tidigare har hittat. Men i Rom går det inte. Sixtinska kapellet är helt enkelt bara bäst. Inget annat att göra än att ställa in sig i ledet. Divine...beauty! 

Det var allt från Rom för den här gången. Ciao, arrividerci!