På Skansen i jobbet

Det är alltid ett nöje att gå på Skansen. Det var därför trevligt häromdagen när undertecknad kunde förena detta nöje med lite nytta. Saken var nämligen den att mitt jobb hade förlagt en konferens till platsen. Så tidigt på morgonen stegade man på Djurgårdsfärjan och tog båten till jobbet. Det idoga regnandet gjorde att man hade Skansen öde och helt för sig själv. Ingen Måns, ingen allsång. Bara några enstaka japaner hade hittat dit. 

Lunch i form av svenskt smörgåsbord på Sollidens magnifika restaurang.

För att smälta maten passade jag sedan på att kila ut och hälsa lite på djuren. De stod tålmodigt ute i regnet men verkade ändå vara vid gott mod: 

Kossan Elsa. 

Baggen Åke. 

Älgen Karin. 

Visenten Tor. 

Inte dumt. Det här är något som man borde tänka på oftare. Besöka turistplatser när det regnar och man får ha stället för sig själv. Med en och annan japan som sällskap. 

Kartläsare

På sommaren är det gott om folk som läser kartor. Ofta är det turister det handlar om. Medelst kartorna hoppas de kunna orientera sig i staden. 

I traditionella familjer är det vanligt att kartläsningen är något som främst engagerar mannen. Det är svårt att hitta en vettig förklaring. Det kan vara tal om stereotypa könsroller där kartläsningen har ansetts vara "karlgöra". Alternativt kan det bero på att kvinnor vanligtvis brukar ha bättre koll på saker och ting inklusive att veta var man är, varför männen har haft större behov av kartan. 

Här ser vi ett sällskap ur den äldre generationen. Lägg märke till den entusiasm med vilken gubbarna går lös på kartorna. Damen i sällskapet är måttligt road. 

Bland den yngre generationen verkar dock förhållandet vara det omvända. Här ser man sällan att unga män läser kartor medan det bland flickorna är desto vanligare. Möjligtvis beror det på att flickorna är de enda som numera läser böcker medan pojkarna mest spelar dataspel. Kartläsningskonsten kan därför vara på utdöende. 

En ytterligare faktor är GPS:ernas och de smarta telefonernas intåg. Dessa gör att man i framtiden kan fråga sig om man överhuvudtaget kommer att behöva kartor. Familjer såsom denna kan mycket väl vara bland de sista i sitt slag. 

När festen är slut..

När festen är slut
när ropen tystnat
artisterna åkt hem
och Mikael Wiehe dragit till Spanien med stålarna

- då står bara bajamajorna kvar. 

Triathlon del 2 - damerna

 Till och Från fortsätter rapporteringen från triathlontävlingen som avlöpte igår i Stockholm.

Efter herrarnas tävling blev det en timmes uppehåll. Besökarna gavs därför tillfälle att sträcka på bena och samla krafter inför damernas tävling. 

Många passade på att förse sig av den paella som utskänktes vid stånden på Skeppsbron. 

På apberget satt dock publiken kvar och höll ångan uppe. 

Några av de triatletiska herrarna passade på att skaffa sig bra platser för att kunna heja fram sina kvinnliga kollegor. 

Men nu börjar det. Nu skall det bli åka av! 

Simningen klarades av i ett nafs. Det var sedan upp på hojen och trampa iväg. 

Det är gasen i botten som gäller för dem som vill ta medalj. 

Titta, där är den kvinnliga fotografen igen. Sin vana trogen har hon sett till att skaffa sig en helt egen vinkel för att kunna ta de bästa bilderna. 

Trångt i kurvorna. 

Publiken gillar det den ser. 

Nu börjar löpningen. Och vad är det som händer? Lisa stegar fram i ensamt majestät och lämnar fältet bakom sig. Hon leder! Hon kommer att vinna! 

Titta, där är hon igen! 

Nu står hon och kramar Lisa! Vilken närvaro! Måste säga att jag beundrar denna fotograf. Hon spelar i en helt egen division. 

Summerat en riktigt trevlig lördag. Att i ett sensommarsoligt Stockholm gå runt och plåta ett större event, att världsvant gå omkring i folklivet med 70-200:an och spela big. För mig är dessa tillfällen högtidsstunder. 

Stockholm zombie walk

Meddelar några bilder från zombie-walken igår. Personligen tycker jag om att vid såna här tillfällen plåta porträtt. Jag brukar ställa mig mitt i vägen och sedan plåta de som passerar. 

/Slut