Plåta i dörrar

Har just uppfunnit en ny form av gatuporträtt. Man ringer på hos någon. När de sedan öppnar så plåtar man dem. Man tror att folk ska bli sura men de flesta blir faktiskt glada: 

Det här är ett bra sätt att komma över den naturliga blyghet som de flesta känner vid gatufotografering. Genom att ge sig på det värsta släpper sedan alla hämningar. Att plåta människor på stan känns sedan som rena barnleken. Prova! 

Billyhyllan

Billyhyllan är som ingen annan möbel en del av det svenska folkhemmet. Förutom att den är så vacker och praktisk och billig är den dessutom trevlig att sätta ihop. Gammal som ung finner nöje i att montera denna inredningspryl: 

/Slut. 

Allhelgonahelgen

Allhelgonahelgen har förvandlats till en viktig helg. Under de här dagarna har vi svenskar börjat umgås med våra avsomnade släktingar och vänner. Det var mindre vanligt under den lutherska eran men nu har denna tradition åter börjat göra sig gällande. Det är stämningsfullt att gå på kyrkogårdarna där tända lyktor vakar över gravarna. 

Eviga vilan giv dem, o Herre
och låt eviga ljuset lysa på dem. 

Genombrott!

Woohoo! Äntligen börjar man få den uppskattning man förtjänar! Idag har jag fått en förfrågan från ett amerikanskt företag om att få använda en av mina bilder. Det är företaget Yates Construction i Birmingham, Alabama som vill använda denna bild att användas i rekryteringsmaterial för svetsare: 

Så frågan är om man nu inte håller på att lämna amatörstadiet. Gäller nu att smida medan järnet är varmt..

Företaget nås på denna länk: 

http://www.wgyates.com 

Musician's planet

Efter att ha bevistat Syfestivalen gick jag över till utställningen Musician's planet. På denna utställning visade tillverkare upp musikinstrument och annat gear. Atmosfären var ganska annorlunda jämfört med Syfestivalen. Framför allt var könsfördelningen radikalt annorlunda: 

Gubbar och guror. 

Mmm, nytt gear. 

Boys will be boys. 

Jazztrubadurer. 

Saxofonist. 

Pianist. 

Som sagt, boys will be boys. 

Två reflektioner har jag från dagens två utställningar, d v s Syfestivalen och Musician's planet. För det första är det det här med könsrollerna. Det är skrämmande vilken snedfördelning det var mellan de två utställningarna! Jag vet att det görs mycket på daghemmen där man ser till att barnen leker med könsneutrala leksaker  - men det behöver göras mycket mer. 

För det andra inser man att fotografi inte är mycket till konst. Konst handlar om att skapa saker med sina händer. Som inom sömnadskonsten eller musiken. Därför flockas denna typ av mässor av äkta hantverkare som kan sin konst, och det märks på uppträdandet. Fotografi handlar istället om att trycka på en avtryckare. Det är inte utan att man känner sig lite b.