Prinsessbröllop - director's cut

Det blev en hel del bilder under prinsessbröllopet. Meddelar några director's cut. 

Amerikanarna var lätta att identifiera. Lite tuffare i stilen, som något hämtat ur Soprano. Rika amerikanare går att känna igen genom att de hela tiden letar i bröstfickan efter sin check book. Då de inte har titlar och börd i USA blir check booken den främsta statusmarkören. 

Skön stil hos jänkarna. Mycket Sex and the City här. Som sagt, det här med check booken är betingat och det funkar. För amerikanska kvinnor är den där rörelsen starkt attraherande. 

Amerikanaren: "I'll give you two hundred dollars if we can sit next to the queen." Marskalken (svensk accent: "I'm sorry sir, we do not do it that way here in Sviden." 

Det fanns många snyggingar i fören på båten Stockholm och där hade Till och Från lagt in specialbevakning. 

Trevligt att bli plåtad! 

Gissa vem går ombord. 

"What about the guy with the Nikon?" "Yeah, you're right, let's grab him!" (Oklart varför säpovakterna pratar amerikanska). 

En bild av det svenska klassamhället. På överdäck roar sig kungligheterna. På nedre däck, Magnuson: "Varför inte jag? Det är inte rättvist!" 

/Slut. 

Prinsessbröllop

Igår var det bröllop i stan, om någon missade det. Prinsessan Madeleine gifte sig med sin Chris. Till och Från fanns på plats och bevakade. Det var dock inte givet att jag skulle ut och plåta. Anledningen är att jag har haft mina tvivel om Chris. Tycker inte att han har levererat. Det blir lätt så när man jämför med Daniel. Med Daniel fick vi för första gången på tusen år tillbaks frejblodet i det svenska kungahuset. Daniel är den som har hållit det bästa tal som någonsin har hållits på svensk jord. Med Chris har det varit oklart på vilket sätt han skulle kunna bidra till nationens välstånd. Han har haft sina hedgefonder men det verkar inte som han har velat slanta. Dessutom har jag varit lite sur på att inte ha blivit inbjuden till bröllopet. Tycker att jag har gjort en hel del för fosterlandet. Det kändes därför inte riktigt rätt att behöva stå och plåta bredvid, samtidigt som mindre meriterade har blivit bjudna.

Kring tvåtiden gick jag ändå ut på stan. Knökfullt med folk i Gamla Stan. Då tänkte jag: ska man stå här och stångas? Är det inte nog med kungafjäsk? Ska man stå här i flera timmar och trängas och vänta bara för att få se en skymt av överklassen? Jag kände för att gå hem. Men då tog paparazzon i mig över. Du kommer att ångra dig, tänkte jag. Vad kommer du annars att göra idag? Det handlar om ett tillfälle som inte kommer att upprepa sig. Svälj stoltheten, gå ut och stångas och se till att komma hem med bilder! 

Jag bestämde mig för att söka min lycka på Riddarholmen. Från terassen mot Riddarfjärden skulle båtar avgå med gäster för färd mot Drottningholm. Här borde det finnas bra chans till bilder.  Speciellt som de allra flesta människor stod och trängdes vid Slottet. Det visade sig dock att nästan allt utrymme var avspärrat. Vid kiosken fanns en liten plats för folk, men den var redan fylld. Här kommer man att stå som en sardin, tänkte jag. Nej, det går inte. Måste hitta något annat. 

Jag gick över till andra sidan, vid Evert Taube-statyn. Mer plats här. Längs kajen låg tre båtar. Mellan dem den gröna mattan. Här kommer högdjuren att vandra. Vilka bilder! Allt hängde emellertid på vilken av båtarna som de kungliga skulle gå ombord på. Det var trots allt dem man främst ville plåta. Längst bort den största båten, Stockholm. Närmare låg två mindre ångbåtar. Hade en stark känsla att Stockholm var huvudbåten. Det innebär att det kommer att vara avstånd till det verkliga högviltet, även om man kommer nära det mindre viltet. Detta kommer emellertid främst bestå av Chris hedgefondspolare, och hur roligt är det? Att dessutom stå här i flera timmar och vänta. Kände att jag behövde hitta någonting bättre. I fjärran ser jag Söders höjder, Ivar Lo:s park. Då slår det mig: tänk militärt! Sök kommandohöjderna! 

Jag går tillbaka mot Birger Jarls torg och sedan upp mellan domstolspalatsen som ligger där. Plötsligt öppnar sig en liten öppen plats med utsikt över kajen. Kommandohöjderna! Jag har funnit dem! Med fri sikt åt alla håll: här kan man plåta högvilt, småvilt, allt som rör sig! Ett tiotal personer har varit smarta och hittat hit före mig. De sitter och picknickar i solen. Det är två timmar kvar. Men det är en härlig sommardag i strålande solsken och milsvida utsikt över fjärden. Jag sätter på mig solglasögonen, slår mig ned bland landsmännen, vi samtalar och bidar vår tid. 

Kollega på radio: - Klart? De är på väg? Om en minut! 

Och nu kommer de! Högvilt av alla de slag marscherar upp på den gröna mattan i rad efter rad. En fantastisk syn. Man står där med kameran och smattrar loss. Det är nästan lite komiskt. Som att befinna sig på Gröna Lund. 

Fördelen med att behärska kommandohöjderna är att man har fri sikt - rätt ner i dekolletaget. 

Plötsligt: en hägring. I den här stunden ångrar jag inte en sekund att jag stannade och väntade. 

Påfallande många av gästerna var gravida. Fertiliteten bland överklassen är god. Den här klänningen är praktisk: den kan användas i alla tillstånd. 

I fören på båten Stockholm trängdes Maddes kompisar med gamla stötar som skänkt pengar till Silvias välgörenhetsfond. Stämningen på topp! 

Men nu börjar det dra ihop sig. Helikoptrar cirkulerar. Det är som en trumvirvel i skyn. Avklarade är nu barndomsvänner, uppkomlingar, stötar och avsatta furstar. Dags nu att ge plats för the real thing. Dags att ge plats för the royalty! 

Först the Nordics: Håkan och Mette-Marit, Ari Behn. Han har skaffat sig ring i örat och lagt på hullet lite. Prinsessan Mary skrider fram med värdiga steg. Lite Silvia över henne: mer royal än the royals. 

Här är prins Joakim med en stilig donna vid sin sida. Min absoluta favorit. Vilken stil, vilken grace! Joakim var tidigare gift med prinsessan Alexandra, som emellertid lämnade honom för en fotograf. Men nu verkar han ha skaffat sig en ny kvinna. Jag googlar för att se vem det kan vara. Marie Cavallier, en fransyska. Det förklarar elegansen. Man måste ge det till Joakim: den mannen kan fixa tjejer. 

Sedan kommer de: Viktoria och Daniel! Vilken klass! Inget land har något liknande. Alla de som kommit före känns som uppvärmning. Så värdigt och ändå så folkligt. Med Daniel och Viktoria sitter Kärleken på tronen! 

Kajen var fylld av statstjänstemän. En del var klädda i vitt: de spelade trumpet. En del var klädda i svart: de lyssnade på Spotify. 

Men nu börjar det bli riktigt allvar. Jag märker rörelse bland kollegorna. De ställer in siktena: nu smäller det...

...och här kommer de! Brudparet! 

- Tihi! 

- Tihi!!

En kyss!!!

En svalkande vind och en dröm i spets som seglar förbi i sommarkvällen. Säpoman svävar, drömmer..

På båten råder strikt hierarki. Högst upp på överdäck the royalty. Och här ser man vem det är som har klass. De som står och vinkar till publiken vem är det? Jo, prinsessorna Viktoria och Marie. Viktoria mer rekorderligt, Marie mer elegant. Vilken stil, vilken grace! (suck). 

Reinfeldt får också vara med. Han verkar lite bortkommen. Daniel försöker prata lite med honom. Det är mycket just nu: Husby, Filippa. Fredrik verkar faktiskt lite nere. Han  borde försöka stöta på någon av donnorna under kvällen: han är trots allt den ende med makt i sällskapet och makt är väldigt sexig. 

Det är över. Båten fjärmar sig alltmer. Ut över Riddarfjärden och mot Drottningholm. Bakefter svärmar sjösäpo och intresserad båtburen allmoge. 

Och på Riddarholmens kommandohöjder tar vi i Stockholms allmoge farväl. Nöjda med en strålande dag i solen med kunglig glans och fest, och med fina bilder att ta med och berätta för barnbarnen. Blott Sverige svenska bröllop har! 

Lysningen

Hade egentligen tänkt ta det lugnt med plåtandet idag. Men på morgonkvisten fick jag bud om en intressant grej. Madde och Chris hade lysning inför bröllopet idag! Det var för bra för att låta gå en förbi. Jag dammade av värstingtelet och gav mig iväg. 

Jag var nere vid Slottsbacken en kvart innan elva. Kollegorna var redan på plats och bevakade. Jag fruktat att jag var sent ute men det här såg lovande ut!  

Det var dock lite märkligt. Ingen riktig aktivitet. Inga avspärrningar. Turister fraterniserar med livvakterna. Vi journalister står och pillar med utrustningen och väntar. Några strödda eftersläntrare dyker upp. Klockan slår elva. Det är nu det skall börja. Vad är det som händer? 

Uppenbarligen har kungahuset än en gång dragit mig och kollegorna vid näsan! Senast hände det vid Nobelfesten. Ryktet började gå att gästerna hade gått in i kyrkan från en särskild ingång i Slottet. På bilden en besviken kollega som vandrar hemåt med tunga steg. Undertecknad förlorade dock inte hoppet. Gudstjänsten tar väl en timme: varför inte hänga omkring och bida sin tid? Kanske något dyker upp när lysningen är slut? Jag satte mig vid boulebanan och väntade.  

Och vad är det då som händer? Spelmän på färd! 

Att spela är nödvändigt. Att leva är inte nödvändigt. Anrika spelmansgillen har ett big meet i Gamla Stan. Fioler, dragspel, nyckelharpor, folkdräkter, standar. I långa rader rullar de förbi Slottsbacken med sikte på Stortorget. Det här är pingst! 

Jäntors blig! 

Åldermannen skrider fram med värdiga steg. Man blir glad. Trots allt finns det fortfarande människor som älskar Sverige. 

En timme hade gått så undertecknad drog mig mot Slottet igen. Vid ingången till kungaborgen hade lite människor samlats. Besökare från fjärran samsas om utrymmet med lokala inbyggare. 

Kollegan från TT sätter upp sitt gear. Nu verkar det bli åka av! 

Och nu kommer de! Först ut är talmannen Per Westerberg. Jag gillar honom. Han är lite lantlig i sitt sätt men utstrålar ändå en viss värdighet. Precis som en talman skall vara. 

Tyvärr händer sedan inte mycket mer. Huvudskaran har antagligen gått in samma väg de kom in, genom Slottet. Av gästerna som kommer ut är det knappt någon man känner igen.  Som dessa. Några av Chris vänner? 

Stilig donna. 

Där är inbyggaren igen. 

Vad ska man säga? Det duger inte att låta kungahuset lura en varje gång på det här sättet. Det måste ske en förändring. Till och Från måste se till att skaffa sig ackreditering till bröllopet. Det är om knappt en månad så det är ingen tid att förlora. Hur gå till väga? Hmm, jag behöver en plan...

Slottssprinten

Slottssprinten idag. Tillställningen i år kändes extra utmanande att plåta i och med att Redaktören hade gått ut och haussat den på sin blogg. En tävling om bästa bild! Till och Från har bevakat tillställningen två år på raken. Man har skaffat sig en del rutin. Så det kändes på förhand som att man skulle kunna vara med och fajtas om medaljerna. 

Tyvärr blev det inte så. Råkade jobba sent så jag hann inte alls till tävlingen. Klockan 17.04 gav jag mig iväg från jobbet. Alla försök missade. Det handlade om att springa som bara den till Slottet för att överhuvud lyckas fånga något. Bilden ovan är den enda jag lyckades fånga av själva tävlingen! Ingen vinnarbild direkt. 

Så det blev som så ofta i dessa fall att man fick inrikta sig på att plåta lite grann av publiken. 

En oväntad surpris var att man lyckades hinna fram till prisutdelningen och få en fin skottvinkel på kung och prins. Royalty! 

Vem är det här? En stilig italienska. Ser ut som en skidåkerska. Hur gick det för henne? 

Carl Phillip ser numera riktigt manlig ut. Man förstår att kungen är stolt! 

Slut för i år och inte vad man tänkt sig. Jag misslyckades med att göra det som är fotografens mest elementära regel: att vara i rätt tid på rätt plats. Bara att ta nya tag och börja ladda för nästa år. 

Dagens paparazzo

Idag var det Nobeldagen. Detta brukar innebära en sak: celebrities. Det är med andra ord bra tillfälle att ge sig ut och fotografera så jag tog med mig värstingtelet idag när jag gick till jobbet. Undertecknad jobbar nära Konserthuset så jag tänkte att jag skulle kunna plåta några högdjur i samband med prisceremonin som äger rum i sagda konserthus. Kan meddela att jakten gick över förväntan. Men det var inte utan att det skedde på lite avvägar. 

Vid fyratiden tog jag mig en promenad mot Hötorget för att stärka luftrören. Får dock lite onda aningar. På Kungsgatan står en buss parkerad med ovanstående budskap. Gästerna har redan gått in! Jag har kommit för sent! 

Hötorget är avspärrat. Från snöyran för några dagar sedan syns inte ett spår. På torget står de svarta limousinerna uppställda. Mycket högvilt därinne. 

En och annan avdankad diplomat slinker in lite sent. Annars står alla nu och väntar på kungen. 

Publiken var dock vid gott mod.  En japansk turist poserar glatt. 

Nu börjar det hända saker. Plötsligt - kungens limousin rullar in! Men vad är det här? Bilen är tom! Kungen har klivit av innan och slunkit in i Konserthuset via någon hemlig ingång. Säpo har lyckats lura alla! 

Lägg för övrigt märke till den urcoola bilskylten. Snacka om statement! 

Ni förstår säkert att jag var ganska missnöjd med dagen ur ett fotomässigt perspektiv när jag gick hem. Jag travar i slasket och svänger in på Skeppsbron. Jag går djupt nere på den när plötsligt blåljus och sirener hörs dundra fram längs Skeppsbroleden. Jag vänder mig om - och vad skådar mitt norra öga? Kungens limousin! Jag drar blixtsnabbt och hinner få iväg några skott..

Här ser man dem! Kungen är på väg att slinka in på Slottet en stund för att värma inför festen. I mittensätet Madde och Carl Philips omisskännliga profil. I baksätet syns kungens nuna och även drottningens diadem skymtar fram. Vem är det i framsätet? Det måste vara Chris. 

Visst ser man att det är drottningen! Som synes slutade dan lyckligt i och med att man fick sina bilder. Visserligen genom tur.  - Eller rättare: en bra paparazzo ska ha tur. Det handlar om att öva upp det där sjätte sinnet som gör att man instinktivt vet var kändisarna kommer att dyka upp. En bra paparazzo ska vara som en måltjuv, lite av en fotografins Gert Müller. 

/Slut.