Sommarhälsning från Piteå - fabriken

Piteå är verkligen böndernas och arbetarnas stad. I byarna bor bönderna där man odlar sina fält och sköter sina djur. Längs älven ligger sågverken och fabrikerna och i anslutning till dem ligger arbetarnas gamla villastäder. Tomter och hus är väl tilltagna; arbetarna har levat gott och det är fabrikerna som har gett välståndet. 

Den främsta fabriken av dem alla ligger mitt i staden. Idag verkar det konstigt att lägga en fabrik så där, men förr i tiden tänkte man annorlunda. Fabriken hette tidigare Assi, blev sedan känd som Kappa och heter numera Smurfit. Vilket trevligt namn! Fabriken drivs idag av irländare. (Kunde de även investera i en Guinessfabrik vore lyckan total!).  

Jag gillar denna fabrik. Likt Eiffeltornet är hon ett landmärke som syns milsvida kring, från luften och till och med från rymden! Andra må ha sina monument men jag föredrar fabriken framför andra städers döda metall: 

Visst är hon vacker! Ett Centre Pompidou - men som lever och andas! Till skillnad från parisarnas döda utanpåverk är hon den äkta varan - ett närande kulturmonument, som alstrar välstånd och där ångan sjunger i plåten. 

Ett bolmande inferno! 

Fabriken gör sig utmärkt som blickfång. Vilken annan stad har egentligen en fabrik mitt i staden? Finns det någon som den? 

Det var allt från Piteå för den här gången. Glada sommarhälsningar önskar bloggen Till och Från. 

Sommarhälsning från Piteå - på landet

Är man i Piteå bör man se till att ge sig ut på landet. Kring älv och strand ligger många fina gamla byar där man odlat sedan medeltiden och som fortfarande erbjuder en levande landsbygd. Bondgårdar samsas med villor på ett sätt som ändå känns organiskt och i symbios med staden. 

I byarna ligger de gamla gårdarna som med mäktiga portar vittnar om böndernas fria självbestånd i svunnen tid. 

Trakten är frodig. Piteå ligger i en lite egen klimatzon som är mer tempererad än vad breddgraden visar. I trädgårdarna kan man få se vinblad såväl som orkidé. Det riktiga Norrland börjar egentligen i Luleå. 

Det fina med landet är att man kan komma nära djuren och studera deras leverne. Här är en tupp som är ute och rastar sina hönor. 

Fåren är djur som typiskt lever i skockar. De är snälla, men de har dålig hyfs. 

Jag kan helt klart rekommendera landet. Ett perfekt sätt att ladda batterierna inför hösten. 

Sommarhälsning från Piteå

Ett litet sommarreportage från Piteå. 

Där älven möter havet ligger denna trevliga stad.  På älven flottades timret ned till staden för skeppning. Än i dag ligger sågverken här och pappersfabrikerna bolmar som förr ut sin välståndsalstrande doft. 

Piteå har fostrat många stora söner genom åren: Bothniensis, ordförande för Uppsala möte år 1593  då Sverige slutgiltigt antog den evangelisk-lutherska läran; Solander, Linnés lärjunge som seglade runt jorden med James Cook; Boström, uppsalafilosofen vars excentriska lära vann många anhängare på artonhundratalet; Nils Edén, statsminister under första världskriget; Johan Nordström, den svenska idé- och lärdomshistoriens fader. Numera är staden mest känd för sina hockeyspelare och ståuppkomiker. 

Piteå är verkligen sommarstaden. Solen och stränderna drar till sig sommargäster från när och fjärran. I långa karavaner kommer de från Bodö och Narvik, där regn och ishav och skyhöga priser gör Piteå till rena rama rivieran. Norrmännen kommer i två varianter: dels i jättelika husbilar, dels i SUV:ar plus jättelika husvagnar. 

En viktig del av Piteås dragningskraft är onekligen pitebornas avspända förhållande till nakenhet. Vanliga konventioner och koder gäller inte riktigt på samma sätt här som annorstädes. I Piteå går man glad och naken mitt på dagen. Här kan man bara vara människa. 

Piteå är emellertid kontrasternas stad. I Piteå är frikyrkligheten stark. På sommaren fylls bygderna av tältmöten där andliga sånger varvas med eldiga tal. Här reses tältet inför den stora väckelsen. 

Skall man anmärka på något i Piteå är det väl nöjeslivet som tyvärr är något haltande. I Piteå är det Max som gäller.  Utom detta etablissement är nattlivet skralt. 

Jänkebilar i sommarkvällen

Sommar. Solen skiner. Livet sjuder i buskar och vrår. Då är det dags att plocka fram jänkebilen, bejaka livet, ge sig ut på vägarna, träffa likasinnade, umgås.  Från nord till syd kommer de gamla skönheterna fram. I Pite stad har man på torsdagar ett mini-meet. Då kör folk sina åk till Badhusparken och så kan man i all enkelhet beundra alla sköna former, träffa bilfolk och snacka bil.  

- En Jaguar, vet du...

Best in show? Jag föll särskilt för en Chevrolet Impala. Lite batmobil över den. Älskar hjulskyddet därbak. 

Specialpris, bästa dollargrin: Cadillac. 

Varför älskar vi dessa gamla bilar? Jag tror det beror på att de utstrålar livsglädje. De andas femtiotal och frihet. En jänkebil är ett enda stort ja till livet. Till skillnad från dagens oinspirerade utbud, en följd av designkonstens förfall och domedagsprofeternas propaganda. De vill att vi ska färdas som sardiner i av staten för ändamålet anvisade medel. Krösamajor har alltid funnits och har nu tagit över och därför behövs jänkebilarna. 

I nattvimlet

Att fota människor i nattvimlet är något av ett dilemma. Med tanke på ljusförhållandena är det då som en fullformatare kommer till sin rätt. Å andra sidan är det då som man vill plåta oförmärkt, så då vill man helst ha en mindre kamera. Hur göra? Häromkvällen gav jag mig ut med stora värstingkameran. Jag tänkte att vad f-n, om någon stör sig kan de ju alltid lappa till en. Det visade sig dock gå förvånansvärt bra. De flesta verkar tro att ger man sig ut med en seriös kamera i natten så måste det vara något viktigt. Meddelar några bilder: 

Tänkaren. 

Snygging. 

Gesture. 

Snygging. 

Madrid? Nej, Folkungagatan. 

Snygging.