Onsdagsmås

I dag tänkte jag att jag skulle plåta lite mås på väg till jobbet. Jag ser mig i grunden som en skrattmåsfotograf. Jag har visserligen en del andra strängar på min lyra - gillar bland annat att plåta turister. Men det är inom måsfotografin jag har min bas. Emellertid har denna på senare tid blivit lite eftersatt så jag tänkte ta igen det idag. På morgonen tog jag därför med mig 70-200:an och gav mig iväg.   

Klockan var redan ganska sent slagen. Inte mycket tid för plåtning.
 

Kyligt i luften. Termometern stod på minus fem. 
 

Vid af Chapman låg några trutar och guppade. Det var emellertid inte det jag var ute efter. Var fanns måsarna?
 

Vid Strömmen stötte jag så på några. De hade hittat några isflak som de nyttjade till max. Man måste beundra måsarna. De nöjer sig med väldigt lite. Ett isflak på strömmen är nog för att de skall känna sig nöjda. Gillar särskilt måsen som står på ett ben. Kanske inte världens bästa läge att ge sig på balanskonster. 
 

Då dök plötsligt ett gäng matare upp!
 

Slut. 

Premiärsnö!

I fredags var det första dagen med riktigt snöfall i Stockholm. Äntligen! Som man har längtat. Det har inte varit roligt att gå och plåta i mörkret i vad som i praktiken varit höstkyla långt in i december-januari. Så i fredags när jag gick till jobbet tog jag med kameran för att dokumentera denna viktiga händelse. 

Snön gjorde vägen besvärligare för stadens resväskdragare. 

På Skeppsbrokajen finns det en koloni vintertrutar som brukar ligga och ta sig en lur på morgonkvisten. Jag stannar upp för att ta en bild. Men då flyger de iväg! Förstår de inte att jag är deras vän? 

Bättre är det med kajorna. De verkar ha fattat! 

Trafikleden längs Skeppsbron är normalt ingen höjdare. Men vitklädd i snö blir den genast mer trevlig. 

Förhoppningsvis håller snön nu i sig någon månad. Det är snöskottare, pulkåkare och mycket annat man skulle vilja plåta innan våren tar vid. 

Dagnys på Fotografiska

Idag var det riktigt trevligt att fira lördag. Vädret var gnistrande kyligt och klart. Äntligen lite vinter! Dessutom var det så att fotofikat Dagnys gästade Fotografiska. Det var ett tillfälle som inte gick att missa. Kul att få träffa likasinnade och kul att träffa människor som man umgåtts med på bloggarna i verkliga livet. Vi var ett tiotal som slöt upp. 

Ewa och Bengt. 

Arbetsdelning: Rauni fotar Kurt och jag fotar Rauni. 

Jag fotar Kurt och Rauni fotar mig. 

Det var riktigt trevligt och vi satt i två timmar och diskuterade fotografins intrikata problem. Caféet var nu fyllt med folk. Vi gick ned för att kolla på utställningarna. 

Men diskussionerna fortsatte..

Hur var utställningen? Av Corbijns bilder gillade jag den på Brucan och den på Mandela. Men behållningen var helt klart Dagnys. Mer sånt! 

Rally i Upplandsskogarna

Undertecknad har idag varit på rallytävling i Upplandsskogarna. Saken är den att jag i veckan har gått och förköpt mig på en Nikon D700. Då jag gillar brännvidden 35mm var jag ute efter ett sådant objektiv och lyckades hitta en kille i Uppsala som hade det till salu. Emellertid visade det sig att han idag skulle ut i skogarna och plåta rally så han föreslog att jag hängde med så kunde man förena affärer med nöje. Ett fint tillfälle att pröva på något nytt inom fotograferandet och samtidigt testa den nya kameran tillsammans med mitt 70-200. 

Vid rally är det en sak som är viktigare än allt annat och det är slutartiden. Slutartiden skall vara exakt 1/160 sekund - varken mer eller mindre. Detta lärde mig proffsen idag och jag kan bekräfta sakens giltighet. Det gäller att hitta just den slutartid där motivet blir skarpt samtidigt som man får spinn på hjulen och fartkänsla kring bakgrunden. Har man för lång slutartid blir motivet alltför suddigt.  Än värre är en kort slutartid som fryser bilarna och får dem att stå stilla. I bevissyfte visas slutartiden på bilderna så kan läsaren bekräfta saken för sig själv. 

Rally! Det var SM så landets bästa åkare var på plats. 

Folket i trakten gick man ur huse för att bevaka händelsen. 

Fotograferna på plats. 

1/160. 

1/160. 

1/160. 

1/160. 

1/160. 

1/160. 

1/400. 

1/1000. 

1/1000. Här ser vi det tydligt. Bilen ser ut att stå stilla. Vad är det för tufft med det här? 

1/80. Trots allt en ganska bra bild med tanke på slutartiden. Men det beror på den stadiga kameraföringen. 

Tävlingen är till ända och folket beger sig hem nöjda med dagens händelser. 

Snön och tystnaden råder åter i skogen. 

Piridvizjnjiki

Idag var det sista dagen för Nationalmuseums utställning om de ryska 1800-talskonstnärerna Piridvizjnjiki. Piridvizjnjiki var en grupp konstnärer som väl närmast kan beskrivas som Rysslands nationalromantiker. Upplägget på utställningen var emellertid den att piridvizjnjiki skulle ha varit någon slags tsarhatande förrevolutionärer. Ja, en kurator beskrev i en inspelning piridvizjnjiki som kritiker av auktoritära regimer och förelöpare till den arabiska våren! Snälla Nationalmuseum, vem tror ni att ni lurar? Dessa tolkningsmässiga friheter förtar dock inte det faktum att Nationalmuseum har gjort ett suveränt jobb med utställningen. Det är imponerande vilken kvalitet man har lyckats ta hit till Stockholm, med några av de mest kända ryska målningarna över huvudtaget, bland annat av Ilja Repin. 

Meddelar några bilder från tillställningen. (Några av bilderna är inte från idag utan från ett tidigare besök). 

Det var en fin kväll att promenera till Nationalmuseum. Första snön för i år! 

Långa köer för att komma in till samlingarna! 

- Jag vill gärna köpa en tavla. Tar ni kort? 

Конец.