Angående Peter Hennigs blogg från i går
Eftersom mina kommenterar på Peter Hennigs blogginlägg med högsta sannolikhet på en gång censureras och tas bort av honom så är jag nödgad att författa ett eget blogginlägg för att göra min röst hörd.
Låt oss analysera händelsen Peter beskrev. Fotografen hade bara tagit en bild, och jag tvivlar personligen att det rörde sig om tre decimeters avstånd för jag vet ingen närgången gatufotograf som fotograferar på det sättet. Men låt gå med på 30 cm var avståndet. Förmodligen hade bilden ej publicerats, utan hamnat på nån hårddisk. Peter verkar tycka att fotografen fick vad han förtjänade och skrattade dessutom litet åt det hela. Att som fotograf tycka att det är rättvist att fotografer får sin utrustning förstörd när de agerar inom lagen är en för mig högst motbjudande ståndpunkt. Jag tycker att det är skrämmande att anse, som Peter gör, att det som han bevittnade är en grov provokation och integritetskränkning. Det är ju bara en bild!
Och alla ni som kommenterarade, jag tycker att är lite bekymmersamt att inte en enda av er i skrivande stund har uttryckt någon som helst kritik mot att en "en storvuxen man" tog lagen i egna händer och förstörde fotografens utrustning. Den var förmodligen värd åskilliga tusenlappar, och händelsen gjorde fotografen till ett brottsoffer med alla negativa känslor som jag kan gissa mig till att det medför för den individen – kanske hade personen begränsade medel och en oförsäkrad kamera? Att få sin utrustning förstörd för att man tagit en bild i det allmänna är förkastligt och jag menar att alla fotografer borde skriva under på det. Men, ni kanske håller med Peter att det som hände är okej?
I fredags tittade jag på den starka och utmärkta fotoutställningen, "House of Bondage", på Photographers' Gallery i London, där den svarte sydafrikanske fotografen Ernest Cole dokumenterade det vidriga apartheid-systemet på ett oerhört informativt och samtidigt gripande sätt. Då kan jag också tänka mig att storvuxna män med den starkes rätt kunde skrattandes förstöra fotografers utrustning om de så behagade. Annat land, styre och tider men ändå något att tänka på.
För de som undrar vad en "närgången" gatufotograf – undertecknad – skapar för bilder med ett 28-mm-objektiv på ca 0,7-1.3 meters avstånd (gissningvis) så kommer här några bilder tagna just på det sättet. Och om någon av er, mot förmodan, tycker att dessa personer på något sätt visas upp som nidbilder (håll utkik efter äggformighet och potatisnäsor, enligt Peter!) av sig själva så kommentera gärna om den saken.
Och slutligen undrar Peter, och kanske andra, varför många gatufotografer använder vidvinkliga objektiv. Personligen tycker jag att det är som att fråga fågelfotografen varför denne använder långa brännvidder! Med vidvinkel så får man med miljö samtidigt som betraktaren kan få en känsla av att vara närvarande i scenen. Med telefoto blir det ett annat uttryck som också kan fungera bra i rätt händer, t ex Saul Leiters. Jag ser betydligt mer bra gatufoto taget med vidvinkel än med telefoto.
Denna kvinna ser här precis så vacker och stark ut som när jag beslöt mig för att fotografera henne.
Jag har aldrig sett en potatis som liknar denne skäggige mans ståtliga och karaktärsfulla näsa.
/Fredrik
Skriver om
Innehållskategorier
- Intresse - Gatufoto
Ha det gott
/Gunnar S
1. Fotografier där objektet befinns väldigt nära kameran går sällan att beskära, just därför att mycket av omgivningen då försvinner, och det är väl just detta att objektet upplevs i en miljö som är en av GF:s grundläggande idéer. Alltså, som kuriosa ganska långt från det ursprungliga syftet med vidvinklar.
2. I texter om GF poängteras ofta ett visst mod i själva fotograferingen. Att våga vara närgången, att uppfatta situationer i ögonblicket. GF-kritiken skjuter ofta in sig på hur bilder är komponerade, hur i exponeringen i millisekunden är gjord. Kravlistan på en GF-fotograf är ganska rejäl :-).
3. Eftersom det är svårt att få till just den där bilden som sitter som en smäck, kan man förstå att antalet bomskott, missade ögonblick, et cetera är rätt många. Hur många av de bilderna innehåller ett objekt som på ett eller annat sätt varit obekväma med situationen?
4. Peter H:s exempel är sannolikt ytterligt sällsynt med den reaktionen. Men vore den mer sannolik och ofta mer förekommande borde nog fler GF-fotografer fundera lite mer över sin hobby. För frågan handlar just väldigt mycket om hur mycket en fotograf kan utnyttja sin omvärld för att tillfredställa sin hobby?
Fler tankar lär dyka upp. ( Din bild på den mörkhyade kvinnan är väldigt fin. Välexponerad och uttrycker just en förmodat stark personlighet. Men jag saknar ett kontext.)
Ha det gott
/Gunnar S
För att besvara dina numrerade frågor så får du här tillhörande numrerade svar:
1. Med en vidvinkel så får man både närhetskänsla och omgivning. Och ja, miljö är ofta viktigt i gatufotografi men det finns förstås undantag. Det ursprungliga syftet med verktyg är inte så viktigt som jag ser det. Var elgitarrer ursprungligen designade att köras med overdrive/distorsion genom förstärkare?
2. Ja, det tar ofta emot att rikta sin kamera mot en medmänniska utan dennes medgivande. Då hjälper det med lite mod för att komma över det hindret. Det du skriver om "exponeringen i millisekunden" är inget jag känner igen eller så förstår jag inte vad du menar. Att vara snabb och uppfatta situationer är önskvärt. Och vem har något emot en bra komposition – oavsett typ av bild?
3. Ja, det är väldigt svårt. Som Alex Webb någon gång konstaterade är att gatufotografi handlar om misslyckande till 99,9%. Jag kan inte se att det bland de 999 misslyckade bilderna av 1000 st, skulle finnas nämnvärt många alls där objekt är obekväma med situation. Utgår från mig själv. När jag är ute och fotograferar (runt 20 000 bilder per år?) så kan jag räkna antalet konfrontationer på min högra hand. Någon kan man höra från någon (ofta en ung tjej till sina väninnor) att "oh my god, he just took a photo of me" men sen tror jag att de "inser" att jag bara tog ett foto på något bakom dem – inte nån gång har någon gått tillbaka till mig.
4. Ordet "utnyttja" har en negativ klang som du använder det tycker jag. Jag vill nog säga att jag som gatufotograf är extremt beroende av mina medmänniskor ute i det allmänna rummet och att jag nyttjar dem i mitt värv.
Generellt sett menar jag att de som kommenterade Peters blogginlägg saknar kunskap om gatufoto, vad det är, hur man praktiskt utövar det med mera. Och de baserar sin kritik på denna okunskap. Personligen tycker jag att det kan vara en bra idé att ha en grundläggande kunskap om något som man uttalar sig så kategoriskt kring.
Dessutom, om man ser till hur många upprörda stämmor det finns här på Fotosidan om gatufotografi kan man ju lätt tro att gatufotografer utgör ett större problem än t ex allt gängvåld som Sverige lider av just nu.
Slutligen, bilden på den svarta kvinnan har ingen annan kontext än vad ett enskilt gatufoto rimligtvis kan ha. Jag tycker personligen att det räcker med kvinnan i sig för att fotografiet skall vara värt att titta på. Den kontext du eftersöker kräver förmodligen en serie av bilder och en text, som mitt blogginlägg om The Boat Race i våras?
Mvh
Fredrik
Och ibland väljer man även sina slag liksom! ;)
/B
Eftersom en av karaktärerna i Vikings liknar mig, har jag fått uppleva hur det är att stå på andra sidan kameran. Jag har blivit förevigad i hundratals selfies och fångats i otaliga smygfoton. Med tiden har jag vant mig vid detta oväntade "kändisskap", även om uppmärksamheten har minskat sedan serien slutade sändas. För många är det säkert obehagligt att vara i blickfånget, men för mig har det blivit en nyttig erfarenhet som jag kan väva in i min livserfarenhet. Det har också gett mig en djupare förståelse för hur det känns att vara den som fotograferas utan sitt samtycke.
När det gäller mitt arbete som dokumentärfotograf handlar det om att berätta en historia genom bilder. Valet av objektiv är avgörande. Jag föredrar ett 28-200 mm objektiv, som ger mig friheten att snabbt byta utsnitt och fånga både de stora ögonblicken och de små detaljerna som gör berättelsen komplett. Men om jag bara var på jakt efter enstaka bilder skulle jag föredra att jobba med ett 35mm på kameran och ett 90mm i fickan.
/Mikael
Jag fotograferar helt öppet på gatan men på ett sätt som minskar risken för att bli upptäckt. Det går snabbt och det är sällan som folk uppmärksammar att jag fotade dem och om de mot förmodan gör det så är de sällan riktigt övertygade för att i efterhand fråga mig eller konfrontera mig. Om jag inte kunde fotografera på det sättet så skulle jag nog inte orka med att syssla med gatufoto för det skulle bli för få bilder och för mycket snack.
En zoom är nog bra att ha för dokumentärfotografi. Jag har ingen större erfarenhet av den genren än. Får se om det blir mer av den varan i framtiden. Dock, jag har dokumenterat händelser som det brittiska kungahusets jubileum, begravningar och kröningar de senaste åren och det har känts som att mina vanliga brännvidder, 28 mm respektive 35 mm, har fungerat bra. Vid begravningen av drottning Elizabeth använde jag främst 50 mm som HCB gjorde när han själv dokumenterade en liknande tillställning bak i tiden. Det gick över förväntan. Kanske borde jag köra lite mer med min 50:a? 🤔
Tack för intressant kommentar, Mikael.
Självklart är det inte acceptabelt att ta lagen i egna händer och ge sig på en fotograf eller fotografens utrustning (med våld).
Reagerade på hur dina bilder blev presenterade på bloggen. De tre översta blir så stora när man klickar på dem att man måste skrolla för att kunna se hela bilderna. Det är bara de två nedersta som man kan se i sin helhet. Det här måste vara nåt nytt, det har jag inte sett på fotosidan förut. Jag har en 21,5" skärm med upplösningen 1920x1080. Det är möjligt att man slipper skrolla om man har en rejält större skärm med rejält högre upplösning.
Det värsta är att när man förstorar bilderna så presenteras de på min skärm som 16:9 och jag avskyr verkligen när beskärningen inte är som 3:2 om jag har bestämt mig för det. Jag får ta en titt ikväll efter jobbet för att se om jag kan fixa till det. Tack för att du påpekade fadäsen.
Och, du har nog rätt med det där om våld. Förmodligen behövdes en gnutta sånt för att sno kameran. Verkligen illa.
Tack för kommentaren, Johan.
Stämmer som du skriver, ramarna för de stora bilderna, som måste skrollas, är i 16:9. Lite märkligt att FS väljer det bildförhållandet. De flesta plåtar ju, precis som du, i 3:2 format.
jag har inte läst det du pratar om men skall kolla
fina bilder
och som du säger "Jag fotograferar helt öppet på gatan men på ett sätt som minskar risken för att bli upptäckt."
när jag gatufotar, så är jag alltid medveten om mitt val av 28 mm
minskar risken för upptäckt och jag kan komma nära, jag är oerfaren
så är det
nu skall jag läsa om bakgrunden till din artikel
/inger
Jag har lite svårt för att förstå mig på dig för du skriver inte helt lättförståeligt. Du påstår i Peters blogg att jag använder "28an för att inte synas" och att sedan "han använt sig just av den metoden" (om mig). Innan hade du skrivit att du fotar med hög upplösning med 28 mm så att du kan beskära och på sätt "komma nära". Om det är metoden du menar att jag använder mig av så är du helt fel ute. Jag står ofta 0,7-1,5 meter framför dem jag fotograferar. Och jag beskär så lite som möjligt. Av de tusentals bilder jag tar på det sättet är det mycket sällan som någon protesterar eller blir upprörda. Det beroende på att jag är skicklig på att fotografera på det sättet.
Om du får ångest av att gatufota så tycker jag att du borde sluta med det.
Vidare så skriver du att mina bilder är fina. Sen går du igång med att svamla hur mycket fel det är att ta dessa bilder. Du talar om "överlägsna rättigheter" (alla har de rättigheterna), om ansvar (jag följer lagen, mitt eget samvete och det brukar räcka), om att man åtrår "psykisk nakenhet", vad nu det betyder. För din upplysning visar vi alla vår "psykiskt nakenhet" när vi rör oss i det allmänna. Gatufotografen bara fångar dessa ögonblick av mänsklighet. Men i din förvrängda värld så handlar det såklart om övergrepp. Man himlar med ögonen över ditt sätt att tänka. Och sen din förkärlek för att nämna kvinnobröst i gatufotosammanhang. Personligen älskar jag kvinnobröst men jag kan lägga band på mig när jag ute på gatan och fotograferar. Det är inga bilder jag behöver samla på. Vill jag se kvinnobröst finns det gott om sajter på webben som visar sådana bilder kan jag tala om för dig.
För din egen skull, för jag kan tänka mig att du blir upprörd, så tror jag nog det vore bäst att du slutar kommentera mina bilder eller blogginlägg. Jag kommer inte hindra dig men jag ser liksom ingen mening med det. Du är liksom oförbätterlig vad gäller ämnet.
så skriver du
du vill sannolikt ha en bild av en helt okonstlad person, som jag kallar naken för det är man som helt öppen i sin egen tankevärld där man aldrig tror att någon fotograferar en
i min förvrängda värld, som du påstår jag lever i, kan mycken gatufotografi vara bra och mycket ett övergrepp - övergrepp i den meningen att alla vill inte fotograferas och publiceras
publiceringen är den känsliga punkten och själva övergreppet - om personen som inte upplevt själva fotograferingsögonblicket och ser sig själv publicerad och inte tycker om det
vem tar ansvar för det
vissa njuter säkert av det, men inte självklart alla
fråga dem du fotat, visa bilden du tagit och låt dem bestämma om du får publicera
så har du visat respekt och saken är biff
att min text är svår att förstå för dig
det krävs abstraktionsförmåga, jag kan bara använda en hand och väljer att skippa alla tecken förutom , som jag har en viss förkärlek för
/inger
Det är inte praktiskt genomförbart att fråga dem jag fotograferat om lov att publicera bilder eller inte. Men det saknar du ju fantasi att förstå. Jag kan tipsa om att det rör sig om produktivitet och dessutom nöjet i sig att gatufotografera. Dessutom är det jag som bestämmer över min konst och att visa respekt betyder inte att låta andra bestämma över en.
Min abstraktionsförmåga är det inget fel på och jag vet mycket väl att du har svårigheter att skriva med stora bokstäver etc. Det är inte det som är problemet utan ditt luddiga sätt att resonera.