Om konsten att vara osynlig...

Detta korta blogginlägg är tänkt att visa hur det kan se ut i verkligheten när man tar en bild på nära håll med en 28 mm vidvinkel. För en dryg vecka sedan så var jag och gatufotade på söndagen med min italienske vän och tillika gatufotograf, Flavio Bosi. Det är inte ofta jag spenderar en hel dag med en annan fotograf men Flavio var just då gräsänkling så han kunde stanna ute hela dagen och leka. Det var roligt och givande men att vara social tär på produktiviteten. Det blir inte lika många bilder tagna som när man jobbar ensam. Det må vara hänt då trevnaden med sällskap uppväger.

Många nybörjare inom gatufoto är skraja för att gå nära och läser man om gatufotografer som fotar med 28 mm, som exempelvis Garry Winogrand, så tänker man att hur sjutton kan de fota så utan att gång på gång bli upptäckta. Precis så tänkte jag i alla fall. Jag insåg emellertid att när man går nära med en vidvinkel och fotar lite från sidan så kan man faktiskt bli osynlig alltsom oftast. Min bild nedan visar precis detta. De personer som man fotograferar har uppmärksamheten längre fram, där en person med 50 mm kanske skulle behöva stå. I det här fallet så hjälpte nog den låga vintersolen också för att låta mig förbli oupptäckt.

Det som gjorde att jag ville fota var kvinnans orangea jacka och iögonfallande solbrillor. Samma saker såg nog Flavio också men när man fotar tillsammans vinner den som går närmast! Uppenbarligen...

Bilden på mig i action är tagen med en Leica M10-R med Voigtländer Color Skopar 28 mm f/2,8. © Flavio Bosi.

Min bild är tagen med min Leica M-E Typ 240 med Leica Elmarit 28 mm f/2,8 ASPH

För övrigt så vill jag påpeka att Flavio i sina dar har ägt åtskilliga Leica-objektiv som han sedan sålt för han faktiskt föredrar Voigtländer framför Leica. Voigtländers objektiv är nu riktigt bra – det råder det ingen tvekan om – men jag gillar inte alltid ergonomin och att objektiven ibland saknar "finger"-greppet för fokusering samt ofta har en silverfärgade ring längst ut. Eftersom man som Leica M-fotograf behöver titta på sitt objektiv så gillar jag inte solreflexerna som uppstår på grund av det sistnämnda. Jag är nog extra känslig för sånt. Intressant i sammanhanget är också att min Elmarit kostar fyra gånger mer än Flavios Color Skopar. Min Elmarit är absolut inte fyra gånger bättre – långt ifrån. 

Slutligen vill jag passa på att tipsa om Flavios webbsida. Särskilt i bloggen hans finns mycket intressant att läsa i form av objektivtester, reportage etc. – väl värt flera besök: https://www.47-degree.com/

Som alltid välkomnas kommentarer.

Vänliga hälsningar,

Fredrik

2024-03-13 10:18   Johan Pihl

Intressant inlägg med fina bilder, Fredrik. Du får ursäkta, men jag föredrar nästan Flavios bild, framför din :) De är helt olika, även om det är samma motiv och situation, och din är också fin, men hans är lite intressantare (gillar att han fått med att paret håller varandra i hand, och det sittandes paret i parken bakom trädet). Kul att han har valt en hög horisontlinje, och du en låg. Så bilderna kompletterar varandra bra :)

Svar från Frekeman 2024-03-13 11:10

Det kan väl vara så att Flavios bild föredras för att den visar en så ståtlig gatufotograf i action, va? 🤔😉

Det där med horisontlinjen har jag inte tänkt på. Beror väl på att jag är kort rocken och att Flavio är längre!

Tack för intressant kommentar, Johan.

2024-03-13 20:23   Lena Holm

Om man förstorar din bild så blir det uppenbart att hennes hår och örhängen matchar jackan. Kul att få se de båda bilderna och ta del av resonemanget, även för en som inte är insatt i denna genré eller dess objektiv.
Hälsningar Lena

Svar från Frekeman 2024-03-13 23:17

Tack för din kommentar, Lena. Ja, det verkar som om folk i det hipstertäta East End är noggranna med sitt utseende en solig söndagseftermiddag.