Analogt fast digitalt och en fikabok.
Precis som Ernst så arbetade jag med Rodinal framkallaren
i slutet på 50 och en bit in på 60-talet och då med Tri-X för att få grafiska
bilder med vasst korn i vissa av mina bilder. Dessutom kopierade jag på extra
hårt papper för att ytterligare förstärka den kornet. Bilden ovan visar ganska
tydligt hur jag gjorde en del av mina bilder på den tiden.
Numera om man fotograferar digitalt och vill ha fram
Tri-X Rodinal känsla får man i stället rotera runt lite i photoshoppen och ibland med
hjälp av några pluggar: Och det har jag gjort på bilderna här nedanför. Programmet
jag arbetat med här heter Topaz Adjust från Topaz Labs.
Edit! Obehandlade filer från kortet.
Fikaboken!
Christer Strömholm 1918-2002 ON VERRA BIEN
Boken kom ut i samband med den stora Christer Strömholm utställningen på Färgfabriken 2002. En fin sammanställning av CHR:s fotografiska gärning. En bok som varje fotointresserad borde ha i sin bokhylla.
Varför tar vi bilder och för vem? Bild är att sända och
att mottaga. Vi säger också, alldeles självklart, att vi läser en bild. Vi
känner igen föremål, människor material, strukturer – och vi minns. Men vi
minns inte lika. Vi minns mycket olika.
Alltså uppfattar vi också bilder på skilda sätt, beroende
på våra personliga utgångspunkter. Kvar står att vi läser av en bild, i
allmänhet från vänster till höger. Man vi tolkar den individuellt med våra egna
relationer, erfareheter och personliga minnen som utgångspunkt.
Vi tycker om, vi tycker inte om. Vi blir förtjusta. Vi
förvånas. Vi engageras, vi äcklas. Vi känner ingenting, vi känner dåligt
samvete…Så olika känslor kan en enda bild ge.
– Christer Strömholm 1983.
”Spanska Hunden” (Tarragona 1958) en av Christer Strömholms sk masonitbilder från utställningen ”Dödsbilder” på Galleri Observatorium 1965. Troligen kopierad av Christer Landergren.
/Bernt
Fast i en mästarens händer är inte verktygen avgörande, utan hantverksskickligheten. Den estetiska sidan av saken, eller vad vi nu ska kalla den är densamma, oavsett tekniska möjligheter, och kanske viss mån även begränsningar?
Christer Strömholms betydelse kan väl inte överskattas. Men tyvärr väcker inte hans bilder sådana känslor hos mig som jag gärna ser väckta (jag misstänker att han inte skulle ha blivit särskild förvånad av denna kommentar :-)).
Konst (och förstås foto) ska för mig vara upplyftande. Tur att man får välja själv vad man ska titta på.
Nu har jag lagt upp de obehandlade originalfilerna!
/Bernt