Ibland är det bråttom + ett film noir tips!

Ofta när jag sommartid är uppe på vårt torp i norra Uppland sitter jag på vår uteplats och läser eller lyssnar på radion och då nästan alltid P1. Min lilla kamera brukar också vara med och ligga bredvid kaffekoppen. Så var det inte när jag tog ovanstående fjärilsbild. När fjärilen kom flygande lät den som en liten fågel/trollslända när den dök upp, först tog den en liten runda innan den slog sig ner i rabatten. Jag rusade in och hämtade kameran och som tur var fjärilen lite säsongsslutslö och satt kvar på Krolliljan. Autoskärpan for lite fram och tillbaka innan den hittade rätt men jag fick en 4-5 hyggliga bilder innan den fladdrade iväg.

Vid senare googlande har jag kommit fram till att det måste vara en Aspfjäril som är en bland dom största dagflygande fjärilsarter vi har i Sverige. Ovansidan av vingarna har den en svartbrun grundfärg som går över till en blå nyans längre ner. Där i mellan har den vita fält och orange och svarta prickar. Undersidans färger är klart lysande orange med vita stora fält med en svartblå kantlinje. Den är ganska vanlig i fuktiga lövskogar eller barrblandskogar med inslag av asp. Vingspann från 69 till 90 mm, fast jag tyckte den som besökte oss var minst 100 – 115 mm. Den flyger under en kort period som infaller från den sista veckan i Juni till mitten av Juli. Aspfjärilen förekommer i södra och mellersta Sverige upp till Umeåtrakten.

.

Filmtips!

Häromdagen kollade jag på Orson Welles film noir rulle Touch of Evil (En Djävulsk Fälla) från 1958. Orson Welles som kanske mest är känd för den historiska radiosändningen Världarnas Krig (1938) som skakade om hela den amerikanska befolkningen och kultfilmen Citizen Kane (1941) som av många betraktas som en av världens bästa filmer.

Touch of Evil som jag tycker håller nästan samma klass som Citizen Kane är en mångbottnad thriller av mästerregissören. Berömd bland annat för sin långa inledningssekvens som är filmad under en enda tagning. Enormt imponerande med dåtidens teknik. Snygg ljussättning och fantastisk foto. En trolig inspiration till moderna filmmakare som Brian DePalma och Martin Scorsese. Intrigen är extremt finurlig, fylld av viktiga detaljer och dialogen är vass som ett rakblad. Ett gott stycke filmhistoria, som håller än idag...Rekommenderas!!!!

.

Ha en bra och “lyxig” vecka!

/Bernt

Livet går mot ljusare tider och lite om William Klein

Snart är vi klara med mitt röjningen och upprustningen (målningen) av mitt arbetsrum. Trots att jag slängt en hel del av mina gamla prylar har jag fortfarande en hel del som jag vill ha kvar. Det känns en hel del att röja i sitt liv och avsluta en del saker, man samlar ju på sig en hel del som absolut inte har nått värde för andra. Till våren kommer jag nog också att göra mig av med det mesta av mina analoga kamerabitar eftersom jag numera är fast i digitalträsket.+

Under lådstädningen hittade jag bla en ask med lite gamla diabilder från fotoklubbstiden runt 1960-61. Bland annat då det här självporträttet tillsammans med "bladaren" med en 50 mm som jag hade då.

Självporträttet var ett Kodachromedia som jag tejpade fast på en glasskiva och fotograferade av i vardagsrumsfönstret med Nex 5:an och en gammal Canon FD 50mm macro glugg.

Såg här såg det ut innan förra röjningen hösten 2007.

Och så här kommer det förhoppningsvis att se ut en bra bit in i framtiden. Lite tavlor skall upp på de gråa väggarna också och mest kommer det att bli svartvita fotografier.

.

William Klein på Foam Fotografiemuseum

På Foam Fotografiemuseum i Amsterdam visas fram till den 12 mars retrospektiv utställning av fotografen William Klein. En utställning som jag gärna skulle besöka. Jag minns speciellt hans tidiga gatumodebilder från Rom och hans Moskva bilder. Foam ger också ut en tidning om fotografi och häromdan damp det ner ett nummer i brevlådan och den här gången var det ett specialnummer om Klein. En utställning för Moderna eller Fotografiska?

Det finns en radda info på nätet om och med William Klein både bilder och filmer de är bara att söka!

Här en liten fin film på 10 min.

.

Hade gott därute!

/Bernt

Första månaden 2014 avklarad.

.

Vad gör man så här i vintermörkret? Reflektera lite över vad som är viktigt och vad som känns bra i det skede av livet man befinner sig i just nu kanske. Det är också en bra tid att gå igenom saker man upplevt tidigare. Rensa och organisera lite i hjärnans långtidsminne kanske. Lite blandat idag alltså.

.

Skåne + Danmark

Springa på utställningar av olika slag har varit min grej hela mitt vuxna liv och speciellt då efter det att jag blev pensionär. Under ett flertal år har jag besökt min kamrat Christer i Skåne och då bla kunnat se vår och höst utställningar på det fina museet Lousiana i Danmark. Här några stora utställningar jag sett där: Picasso, David Hockney, Jacob Holdt, Max Ernst, Rickard Avedon, Lucian Freud, Cindy Scherman, Cézanne och Giacometti.

.

.

Bilderna här är från fotografen Rickard Avedon´s stora retrospektiva utställning hösten 2007. Richard Avedon gick bort 2004, från 1945 arbetade Richard A som modefotograf för Harper's Bazaar och från 1966 för Vouge. 1991 tilldelades han Hasselbladpriset för sitt bidrag inom modefotografin och blev benämnd som en av de främsta samtida porträttörerna. En av de bästa retrospektiva fotoutställningar jag sett de senaste 10 åren. Dom visade då över 230 av Avedons bilder både kända och okända i storlekar från 5x9 meter till 15x20 cm.

.

.

Som på många museer är det fotoförbud även på Lousiana och jag har flera gånger blivit påmind om detta av vakterna men i de flesta fall har jag lyckats få med mig lite bilder från mina olika besök.

.

Mera Skåne.

,

1960 när jag var arton år var jag på mopedsemester i Skåne åkte runt lite överallt och bodde billigt på olika STF-vandrarhem. Ibland var det i fina skånehus som i Haväng och ibland var det tältsängar i gymnastiksalar som på Ven. Moppen jag åkte med var en Victoria Vicky, lagom trimmad som jag snurrade runt med i Skåne i fjorton dagar. Bilden från på kustvägen mellan Ystad och Abbekås.

.

Bonusbild.

.

Det var en ryss en tysk och en japan som möttes och...här tillsammans med Thomas och Bengan på Ellens våren 2009.

.

Hade gott därute!

/Bernt

Long time no see...

.

Som ni säkert märkt har det inte varit så mycket bloggande för mig de senaste året. Och varför det då undrar säker de som följt mig genom åren? Så här är det, jag åkte på min första hjärtsmäll på juldagen 2012 vilket gjorde att det mesta i mitt liv förändrades bland annat då fotografering och därtill hörande bloggningen fick ställas åt sidan. Några enstaka blogginlägg klarade jag av att göra och lite bilder då och då på fejan. Jag var också med på Gnestaplanket på sensommaren men då med lite gamla bilder. Sen i oktober åkte jag på en ny och kraftigare hjärtsmäll som slog ut mig ganska ordentligt. Kranskärlsoperation på Karolinska den här gången vilket tog på krafterna rätt ordentligt. För att fixa till mig till det bättre petar jag i mig en massa piller petar varje dag plus att jag just nu går på gymnastik två gånger i veckan. Efter att ha rökt i över femtiofem år slutade jag direkt utan några problem efter första smällen juldagen 2012 och det känns bara fin fint men jag har gått upp minst tio kilo vilket är något jag måste jobba med framöver. Dom här smällarna har inte bara påverkat kroppen en del utan också psyket. Kan också vara biverkningar av olika medicinerna jag proppar i mig nu och troligen blir tvungen att käka livet ut. Sen det här med åldern. Vid 60 var man fortfarande en ganska rapp man och kunde känna sig ung och viril som en Douglas Fairbank eller Errol Flynn, ni lite äldre förstår nog. När man kliver upp över 70 styrecket blir man rätt snabbt gubbig (även i andras ögon), kroppen knäpper och knakar när man rör på sig och man börjar få ont då och då här och där. Med andra ord...man har fått reda på att man lever. Eller som Chuck Palahniuk skrev i Fight Club ”This is your life, and it´s ending one minute at a time”.

.

.

Min gamla dator tröttnade och la av i mitten på november och jag var helt utan i ca en och en halv månad. Första gången jag var utan en digitalmaskin sedan julen 1987 och jag kom fram till att det gick att klara sig ganska bra utan. Men det är klart tidigare fanns det inte några ”surf o bildtelefoner” vilket lindrade det hela en hel del. Nu har jag fixat en ny lap och är på banan igen!

Hade gott därute!

/Bernt

Sista helgen i Brödåkra.

Sista helgen i Brödåkra för den här gången och på tisdag bär det av mot huvudstaden igen. Som vanligt har det varit fina och stilla dagar i lathetens tecken. Man behöver inte vara nyttig jämt.

Och ett par självporträtt i Christers tvag och sköljrum har också blivit som vanligt.

.

Trevlig helg!

/Bernt