CARLZONZ BILDER II

Foto Grafiska Frukter m.m från Vasastan

Så har det snart gått ett år igen...

Och hur har det gångna året varit då? Det har väl varit lite upp och ner, man börjar bli lite sliten här och där. Men det är kanske inte så märkligt när man börjar närma sig sjuttio. Och vad har då hänt under det gångna året när man ser på det med lite fotografiska ögon, en hel del faktiskt. Så här kommer en liten summarisk (ego)årskrönika.


”AS I SEE IT”


Året började med en rivstart. I januari gjorde jag min första fotobok ”AS I SEE IT”, visserligen i en mycket liten upplaga. Men jag fick alla ex sålda och det gladde mig oerhört.  Jag gjorde inga grova slantar på boken, det blev väl mera plus minus noll. Men det var hemskt roligt.


Lennarts Leica.


Jag kom också i början på året över den Summicron 50:a som hörde till den M6 jag köpt tidigare. Lite skäms jag över att kameran under året inte kommit till användning.


Utanför mitt fönster.


Så här såg det ut andra veckan i februari. Första snön kom tidigt förra vintern och låg dessutom länge. Vi får se hur det blir i år, men jag är glad så länge det är barmark.


Crewdson på Kulturhuset.


Cirkus Crewdson kom till stan. Jag gjorde flera besök på utställningen och skaffade också hans stora "Tabletop" bok ”Beneth The Roses”.


FinePix X100!


Den hypade kameran Fujifilms FinePixX100 dök upp till slut. Här granskas den av några av ”gubbarna” på Ellens Bageri. Staffan var måttligt förtjust i designen var jag minns. När jag skriver det här har 76 stycken ägare registrerat sitt innehav av X 100 här på FS.

Årets impulsköp.


Jag kom över en Konica Hexar AF på Tradera till ett som jag tycker bra pris. Kameran är i mycket gott skick, lite små nötningar här och där är det på den naturligtvis. Den svarta Hexaren kom ut på marknaden 1993, och har numera lite kultstatus.

Påsk på Dalagatan.


Någon dag under påskhelgen brukar vi bjuda hem våra barn och barnbarn och så blev det också i år. Man är ju både morfar å farfar då så det gäller att ha koll.


Hockey VM i Skåne.


Två Skånebesök blev det under året. Ett lite längre på våren och ett kortare på hösten. På bilden sitter sitter vi inne hos min Brödåkravärds granne och tar några pilsner och kollar på ishockey VM.

Återupptäckter.

     
Nästan alltid när jag går ner till mitt källarförråd för att lämna eller hämta något och börjar gräva i mina flyttkartonger så gör jag ”återupptäckter”. I våras hittade jag tex 30 x 40 cm negativen till en serie grafiska bilder från mitten på 60-talet. En av bilderna fick jag pris för i 1967 års RIFO-utställning, och två av bilderna fick jag också  publicerade i FIAPs årsbok (Féderation Internationale de l’Art Photographique) 1967.


Gnesta Planket.


Blev under våren också inbjuden att deltaga med bilder i fotoutställningen ”Gnesta Planket” som sen gick av stapeln lördagen den 30 juli. Det var fyrtio år sedan jag senast var med på en fotoutställning så det kändes lite overkligt. Många trevliga besökare och en hel del bildprat.

Reclaim Photography.


Deltog med bilder två gånger i Reclaim Photography på plattan.



Sålt och köpt!



En av dom absolut största händelserna under året var att vi sålde vår fjällstuga i Härjedalen och samtidigt köpte ett gammalt soldattorp i norra Uppland.


Min första bildmapp.


Tog fram de första fem exemplaren av en bildmapp med fyra av mina Skånebilder. Bilderna är i 30 x 40 cm och printade av Crimson på Crystal Archive Paper. Jag har bestämt att upplagan på mappen blir max 15 ex och priset 3500 kr.


”Memory of my eyes”
Dagen före julafton fick jag ett sms om att jag hade ett paket att hämta i ICA butiken tvärs över gatan. Jag visste naturligtvis redan var paketet innehöll, en liten julklapp till mig själv. Och vad innehöll paketet då?


Jo, Daido Moriyamas bok ”Memory of my eyes” . En en rå och svartmustig 1,7 kilos bildroman på 439 sidor. Moriyamas bilder är provocerande, både för deras form (Moriyamas fotografier kan vara smutsiga, suddiga, hårda, korniga) och för dess innehåll. Hans svartvita bilder illustrerar på ett mycket personligt sätt det japanska samhället.
Har ni möjlighet tycker jag ni skall besöka Daido Moriyama utställningen ”Memory of my eyes” på Galleri Riis nere vid Konstakademin för kolla in hans originalbilder. Pågår till den 15 januari 2012.


“Fotografering tenderar för mig ibland att vara som den här textraden från Eagles “Hotel California”: You can check out any time, but you can never leave.”
Gott slut å Gott Nytt År!
/Bernt

Postat 2011-12-30 10:12 | Läst 15712 ggr. | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Snabbresa i tid och verklighet till Ljungdalsfjällen tur och retur.

Ni som läser min blogg kommer kanske ihåg att jag några gånger skrivit om att vi sålt vår fjällstuga i Ljungdalsfjällen. Den 1 augusti kommer den nya ägaren att flytta in så i helgen gjorde vi snabbresa upp för att plocka hem de personliga prylar vi vill behålla. Alla möbler som skåp, bord, stolar och sängar och sånt har vi sålt till den nya ägaren.

Som jag också berättat tidigare har varken hustrun eller jag körkort, efter lite rundfrågning i släkten så ställde min systerdotter Jannica upp på att köra oss upp till stugan i Ljungdalen. Ska man åka långt vill man ju åka bekvämt så vi hyrde en så gott som ny Volvo V70 kombi på OKQ8 i Mörby Centrum. Här får Jannica instruktioner av mackkillen innan avfärd.

Vi körde sedan efter Google maps förslag E4 och väg 84 och enligt Google skulle det vara 593 km och ta 7 tim 54 min. Vår utmärkta chaufför Jannica körde oss upp på ca 8 timmar och då hade vi också en paus och matrast på Kramsta i Järvsö på ca 1 timma. Vi hade också bokat upp ett släp som vi sedan hakade på i Sveg.

När min systerdotter Jannica var ung (8-10 år) var hon vid ett flertal tillfällen tillsammans med mina föräldrar i Ljungdalen. Så under resan fick jag en hel del berättelser om hennes minnen och upplevelser både av Ljungdalsfjällen och av mina föräldrar. På vägen över Flatruet (Flatruetvägen som går mellan Mittådalen och Ljungdalen  ligger 975 meter över havet och klassas som Sveriges högst belägna allmänna landsväg.) tog vi ett kort stopp på högsta punkten. Kallt (ca 12 grader) och blåsigt var det.

Någon stans i stenhögen som byggts upp av förbipasserande turister på Flatruets topp finns en sten med min dotter Malin och hennes man Claes namn. Dom förlovade sig där för fjorton år sedan.

Jannica ringer hem till familjen och berättar att vi kommit fram helskinnade till Viksjövallen. Som vanligt kändes det lite märkligt att komma upp till den stora tystnaden, det fantastiska vyerna och inte minst ljuset.

Lite orolig var jag eftersom SMHI kartorna förutspådde regn i Härjedalsfjällen under måndagen. Men där hade vi lite tur det var bara lite strilande duggregn under förmiddagen. Vi körda igång vid 9-tiden med städningen och packningen och var klara helt slutkörda vid 23:30. Ett ganska rejält arbetspass med andra ord. Nio sopsäckar och åtta fulla flyttkartonger blev det.

Det är ca 850-900 meter från stugan upp till parkeringen där vi hade släpet, och hela vägen svagt uppför vilket lätt suger musten ur en. 10 gånger fram och tillbaka med cyckelkärran blev det genom terrängen.

Under måndagen tog vi också en tur ner till Ljungdalen för att äta en bit plus handla lite och samtidigt ta farväl av Majlis på Ljungdalens Hemslöjd. Majlis man Sten här jag känt sedan början på 50-talet när jag var i Ljungdalen med mina föräldrar. När jag sedan började åka till Ljungdalen med min familj i mitten på 70-talet drev Majlis och Sten ICA-butiken i byn. Sten är som jag pensionär numera. Hustrun min håller på med konsthantverk då och då och har sålt sina saker genom hemslöjdens butik i Ljungdalen.

Klockan 9:42 i tisdags morse tog vi farväl av vår fjällstuga där vi tillbringat de senaste trettiofem somrarna. Det kändes naturligtvis lite vemodigt men ändå inte så farligt eftersom vi kände att stugan inte var vår längre. Plus att vi också redan förälskat oss i det nya 1750-tals torp vi skaffat.

Här kommer Jannica och hustrun med den sista packningen strax innan avfärden från Viksjövallen.

Hemresan gick utan problem. Strax efter klockan nitton var vi framme och lastade av prylarna vid vårt nyinköpta torp i närheten av Örbyhus, och fem minuter före stängningsdax på Thule Rental depån i Solna återlämnade vi släpet.

Kom i säng vid 23-tiden och vaknade först strax efter 9-tiden i går morse. Det märks och kostar på när man inte är någon rask ungdom längre…

/Bernt

Postat 2011-07-21 14:37 | Läst 12289 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Lördagsmix från min kammare.

Slank i går in på Fotografiska för att titta på fotografen Albert Watsons retrospektiva utställning. På utställningen visas 120 bilder allt från små kontaktbilder till saker på flera meter. Modebilder, porträtt av kändisar som Kate Moss, Alfred Hitchcock, Jack Nicholson och Michael Jackson, dokumentärt präglade fotografier från Marocko och bilder av extremt färgstarka människor i Las Vegas. Watson har i sin långa karriär arbetat för de flesta stora kända magasinen, Harper’s Bazaar, Rolling Stone och Vouge bara för att nämna några. Albert Watson har under hela sin långa karriär pendlat mellan olika uttryckssätt (genrer). Snygg hängning trots så varierade bilder och en klart sevärd utställning.

Man skulle kunna tro att den här killen brutit ihop efter sitt besök på Fotografiska Gallerixet. Men så är det inte, han tar bara stöd för sitt långa teleobjektiv.

 

Gregory Crewdon en gång till.

Efter Fotografiska gjorde jag ett återbesök. Jag har de senaste veckorna hört och läst en hel del recensioner och blogginlägg om Gregory Crewdons utställning på Kulturhuset. Jag tillhör hans beundrarskara och jag gillar förbehållslöst hans filmiska, melankoliska, mystiska och skrämmande bilder. Crewdsons bilder tycker jag illustrerar mötet mellan det vardagliga och det lite oförklarliga på ett spännande sätt. De dokumentärt ”preparerade” bilderna av småstadsgator och människor i sina vardagsrum berättar om underliggande stämningar och svårförklarliga gåtor.

Och har ni inte möjlighet att besöka utställningen så kan ni få ett hum om vad Crewdsons bilder handlar om genom att lyssna på Göran Segerholm och Hannah Goldsteins samtal på Bildradion HÄR!

 

Annars då…


I mitt förra inlägg berättade jag om mitt besök i källarregionen och mina gamla bilder från Roslagsbanan som jag hittade i en flyttkartong. I en annan kartong ”hittade” jag en gammal ringblixt som jag införskaffade till min ”bladare” någon gång i början på 80-talet inför ett fotouppdrag.  

Så här ser det ut när man monterat den på en modern digitalare. Den har en reglerbar styrka från10 till 60 WS. Någon TTL mätning fungerar naturligtvis inte med den här gamla apparaten men med den medföljande räknesnurran kan man lätt räkna ut bländarvärdet. Men jag har en Minolta Flash Meter så jag tog fram värdet med den i stället.

20 WS på 1 meter med 400 ISO gav f/22. Kommer jag då att använda ringblixten i fortsättningen? Troligen inte, så den blir nog nerpackad igen, eller såld.

 

Bonusbilder!

 

Till slut!

Tänker också lite på hur fjällstugan i Ljungdalen klarat av vintern. Den här bilden tog jag vår sista kväll där förra året.


Digital kasset för analoga 35 mm kameror. RE-35!

Det var allt just nu!

/Bernt

Postat 2011-04-09 12:17 | Läst 9422 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

En liten semesterrapport plus fint besök vid fjällstugan.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE

Som jag skrev i mitt förra inlägg är jag tillbaka i stockholmssmeten igen efter fyra veckor i tystnaden och ensamhetens rike ”up north”. Helt ensam har jag naturligtvis inte varit eftersom min fru också varit med, men vi har inte haft besök av några andra av homo sapiens släktet på fyra veckor.


Vädret i norra Härjedalen denna sommar har varit ömsom vin och ömsom vatten, mest vatten och det då uppifrån. Dagstemperaturen har pendlat mellan 3 och 23 grader men mest legat runt 15-16. Så det har varit en hel del ”stugsittande” vilket betyder att jag läst några tusen sidor deckare, löst ett stort antal korsord, suttit på bron ett stort antal timmar och tokglott på landskapet.


Kortare promenader till våra olika bärställen har vi gjort då och då. Blåbären lyste totalt med sin frånvaro i år och hjortronen hade också haft en kämpig vår, mest små outvecklade kart.  Fast några fina mogna bär av ”norrlands guld” hittade vi också.


I sommar hade vi under de första fjorton dagarna fint besök vid vår fjällstuga, nämligen sex stycken rävvalpar. Dom dök för det mesta upp skymmningen och stannade varje gång runt en-två timmar, ganska busiga var dom med varandra ibland. Vi brukar normalt ha en del skogsmöss boende under huset men jag misstänker att rävvalparna under under försommaren smaskat på dom, vi kunde nämligen höra att rävvalparna stökade runt där under ibland sent på kvällarna.

 


Det är två år sen vi var uppe i vår fjällstuga i Ljungdalsfjällen sist men nere i byn var allting som vanligt. Vi var nere och bunkrade där två gånger under våra fyra veckor.


Det känns alltid lite vemodigt varje gång när det är dags att ställa in siktet mot Stockholm igen. Det går bara en buss om dagen från Ljungdalen och den går strax efter 06:00 och för att hinna med den är det uppstigning vid 04:00. Jag lovar att man vaknar snabbt när man vaskar av sig i bäcken när temperaturen ligger runt 4-5+ grader.


Lite gnäll också…


När vi kom ner till Östersund och järnvägsstationen på hemresan var det drygt fem timmar kvar innan tåget mot Stockholm skulle avgå och det visste vi om i förväg. Vi hade planerat att göra dessa timmar på stan för lite turistande och inköp. Sen vi var uppe sist har SJ lagt ut bagageförvaringen på ett privat företag som datoriserat det hela plus höjt priserna med si så där 300 procent. Nu var dessutom boxarna trasiga och hade varit det en hel vecka så vi blev tvungna att sitta på station och passa vår packning i fem timmar. Under dom här fem timmarna var det ca 40-50 missnöjda personer framme vid boxarna. När vi kontaktade stationspersonalen berättade dom att dom inte kunde göra någonting eftersom boxarna sköttes av ett företag i Stockholm??!!!


Nästan hemma. Uppsala station 3 augusti  kl.20:15.

 


Så nu är man hemma i Vasastan igen för nya urbana upplevelser, som tex fixa ny kyl o frys eftersom den vi har har ”mulat”, slut med nuturupplevelser för den här gången.

/Bernt

 

Postat 2010-08-07 10:57 | Läst 11704 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera