Låt minnena bestämma vägen eller hur mycket är gamla minnen värda.

Tog en tur ner på stan häromdagen eftersom jag inte varit ute på en hel vecka. Det har ju nyligen varit löning för många så i city var det knökfullt med stressade och shoppande och springande männinskor. Sånt är ju inte lätt för en som nu8mera smyger fram i ”slow-motion”. För att få det lite stilla ett tag smög jag mig in på biblioteket i Kulturhuset. På bordet i konstavdelningen låg en för mig känd bok som jag inte sett på ett bra tag. In Memory of Himself heter boken med bilder på Christer Strömholm tagna av han själv plus av en hel hög andra fotografer, kända och okända.

En bit bak i boken finns en kontaktkopia tryckt med bilder på Strömholm tillsammans med transorna Tonia och Sabrina tagna i Paris 1967 av Anita Lönn. 1967 var samma år som ett lagom vilt gäng från fotoskolan tog tåget ner till Paris och om jag inte minns helt fel var Anita Lönn med på den resan. Strömholm som inte rest med oss dök upp några gånger för att kolla att vi skötte oss hyggligt på det hotell vi invaderat. Jag tänker på resan då och då så här fyrtioåtta år efteråt eftersom jag har en kopia på en av Anita Lönns bilder på Strömholm tillsammans med Sabrina inramad i mitt arbetsrum.

.

På hemvägen lite senare på dan slank jag in på ett antikvariat som jag brukar besöka då och då. Nu hade dom sextio procent rabatt i kassan på sina redan rätt hyggliga priser. Det är ett ganska litet antikvariat så dom har inte någon större mängd litteratur med fotoanknytning, max tre meter. Hittade i alla fall två böcker som jag fick för drygt en hundring.

Första boken var boken om fotografen Kary H Lasch som kanske är mest känd som flickfotograf för oss ”lite lagom äldre”. Boken är en sammanställning av denna fotograf och galenpannas samlingar, mannen som inte slängde någonting i hela sitt liv.

Någongång i slutet på sextiotalet arbetade jag tillsammans med en redaktör på bokförlaget Natur & Kultur och vi besökte då Kary H Lasch ett par gånger i hans ateljé som samtidigt var hans museum på Östermalm i Stockholm. Rolig man och en historieberättare av sällan skådat slag.

Mest känd numera för sina tidiga Cannes bilder på den då unga Brigitte Bardot.

.

Andra boken var den bland fotografer mer kända ”Norra Smedjegatan” av Manne Lind från 1970. De sista åren av en gatstum i Stockholm city med inledning av Kurt Bergengren. Fotodokumentär bok om människor och miljöer på och kring Norra Smedjegatan, som innan kvarteren revs sträckte sig från Jakobsgatan till Hamngatan, mellan Brunkebergstorg och Regeringsgatan, alltså där Gallerian numera ligger.

Det var ett märkligt stilla stråk, ett stycke Gamla Stan som simmat över Norrström och klättrat uppför Brunkebergsåsen för fyrahundra år sedan.

.

Det finns inte många fotografer som skildrat Stockholm i bokform. Vid sidan av Manne Lind finns Micke Bergs böcker Stockholm Blues+ Erstagatan , Lars Engströms bok Karlbergsvägen 1967-1981 plus Lennart af Petersens Från Klara till City är några andra bra exempel tycker jag.

Vist är det här med minnen och bilder märkligt. Hur kommer det sig att man kommer ihåg vissa bilder bättre än andra. Jag såg en film om operahuset i Sidney häromdagen och det handlade bland annat om inredning då reportern satte sig gränsle på en stol av pressad plywood och sa ungefär: -Jag väcker nog inte samma uppmärksamhet som Christin Keeler gjorde en gång. Direkt i minnet dök den gamla bilden från början av sextiotalet på ”modellen” Keeler upp på näthinnan.

Nu var det ju en en lite försiktigt naken kvinna den här gången så det hjälpte nog till lite. Sen hjälpte säkert också hennes så kallade sexaffärer till en hel del. Foto: Lewis Morley 1963.

.

Men det gäller ju också andra bilder. Man känner direkt igen vissa bilder av tex Sune Jonsson, Christer Strömholm, Anders Petersen, Henri Cartier-Bresson , Bill Brandt, W.Eugene Smith mfl. Är det för att man tilltalas av innehållet och den grafiska formen. Eller var det omgivningen/händelsen omkring en när man såg bilderna som gör att man kommer ihåg dom. Ni får säkert olika bilder framför er när ni läser de kända namnen ovan. Visst är det spännande...

.

 .

Trevlig Valborg och 1 maj!

/Bernt

Tyst vår + ett orkidébarn och den tolfte i tolfte tjugohundratolv klockan 12:12.

Det var länge sedan jag laddade upp några bilder här på fotosidan (bloggen borträknad), varför det då kan man kanske fråga sig? Lite beror det nog på att jag tappat intresset för det lite mera seriösa skapande fotograferandet, känner liksom att jag gjort mitt. Nöjer mig numera mest med att titta på vad andra konstnärer och bildmakare skapar, fotograferar själv mest dagboksbilder numera plus lite registrerings och minnesbilder och då mest för familjen och för eget bruk. Arbeta med bilder fortsätter jag med såklart men om det blir något större nytt? Här på min blogg och på fejjan kommer det att komma dagboksbilder...ibland t.o.m lite genomtänkta. Det där med "Tyst vår" är såklart Rachel Carsons bok som påverkade den allmänna miljödebatten i världen, inte minst debatten kring kemikalier och olika miljögifter (1962).

Bilden ovanför är den senaste jag laddat upp på fotosidan. Lekt med datumsiffror och klockslag har man gjort några gånger när man tagit bilder åren 2001 - 2012. Som i den här bilden som är tagen den tolfte i tolfte tjugohundratolv klockan 12:12. Där lär dröja rätt länge nu innan man kan göra det igen, bäst lyckades jag nog när jag 2009 tog en bild på sekunden alltså 09-09-09 kl. 09:09:09. Hoppas någon annan bildmakare kommer på samma idé nästa gång det blir aktuellt igen år 3001 för då är man ju inte med själv.

Sen vill jag passa på och tacka alla som valt min gamla Aila J bild som favorit igen efter det att det varit tyst om den något år.

”You must love what you do. If you no love what you do, no do it”.
-Dom DeMarco, pizzaiolo Brooklyn NY.

Snart har kommer årets första riktiga resa till vårt gamla backstugetorp där nya äventyr väntar.

Vi syns!

/Bernt

Så har det hänt igen för femtioelfte gången!

Jag skrev om det här på fejjan igår men jag tycker att jag kan upprepa saken här för det är säkert många av er som inte bryr sig om fejjan. Och saken är ju aktuell för oss alla.

När jag snurrade runt på nätet (som jag gör rätt många timmar varje dag) hittade jag häromdagen ytterligare en person som snott ett av mina självporträtt för att göra ett eget verk utan att fråga mig. Jag blir så djävla trött på det här och det är liksom femtioelfte gången det händer för mig. Jag har ingenting emot att andra konstnärer använder mina bilder som förlaga efter det att jag givit mitt tillstånd. I de fall andra tecknare/konstnärer fått mitt medgivande har jag såklart kolla upp dom först. Ett par har skickat mig utskrifter några har skickat högupplösta filer på de färdiga verken. En del har fått avslag och en del har fått plocka bort bilder från nätet.

Så här presenteras ”artisten” på en nätsida:
”Ranganath Krishnamani works as a senior experience designer at Adobe India and doubles up as a freelance illustrator after work hours. His personal body of work is so compelling, detailed and carefully done, that it is hard to imagine that most of his sketches were created spontaneously.”

Jag har skickat honom ett lagom argt mail och bett honom plocka bort bilden omgående och också hotat honom med en saftig faktura.

Ni som följt mig några år kanske kommer ihåg det grekiska förlaget som snodde en av mina bilder för ett tidningsomslag, där stångade jag mig blodig och numera har förlaget gått upp i rök.

En annan sak om det hänt i Sverige,  fast även här verkar det svårt att få rätt ibland enligt den här artikeln i Dagens Nyheter.

I hate image rippers!

/Bernt

Framåt, framåt. Låt minnena bestämma vägen...2

Jag fortsätter min vandring längs minnenas grusväg. Källarfynd! Vi har haft gårdsstädning och gjorde en storröjning i källaren i helgen och jag hittade såklart en hel del bitar som jag inte sett på en massa år. Tur att man har en fru som fungerar som arbetsledare så att man inte fastnar i alla minnen. Bland annat hittade jag i alla fall ett antal affischer som jag gjorde för Teenage Fair (Tonårsmässan) på St Eriksmässan i Storängsbotten revolutionsåret 1968. Det blev ett hiskligt liv om mässan som skulle arrangeras i november i Stockholm. Aktionsgrupper som Alternativ jul, Jul nu och Stoppa tonårsmässan lyckades genomföra så stora och uppmärksammade aktioner och demonstrationer emot mässan att de häftiga protesterna resulterade i att mässan fick stängas i förtid.

Jag fotograferade och bearbetade bilden för screentryck av mässaffischen men fungerade samtidigt lite som ”mullvad” genom att jag lyckades fixa ett stort antal inträdesbiljetter till aktionsgruppen vilket gjorde att dom kunde komma in på mässområdet och där genomföra olika demonstrationer. Så kan livet vara vara ibland...

Stridsgeneralen...?

Avfotograferad kopia på en av medlemmarna i  aktionsgruppen Stoppa Tonårsmässan.

.

Ett annat nyfynd vid källarröjningen var den här tändstickstavlan som farsan gjorde när han i mitten på 40-talet låg på sanatoriesjukhuset Uttran som då fanns en bit utanför Stockholm. Han låg där ett antal år för att försöka få ordning på sina lungor men riktigt bra blev det aldrig. Han fortsatte att jobba som bergsprängare och var bland annat med om att bygga T-banan till Ropsten. Senare i livet startade han en  byggfirma i Danderyd/Djursholm som mest höll på med villaservice. Jag arbetade med honom rätt mycket när jag gick på Fotoskolan senare häften av 60-talet för att få in lite extra slantar. Han dog sedan alldeles för tidigt bara 56 år gammal.

.

Lite med fotoanknytning så här på slutet. Jag har skaffat en 21 mm till min Mark II:a och något originalobjektiv kan aldrig komma ifråga när man lever på "efterlön" som jag gör. Det blev ett helt manuellt objektiv, ett Leitz Super Angulon-R som med AF-adapter passar fint till Canonen. Någon som har ett motljusskydd för 21:an till övers?

Inte bara vi utan även grannarna har gjort lite källarröjning!

.

Bonus!

Fotografen Ken Heyman berättar om när han fotograferade Andy Warhol.

Hade gott! /Bernt

Framåt, framåt. Låt minnena bestämma vägen.

Visst kan det kännas konstigt att många tycker att jag tog min bästa bild för snart femtio (50) år sedan. En halvtaskig scanning av diat har legat legat här på fotosidan sedan mitten av 2003 och har i dags dato fått 95 kommentarer och har haft 5817 visningar.

.

.

Så här har bla Markus Carlsson skrivit om bilden:

Betyg: 5
Det här är en av de absolut bästa bilderna jag har sett här på fotosidan. Oftast kan det räcka med att man har en söt eller en "annorlunda" modell för att bilden ska bli lite bättre. Några håller säkert med mig, men modellen gör väldigt mycket i bilden. Men i den här bilden känns det som inte modellen gör bilden utan det är den otroligt fina ljusättningen. Det mjuka ljuset förhöjer hennes runda och fina ansikte. Hennes högra sida har också perfekt teckning.

Den mörka kepsen är också mycket effektfull. Jag tror nog inte att bilden hade blivit lika bra om hon inte hade haft någon huvudbonad. Det gör att övergången från hennes ansikte till den mörka bakgrunden blir mycket bra.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tillägga förutom att jag är mycket glad över att du har lagt upp den här bilden, för jag lovar att jag kommer nog aldrig att glömma denna underbara och mycket fina bild.
.
Tack Bernt.

/Markus

.

.

Det känns lika bra att läsa Markus text om bilden idag som när han skrevs för rätt många år sedan. För ett något år sedan när jag gick på Odengatan var det en cyklist som svängde in till kanten och ropade mitt namn. Jag stannade till då och han började med att säga att han följde min blogg på fotosidan och sen berättade han om en del av mina bilder som han gillade och bla då porträttet som jag visar här. Så tydligen har bilden satt vissa spår hos en del...

.

Trevlig Helg!

/Bernt