Säsongsslut, Pentti Sammallahti och sikte på nya mål...

Så är då torpsäsongen över för den här gången. I helgen var vi uppe och ställde i ordning torpet (backstugan) inför den kommande vintern. Det var någon minusgrad när vi kom upp på fredagseftermiddagen och frosten från morgonen låg kvar. Eftersom vi inte varit upp på drygt en månad och inte har någon värme på i huset så var det inte många plusgrader inomhus. Även fast vi eldade på rätt bra så var det ganska svalt när man kröp ner i bingen frammåt midnatt.

På lördagen var det putsning av diverse växter och lövkrattning, vi har flera lönnar på tomten och dom är inte direkt blygsamma....Vi hann också med en skogspromenad och hustrun passade på att plocka lite olika mossor för kommande juldekorationer.

.

Fikaboken!

Pentti Sammallahtis HERE FAR AWAY. Det är en lycka att få ta del av Pentti Sammallahtis bildvärld i detta stora retrospektiva praktverk. Pentti Sammallahti hör till de internationellt mest uppmärksammade finländska fotograferna och är känd för sina exceptionellt genomarbetade vackra silverkopior, och i den här boken återges hans fotografiska produktion mycket väl, alltså fantastiskt bra tryck.

.

Mot nya mål!

Det ser ut som om det blir en tur till ner till Skåne. Min Brödåkrakamrat Christer kommer upp till stan i helgen som kommer och jag fick ett samtal från han häromdagen där han frågade om jag hade lust att haka på när han skulle åka söderut igen. Och det hade jag inga större svårigheter att tacka ja till nu när torpsäsongen är över.

Christers granne sjökapten Ragnar som seglat på alla världens hav och som  när han fått några pilsner gärna berättar om sina resor och ibland också brister ut i sång.

Kulturdrogning brukar det bli en del när jag hälsar på nere i Skåne. Håkan och Christer vilar benen lite när vi på försommaren i år besökte Copenhagen Photo Festival.

Åsså ett självporträtt så här på slutet.

/Bernt

Varför så många självporträtt?

Ibland får jag frågan varför jag gör så många självporträtt. Och vad skall man svara på det? Jag vet inte riktigt varför, dom bara liksom pockar på hela tiden.

Men det är kanske så, att göra självporträtt är ett bra sätt att försöka få svar på vem man egentligen är. Självporträttet tvingar en att inleda en inre resa för att utforska och fatta beslut om hur man vill framstå, både för sig själv och inför andra.
Inför varje självporträtt måste man bestämma sig för vilket uttryck, färger, ljus och stil som passar bäst för att (om möjligt) visa sitt verkliga jag. Och dessa saker kan vara olika vid olika tidpunkter.

Sen finns det också en hel del praktiska skäl, man har en modell som alltid är tillgänglig, arbetar gratis och dessutom aldrig protesterar. Självporträttet är också ett bra sätt att öva upp sin hantverksskicklighet vad gäller uttryck, känslor, färg, form och ljus.

Ovanstående bild är det självporträtt som jag tycker bäst om själv. Det har också blivit väl mottaget både här på fs och på deviantart.com där jag också är medlem. Och det är jag naturligtvis mycket glad och tacksam för.

Canon PowerShot G5 1/10 sek f/2.2 @ ISO 50

Fusk HDR gjord av 3 exponeringar från en RAW-fil. HDR och tonmapping arbetet gjort i Dynamic Photo HDR. Vidarebearbetning i PS med ljus, skuggor, kurvor, nivåer och lagermixning. Plus ett snäpp LucisArt på slutet.

Lilla bilden direkt från kortet.

I morgon bär det iväg till "Henkeland"...
Några bilder från tidigare skåneresor.

Jag kommer att vara borta en två/tre veckor men det kommer säkert att komma lite kortrapporter då och då...vi får se vad som händer.

Det var allt!
/Bernt