Tillbaka till framtiden...II

Som jag har skrivit om flera gånger tidigare så skaffade vi för ett antal år sedan ett torp strax utanför Örbyhus i norra Uppland när vi sålde vår fjällstuga i Härjedalen. Själva torpet är från 1750 och har tidigare fungerat både som soldattorp och fattigstuga. Det var ganska nergånget när vi tog över det men nu efter en hel del slit under några år har vi fått det dit som vi vill ha det.

Tidigt vårpanorama. Bilden en autostichad telefonbild.

Panorama inne i storstugan. Autostichad telefonbild.

I sommar har vi varit där åtta veckor på raken med bara några resor hem till stan för att sköta om det där med hyror och räkningar m.m. Några turer har vi gjort också ner till Uppsala också för att bunkra lite när det behövdes.

Jag har ännu inte försökt forska riktigt på allvar om torpet och dess tidigare ägare. Men i sommar hände en sak som kanske kan få mig att komma igång lite mer aktivt. En dag när vi satt i köket kom det plötsligt en massa bilar på vår lilla grusväg, sex stycken räknade jag till senare. Ut ur bilarna kom det en massa människor (15-16 st) som ställde sig vid vår uppfart och diskuterade och pekade mot torpet.

Det visade sig sen vara en gammal fin dam vid namn Kristina Levin (87) som var ute på en memory road resa med sina barn och barnbarn en del av dom på besök från Amerika. Av Kristina fick vi veta att hon var född och uppvuxen i vårat torp tillsammans med sina föräldrar och syskon och hon berättade när hon kom in var och hur hela familjen bott i storstugan där det också lagades mat i rummet på en vedspis som satt till vänster om öppna spisen på bilden ovan.

Spisen från storstugan full med sten har vi hittat övervuxen en bit bort på tomten. Vi skall försöka ta fram den senare.

Här har vi familjen Levin 1933.  Föräldrarna Lisa och John och barnen Sonja, Valdy, Rolf och Kristina som besökte oss längst till höger.

Så här såg torpet ut 1933 då Levins hade bla kaffeservering som en del av försörjningen.

Ganska öppet landskap var det runt torpet 1933 jämfört med nu.

.

Här ett par andra som besökte oss i sommar snabbt fångade med telefonen.

Det här var en ganska tjock kamrat och enligt dom som kan det en träfjärilslarv...

...och det här en tallbock enligt samma experter.

..........................................................................................................................................................................

Bonusbild!

Nu är det bara fyra månader kvar!

/Bernt

Tillbaka till framtiden...

Man funderar ibland över vilka det är som läser det man bloggar om. Om man tar min senaste blogg om Gnesta Planket 2015 så har den haft 691 besök och jag har fått bara fått 2 kommentarer när jag skriver det här. På grund av lite olika orsaker så har det inte blivit så mycket bloggande de senaste två åren från min sida. Men nu över till något helt annat...

Fast ibland får man sig en del positiva överraskningar, inte för att det händer så särskilt ofta numera. 2010 bloggade jag om ett självporträtt av konstnären/fotografen Kurt Dejmo som jag kommer ihåg påverkade mig starkt redan på 60-talet.

Några bloggar senare publicerade jag en lång text av Kurt Dejmo som hette ”De svartvitas försvar” ur Fotografisk Årsbok 1961 från som jag tidigare hittat på ett antikvariat. ( Ni kan läsa Dejmos tex HÄR! Sen gick det en massa år och på midsommaren i år 2015 fick jag ett meddelande på telefon.

Hej!

Jag har läst vad du skrivit om min pappa på Fotosidan och vill gärna skicka dig en trycksak. Den går inte ner i en brevlåda så jag är tacksam för instruktioner om när och till vilken adress jag kan skicka den.

Bästa hälsningar  Jan

Då undrade man ju så klart vem denna Jan var, men hitta.se hjälpte raskt till eftersom jag såg hans telefonnummer på telefonen. Det visade sig vara sonen till Kurt Dejmo som jag skrivit om 2010 om ovan så jag blev så klart rätt intresserad och svarade.

Hej Jan!

Roligt att du hittat mig på Fotosidan. Kurts märkliga grafiska bilder gillar jag starkt. Jag är på landet just nu och kommer hem först i slutet av juni. Här är min adress.

Vänligen Bernt

Se kom vi överens om att jag skulle höra av mig när jag var tillbaka i stan igen, vilket jag också gjorde. Och för ett tag sedan (på Bernt dagen) fick jag ett meddelande om att jag hade en försändelse att hämta hos mitt postombud ICA tvärs över gatan.

Det som kommit var en stor rulle som innehöll fem bilder i 50 x 70 cm från en mapp som Kurt Dejmo gjort för en utställning på Bohuslän Museum plus ett brev från sonen Jan.

Visst blir man glad när man träffar på goda människor trots bisterheten man har runt om kring sig i samhället just nu.

/Bernt