CARLZONZ BILDER II
Varför tar du så många självporträtt?
Den frågan har jag fått ett otal gånger de senaste åren och den är inte helt lätt att besvara. Så här kanske det är. Konstnärer av olika slag har ända sen renässansens dagar använt sig av självporträttet för att försöka besvara en av livets stora frågor, Vem är jag? En spegelbild eller ett modernt passfoto kan berätta för en person hur han eller hon ser ut. Men den yttre bilden speglar sällan hela människan. När en konstnär gör ett självporträtt måste han noga tänka på vad han vill visa av sin personlighet, sin karaktär, sitt humör och sitt utseende. För att sedan bestämma vad som bäst kan företräda honom, just vid skapartillfället. Sen måste han också bestämma sig för vilket uttryck och vilken kroppshållning han vill visa och inte minst bestämma form och ljus.
Det är också en helt märklig och unik psykologisk grej som sker när man tittar in i sina egna ögon och sitt eget ansikte när man skapar sitt eget porträtt. Lite högtidligt kan man nog säga att ens eget ansikte plötsligt blir en spegel av ens inre. Och ibland händer konstiga saker i en medans man håller på. Ofta en vällustkänsla faktiskt. Sen om bilderna man gör är sanna eller inte...
/Bernt
Ett nytt litet bokprojekt på gång?...och lite kameraporr.
När jag först började fundera på det här med att göra egna fotoböcker så var mest för att kunna visa för mina barn och andra släktingar vad jag sysslat med sen jag blev pensionär. Men samtidigt också kanske att på ett sätt lämna något slags avtryck. Jag fotograferar ju bara digitalt numera och jag tror inte att mina efterlevande kommer att vara intresserade av att rota runt bland mina digitala filer på mina olika hårddiskar. Om dom nu överhuvudtaget kan läsa dom i framtiden.
När jag sedan skrev om mina bokprojekt i bloggen så fick jag redan på planeringsstadiet in ett antal förbeställningar vilket naturligtvis gjorde mig glad. Min första fotobok trycktes i 30 numrerade exemplar och den senaste har nu kommit upp i 19 beställda.
.
Åsså lite om den kommande boken...
Mina självporträtt har ju under några år rönt en del uppmärksamhet både här hemma och runt världen på de sidor jag visat dom vilket jag naturligtvis tycker känns fint.
Men dom har bara funnits tillgängliga på nätet förutom några enstaka printar jag gjort för utställningarna Reclaim Photography och Gnesta Planket.
När jag gjorde min bildmapp med Skånebilder tidigare fick jag en fråga om jag inte också kunde göra en mapp med mina självporträtt från en bloggläsare. Det har nu inte blivit av (ännu kanske är bäst att säga). För en tid sedan började jag i stället fundera på att göra en bok med ett urval av mina självporträtt. Och det är klart som korvspat att det inte lär inte bli storsäljare utan närmast en produkt för de närmast sörjande den dag man vandrar vidare till de sälla jaktmarkerna. Ugh!
.
Black is beautiful!
Jag har ju skrivit i en tidigare blogg om att jag tänkte skaffa mig en lite bättre ”promenadkamera” och nu har jag i min hand fått en så gott som ny Nex 5N, kamerahuset är ca två och en halv månad gammalt och optiken hade ägaren köpt för tre dagar sedan!!! Han uppgraderade då till en ny Nex 7:a som han också hade med sig och jag fick också tillfälle "klämma" lite på den. En mycket fin sak med sin inbyggda fasta sökare men alldeles för dyr för mig. Ibland har man lite tur att det finns folk som alltid vill ha det senaste (och som har råd). Jag får hålla mig till begagnat. Men jag kommer att behålla min lilla LX3:a men slipper att släpa med mig storkameran när jag vill ta bilder när det är lite taskigt ljus eller där det krävs lite bättre upplösning. Lite annorlunda är det att arbeta med Nexen jämfört med LX3:an, men det lär jag mig nog så småningom.
Första självporträttet med Nexen. För att testa så är alla värden i kameran nollställda, alltså ingen brusredusering i kameran och inte heller i Sonys RAW-program. Konverterad rakt av till svartvitt i Silver Efex Pro. 1/160 sek f/6.3 RAW 1600 ISO.
100 % crop. Klarar 1600 ISO riktigt bra tycker jag.
Och här har jag slutfixat bilden med en vända till i "Silvern" plus lite skärpning och kontrast för att få lite extra grafiskt "klös"som jag gillar.
.
Bonusbild!
Ett gäng trevliga fotokamrater på Puck (Ellens bageri) den 9 september 2009. Från vänster till höger: Monica (lite i alla fall) sen Krille, Thomas, Bengt, Bengan, Ulf och Micke. Numera håller vi ju till på Twang Gitarrbutik och Kafé på Katarina Bangata 25. ”Jag älskar detta fik… känns som skånegatan innan den kuppades av robotar” har någon sagt. Och där är det bara att hålla med.
/Bernt
Nu blir det lite svartvitt ögongodis.
På förmiddagen rasslade det in ett kuvert i brevinkastet hos mig med ett par gamla nummer av Aktuell Fotografi som jag köpt av en kille på tradera för 26 kronor. Fast jag väntar på ett annat paket som jag tror blir lite mera intressant för min del och det är två kompletta årgångar av Nordisk tidskrift för Fotografi 1962 och 1963. Det var just då, alltså i början på 60-talet jag halkade in på det här med bild och fotografering och jag tror att jag kan hitta en hel del läsvärt och ögongodis i dom två årgångarna.. Återkommer om detta längre fram.
De nummer av Aktuell Fotografi som kom är från 1973 och då låg mitt skapande fotograferande på is eftersom andra saker i livet hade kommit till. Den nya familjen och drivandet av mitt grafiska designföretag bland annat.
.
HANS GEDDA
Ett par tre fina bildreportage fanns det i tidningarna bland annat då ett om högaktuella porträttfotografen Hans Gedda som det kommer en dokumentär om i morgon fredag i K-special. Hans Gedda är en av Sveriges mest framstående fotografer. I svartvita, oftast kvadratiska format har han porträtterat personligheter som Nelson Mandela, Evert Taube och kung Carl Gustaf. Några bilder har blivit ikoner, bilder som de flesta av oss känner igen – långt fler än de som känner till Hans Gedda.
.
AUGUST SANDER
Och August Sanders fina bilder tycker jag nog också alltid är aktuella. ”1900-talets folk” - så heter August Sanders magnum opus som för alltid skrivit in sig i stillbildsfotots historia. Sander ville porträttera alla typer av människor, men inte poserande i studion utan i deras naturliga miljöer. Hans storhetstid inföll under 1920- och 30-talen i Köln. Sedan slog nazisterena tillmot hans verksamhet.
.
/Bernt
Boksignering på Twang.
Tänk att få vara med om sin första boksignering på Twang vid 70+, jag lovar det kändes mycket stort och märkligt. Och man växte några centimeter, en stund i alla fall. För sen dök söders okrönta ”mästerfotograf” Micke Berg upp och lånade min signeringspenna för att signera en bunt böcker, och då blev man ju lite sänkt direkt...:o)
Som vanligt var det en mycket givande stund på Twang med många fina fotoböcker att bläddra igenom lite snabbt i den skumma belysningen. Två som jag gillade skarpt var Robert Franks ”Black and White” och Sergio Larrains fantastiska ”Valparaiso”. Micke Borg visade också upp en bunt fina printar från sin numera ”tågluffande” japanska 6x6 maskin. Jag räknade inte men jag tror att det var uppåt 20 pers på plats.
Några andra bloggare som var där:
Jag fick också några ytterligare beställningar på min bok plus att jag har några eftersläntare sen tidigare. Fick ett mejl från Blurb häromdagen om att jag fortfarande kan få rabatt på beställningar så jag kommer att skicka iväg en ny order till Blurbtryckeriet om ett par dagar. Har ni lust att hänga med på resan så gäller samma pris som tidigare 400 pix face to face. Måste i så fall ha er beställning senast nu på söndag den 26/2.
.
Tillbaka till framtiden.
I morse halkade jag in på SVT play och K-special och där ett program om 80-talets största ungdoms och poptidning OKEJ. Och varför tycker jag just detta program är värt att berätta om för en som var fullvuxen redan då när det begav sig.
Jo för en bit in i programmet berättas det om en konkurrenttidning till OKEJ som som hette ”Rocket” som jag var lite inblandad i eftersom jag gjorde tidningens logga. De dyker fortfarande upp då och då i olika media de arbeten jag gjorde under min tid som formgivare/grafisk designer och de sätter då igång ens inbyggda minnesmaskin...
/Bernt
I morgon kommer jag förhoppningsvis göra en del fotovänner på Twang glada!
Vi börjar känna varandra litegrann UPS-budet och jag nu, fjärde gången sen nyår han levererar böcker till mig. Och alla gånger har han dykt upp strax efter klockan tretton.
När jag gjort klart min nya bok ”Femtio Bloggbilder” så beställde först bara ett testexemplar som när den kom var helt ok vad det gällde bilderna men dom hade gjort en liten miss i bindningen av pärmen. Men efter mejlkontakt med Blurb så fick jag ett nytt ex efter bara fem dagar och när jag fick det och såg att allt var bra så beställde jag ytterligare tre böcker till familjen. Sen när jag visat upp den på senaste Twang träffen och gjort lite ytterligare reklam för boken i bloggen fick jag ihop tolv beställningar. Och det var dom som levererades i dag klockan 13:10.
.
Bonusbilder!
Som jag skrev tidigare så är det viktigt att man också förutom dom mer kreativa bilderna man tar/gör att även ta familjebilder som tidsdokument. Dom här Polaroiderna är från 1972 och då bodde vi i en liten tvåa i Sätraäng i Danderyd. Man hade Mah-Jong skjorta och utsvängda jeans och tam undulat som flög fritt i lägenheten.
/Bernt