Det finns fina svartvita gatubilder från förr, men man tog vad man hade. Färg fanns inte, eller var för dyr. Eget mörkrumsarbete blev billigast. Kornet fick man ta. Filmerna var sådana. Och pressade man Tri-X-filmen till 800 eller 1600 ASA så fick man ännu mer korn. Tyvärr, tyckte man, inget att göra åt det. Idag har det blivit nostalgi med det gamla kornet, så att det finns programvaror för att simulera korn digitalt. Tokigt! Jag förstår inte vitsen.
Kodak framställde ju extra T-Max-filmerna för att dölja kornet, och filmerna blev en framgång. Och så fanns finkornsframkallare.
Det är ju en smaksak. Jag kan förstå att man ibland vill fotografera med äkta svartvita filmer. Jag gör det själv ibland. T-Max blir snyggast, tycker jag.
Jag tycker nog att färg funkar bra till dagens gatufoto, men ibland stör färgen, och svartvitt funkar bättre. Det beror på motivet.
Men digitalt korn betackar jag mig för. Och det beror på att jag har varit med under filmens utveckling till bättre filmer.
Inte vill man heller simulera orthochromatic film!
Cibachrome har jag kopierat i en trumma. Då fick man fina färgbilder utan korn, men processen var besvärlig och tidsödande. Jag har även kopierat cynanotypi för att prova, men resultatet blir något annat än foto.
Dina färgbilder funkar bra. Första bilden hade inte funkat i svartvitt och andra bilden inte heller.

När jag började fota i början på 90-talet så var det alltid ett par svartvita/grovkorniga bilder med i fototidningarna. Nostalgi var väl i och för sig, bredvid ironi, lite av en 90-tals grej, men nog tycker jag att denna bildeffekt skapar en känsla som är svår att framställa på annat sätt. Resan till den svartvita/grovkorniga bilden är kanske målet för fotografen, men om resultatet är identiskt så borde framställningsmetoden vara egalt för betraktaren. Fast man kan ju också se på saken som att den nutida människans jakt på det alltmer undflyende autentiska och handfasta, skapar ett existensberättigande åt filmrullens vara.

Angående det här med att föreviga gatulivet: Jag har personligen börjat uppleva en av gatufotografins mildare baksidor, då jag under min dagliga färd genom Lunds city kastar jagade blickar över axeln efter denne Bob. Det gäller att inte ha en dålig hårdag. ;-)

Önskar dig en bra sommar! Det är alltid intressant att se dina nytagna bilder från Lund.

Helt klart är det så att vi lever i en värld av färg just nu. Varför skall vi då inte dokumentera världen som den är så som du gör på ett sätt som säkerligen många önskar den kunde göra...jag är en av dessa...gör så gott jag kan med min enkla lilla kompaktkamera...
Svartvitt funkar helt klart också men det blir inte på samma sätt att visa dessa bilder som ögonblicksbilder men jag tycker mycket om svartvita bilder också när de är kopierade på det sätt som vi gjorde förr i tiden...
vem vill nu krypa in i mörkrummet igen...inte många har det visat sig...vi lever i en ny fotovärld på många sätt...

Cibachrome det var spännande när man stod där i ett helt mörkt rum och framkallade i tunna..visst kunde det blir härliga spännande bilder..har en del kvar faktiskt...

Livskamraten min har sysslat som jag skrivit tidigare med ädelförfarande såväl gummitryck som massor med andra som jag inte kan namnet på nu....samt gravyr..hua vad smutsigt det var

det blev underbara konstverk som pryder många av våra väggar även hos barn och barnbarn. Tänk när han gjorde gummitryck blev det en bild efter en vecka eller ingen alls ...hua...inget för mig...


vi fortsätter göra livet glatt med färg
hälsningar
Gun-Inger