#4464. Dressinen va farfars tjänstefordon då SJ fungerade
En gång i tiden var järnvägen ”blodomloppet” i landet utom?? Å farfar var ansvarig för en sträcka vid Årjäng?? --mot norska gränsen körde han sin dressin och kollade att allt fungerade!!
Några gånger tog han med mig på en tur?? –enda barnbarnet skulle uppfostras enligt honom?? Han fick uppleva att sonsonen blev ingenjör i Örebro, men aldrig att han blev professor i Lund.
Själv var han stenhård i sin livssyn?? –ansvaret stod högst?? Han pensionerades som Överbanmästare för västra distriktet i landet utom sig. Snacka om klassresa från rallare till 1:klass.
Jag vet vad som är felet med SJ idag?? –där fler och fler tåg inte kommer fram i tid och ”rällen” inte kollas?? DET FINNS INGA ELLER FÖR FÅ FARFAR?? --MED EN DRESSIN?? –SOM KÖR OCH KOLLAR ÖVERALLT I SJ!! DET ÄR INGEN SOM TAR ANSVAR LÄNGRE.
Vår corre Maria har skickat mig beviset på detta?? SJ vet inte var man skall köra med en dressin:
SJ dressin på villovägar i Stockholm anno 2023-09-23
Tjänstemannaansvar? Nä just det, det försvann för länge sen, och att införa det igen skulle vara alltför obekvämt för många.
Ja det är för sorgligt. Varför blev det så här?
Ha det väl
Bob
/B
Ja det är ett förödande drag. Vem kom på denna privatism ?
Ha det väl
Bob
Min morfar jobbade sig upp från rallare till elloksförare och tog ansvaret på fullaste allvar.
Tjänstemannansvaret. Fram till nån gång efter 1970 hade jag som stadsarkitekt s k falsk reservationsrätt i byggnadsnämnden. Politikerna bestämde, men föredragande tjänsteman kunde anmäla avvikande åsikt. Denna togs med i protokollet.
Sen togs detta bort genom ett politiskt beslut, ändrad kommunallag. Vad jag kunde begripa var motivet att det kändes jobbigt för politiker att se sina beslut ifrågasatta i protokollet.
Samtidigt togs tjänstemannaansvaret bort.
Allt som allt helt fel tyckte jag. Tjänstemannaansvaret borde vara kvar liksom möjligheten att reservera sig mot beslut. Jag gjorde det sällan, sammanlagt två gånger, och hade då en bra ordförande som det gick att snacka ihop sig med på förhand.
I staten fanns systemet kvar så länge som jag jobbade där, 2008. Landshövdingen var inte glad över att länsarkitekten hade med en avvikande åsikt i beslutsprotokollet men måste acceptera det.
Tack för din in side information från byggsektorn. Jag viste inte att man inte fick reservera sig som sakkunnig i nämnder. Helt odemokratiskt tycker jag.
Ha det gott
Bob
Hälsningar Lena
Enligt vår Corre var det ett jippo kallat ”Bike in tweed”.
Där av det tidlösa.
Ha det väl
Bob
Är inte bilderna från ett cykelevent med veterancyklar och dito kläder ? Jag tror att jag kommer ihåg något om något liknande en gång.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Nu fick jag inspiration till en blogg om lite järnvägshistoria här från DK.
Det är Cykelhistorisk föreningen i Stockholm som anordnar ”Bike in tweed”.
Det började i England 2009.
Ha det väl
Bob
//ERIK//
Numera känns det lite ledsamt när man åker tåg i Sverige. Ingen biljettkassa, oftast ingen konduktör, allt i en app. Men billigt är det, jämförelsevis, och det är ju bra. Men det finns vissa saker jag uppskatta med den amerikanska, lite omoderna järnvägen, och särskilt i småstaden jag bor i. Tågen är rätt gamla och långsamma, men när jag inte har åkt på ett tag har det hänt att personen bakom luckan undrat om jag varit bortrest. Konduktörerna känner ofta igen en och vet var man ska av tack vare papperslappen ovanför sätet, och ser till att man är vaken när det är dags.
Tack för en underbar kommentar med din släkt vid SJ.
Att det kan va en så tydlig skillnad att åka tåg i dina hemtrakter jämfört med här med SJ. Jag skulle föredra att åka med dina tåg, det får kosta mer om det vill.
Det är ingen lyx kvar i vårt land för vanligt folk. Har åkt en del i Japan och de snappa linjerna är fina. De långsamma linjerna är till och med sämre än SJ.
Ha det väl
Bob
Ja, det här med lyx kan vara lite olika saker. Det finns något fint med det som inte är så polerat och effektivt men personligt. Men också här försvinner sånt mer och mer. Min fru brukar prata om att inget är fancy längre, bara dyrt.