Hej,
Ja det är nog så att vi gubbar ibland tycker om hur det såg ut en gång i tiden då vi försökte plåta.
Idag är jag nog mer vän med färgbilder, men uppskattar mycket monokroma bilder. Gatubilder ser jag både som dokumentära och dekorativa.
Ha det gott
Bob

Vad skall det vara för skillnad mellan "...en mörkrumskopia scannad och bearbetad till originalets utseende?" och ett skannat svartvitt negativ, varsamt och originalinriktat bildbehandlat?

Skillnaden är att ett negativ är inte en färdig bild. Hur du scannar och bearbetar negativet är väl inget givet? precis som kopiering på extrahårt och extramjukt papper ger olika kontrast och upplevelser.

Håller inte Nils, eftersom kopian inte heller är en färdig bild - utan sedan skall skannas (enligt din beskrivning).
Eftersom det digitala numera praktiskt taget alltid är inblandat på ett eller annat sätt, landar vi på att det är själva intentionen som blir avgörande (se mitt inlägg nedan).

Hej,
Den monokroma bilden är scannad från ett något kontrastfattigt negativ. Jag har bara något ändrat kontrast och 20% skärpning. Jag hade nog inte gjort någon vidare bra kopia med papper, ringrostig som jag är. Jag vägrar att ta upp mörkrumsarbete idag, tyvärr har jag spillt alltför mycket tid där.
Jag skall ta negativ färgfilm i den gamla kameran, för det är den billigaste vägen att gå.
Ha det väl
Bob

Ack ja - jag orkar inte heller ta upp det traditionella mörkrummet... :-(
- ändå var det där jag fastnade för fotografin. Det var när jag året 1966 såg min första bild långsamt komma fram i framkallningsskålen. Jag tyckte det var trolleri, ren magi!

Kopian är en färdig bild. Att man scannar den är ju bara för att kunna visa den på nätet. Och scannar man den så den ser ut som originalet så är det i alla fall en bra digital avbildning av originalkopian. Men rent tekniskt är den ju inte analog utan digital, det förstår nog de flesta. Skillnaden ligger i tekniken, inte i utseendet.

Kopian är en färdig bild. Att man scannar den är ju bara för att kunna visa den på nätet. Och scannar man den så den ser ut som originalet så är det i alla fall en bra digital avbildning av originalkopian. Men rent tekniskt är ju den scannade kopian inte analog utan digital, det förstår nog de flesta. Skillnaden ligger i tekniken, inte i utseendet. När du fotar analogt och scannar ditt negativ/film, så är ju slutresultatet inte tillkommet analogt, utan just med digitala verktyg. Då är slutprodukten tekniskt sett också en digital produkt med ett negativ som utgångspunkt, även om du gör den till ett utseende som du skulle kunna åstadkomma i mörkrummet. Att hävda att det skulle finnas någon slags norm som är den "rätta/normala" för hur en bilds analoga slututseende ska vara, är helt fel. Därför är det lite "missvisande" (i mina ögon) att jämföra en bild som man framställt digitalt utifrån ett negativ (utan att man vet hur den ev kan se ut mörkrumskopierad), med en bild som fotats digitalt och getts sitt slutliga utseende via samma verktygslåda. Det finns ju även fina verktyg och inställningar att göra det motsatta med digitalt fotade bilder idag, så att de ser ut som de fotats med film. Inget är rätt eller fel och jämförelserna blir ganska meningslösa. Enbart en fråga om tycke och smak.

Jodå - men det blir naturligtvis hårklyverier. Man kan ju även med fog mena att ett negativ eller ett dia är den färdigaste bild man kan tänka sig. Här har den verkliga bilden (projiceringen) etsat sig in genom påverkan på filmens kemikalier. FotoGRAFI.

Sedan handlar det i denna debatt inte alls om tycke och smak, det handlar inte heller om "konflikten" mellan analogt och digitalt, utan om att förfara på ett sådant sätt att det framstår som representativt för ett gammalt objektiv. Om man skall visa ett gammalt objektivs återgivning, så skall man försöka göra just det - och inte visa modern digital bildbehandling.

Men det blir ju ett enda sammelsurium av tyckande när man hävdar att det finns nån slags normal standard för hur en analog bild ska se ut. Och hur ska man kunna ha en slags standard för hur återgivningen av ett äldre objektiv ska vara? Omöjligt att ge någon norm för det, så allt blir bara tyckande om vad som är vad, ditten och datten. Vissa objektiv som är över 40 år gamla ger ju dessutom bättre kontrast en många nya konstruktioner. Hur ska då standarden skrivas, efter dom objektiven eller efter en gammal obehandlad Leitz Summar från 1930-talet?

Det kan ju tyckas så, men det är alls inte frågan om att skapa någon standard för gamla objektiv i sitt digitala mörkrum - det är istället just avancerade digitala operationer som skall undvikas. Vill man återge ett historiskt objektivs återgivning. så skall man ingripa digitalt så lite som möjligt. En vanlig amatörskanner för ett mindre antal tusenlappar ger skanningsförluster vad det gäller skärpan till exempel. Dom kan man saklöst kompensera. Man kan modulera kontrasten inom rimliga gränser - ungefär som man gjorde med papper av olika hårdhetsgrad i det traditionella mörkrummet, och så vidare. Det hela utgår från insikten att det är det gamla objektivets återgivning som skall visas - inte färdigheterna i modern digital bildbehandling.

Hej,
Skall man vara hård så är ju monokroma bilder idag grov manipulering av verkligheten, men en gång var det ju det enklaste sättet att göra en bild.
Personligen gillar jag alla bilder med ett talande innehåll.
Ha det gott
Bob

Hej,
Va bra att du tar upp det. Jag tycker heller inte att man kan välja. Varför utesluta något som en annan gång kan tilltala.
Du har rätt i att man får olika känslor av olika bilder, färg eller svartvit.
Tack
Ha det gott
Bob