Nu konsumerar vi som mest. Jag vägrar delta.

Det är ganska länge sedan jag insåg hur illa det stod till med vår värld. Både som dykare och någon som älskar gå runt i naturen såg jag det gå utför. Fast också hur en del blev bättre. Som när rovfåglarna började komma tillbaka. Vi kan när vi bjuder till.

Det tog inte lång tid att inse att det är vår konsumtion som skapar största problemet. Det är inte bilismen i sig. Som politiker gärna beskyller för allt ont.

Reste tidigare mycket samt jobbade i Asien och Ryssland och andra delar av världen. Såg snart att bland de med utbildning vill de alla bli som vi själva. Alltså välmående och ha möjligheter att köpa det mesta. De är väldigt lika oss själva oavsett vad en del främlingsfientliga påstår.

Det vill konsumera cirka 5 jordklot per år i snitt. precis som vi gör.  Gudskelov är det många som inte ännu inte nått dit för då hade det redan varit kört.

På 90-talet såg jag fisken dö ut på västkusten. Upplevde döda bottnar som luktade ruttna ägg när jag dök. När det blir mer att bryta ner än vad syret i vattnet klarar av så blir det så. Övergödning och jordbrukets allt större användning av konstgödsel stod nog för den större delen av detta. Fast våra kommunala reningsverk bidrar stort oavsett vad  myndigheterna säger.

Vad gör vi åt det, jo förbjuder fungerande bottenfärg på fritidsbåtar men inte på tankers. Ser till att frirtidsbåtar måste ha hamntömning av toaletten på båten med inte på färjor. Eller på våra egna reningsverk som släpper ut enorma mängder av mängder med skadliga ämnen.

Det största problemet idag är microplast som kommer från våra reningsverk. 

Så när våra politiker skriver på avtal men hela tiden eldar på konsumtionen blir jag mörkrädd. För de har en dold agenda. De vill fixa problemet men samtidigt hålla uppe konsumtionen. Ett moment 22. För det är vår konsumtion som driver transporter, föroreningar samt förbrukning av begränsade resurser.

För egen skull är jag inte så oroad. Jag kommer hinna dö innan miljökatastrofen blir ett stort problem. Fast jag är nog mest orolig för våra barns och barnbarns framtid.

Jag håller på med ett litet julprojekt av att göra en kalender av "The new generation". Alltså mina och andras barnbarn. Något som väcker tankar om hur deras framtid kommer se ut.

Till en del är det allt vi köper till dessa telningar som är problemet. Vi dränker dem i leksaker. Sådant som snart hamnar i garaget och sedan på återvinningen.

Så för ett par åt sedan tog jag beslutet att inte ränna runt på stan och köpa alla dessa prylar.

Numera ger jag bara bort saker som har med mitt fotograferande att göra. Det vill säga kalendrar och fotoböcker. Nja, jag gör vissa undantag om jag vet någon verkligen behöver något.

Min dotter kommer få några väldigt vassa japanska knivar. Något hon behöver när hon nu lämnat boet. Är man van vid att använda Hattori knivar är det svårt att leva med Ikeas varianter. Samt en Hattori-kniv lever minst lika länge som du själv. Det gör inte en Ikea kniv. Så en större investering men något som håller för mycket länge. 

Så köp presenter som behövs för deras  framtida liv och inte sådant som bara eldar på den miljöförstöring våra barn måste ta hand om.

En del av barnen på de här bilderna kommer troligen vara vid liv 2117. 

Förhoppningsvis med ett meningsfullt liv och inte en katastrof.

Hur du och jag köper julklappar har en inverkan på deras framtid.

Ge bort en fotobok eller kalender till dina kära. Den sliter lite på miljön och är oftast mycket uppskattad och lever länge.

Dessutom en unik present. Vem mer än du själv kan ge bort en fin produkt från dina bästa bilder.

Kraschat ännu en hårddisk och lärt mig lite nytt.

Så var det dags igen. Ännu en gång för man svära över sig själv. Jag har de aktuellaste bilderna på portabla diskar. 2 st för händelse av stöld eller krasch. Samt dessa uppbackade på en stor modern Nas-server, en gammal Nas-server samt på en stor WD Book för laging på annat håll än hemmet.

Nu hör till historien att jag redan behövt flytta ut alla LR preview och katalog-filer till den portabla disken och även för C1PRO.

Nu började min MacBook Pro 15 Retina sagga en hel del med LR så jag hade i slutet av Oktober slagit av mina schemalagda back-upper. Sedan av lathet inte åtgärdad det hela. Vad jag skulle behövt göra var att skaffa mer plats på min interna SSD för att få upp farten. Fast man har begränsade möjligheter där. Eller skaffa en ny dator.

Nu gjorde jag inte det och givetvis slog Murphy till och slog ut den portabla disk där bilderna för November 2017 fanns. Och endast där. Så där rök ett par hundra bilder.

Så till sist fick jag krypa till korset och inse att min nu 5 år gamla MBPr inte längre var stabil och riktigt hängde med i svängarna. Så det blev en resa till Media Markt för att inhandla en ny och mer kapabel dator.

Det blev en iMac 27 med TB Fusion disk .  så dumt. Ger både snabbhet och plats. Det har tagit mig runt en vecka att få ordning på saker och ting igen. De bästa bilderna under November kunde tankas ner från SmugMug där jag lagt upp dem för intresserade släktingar skulle kunna ladda ner dem. Resten var bilder på den lille svarte där han fick vara fotomodell när jag testade ut mitt nya Godox-system. En del var riktigt bra men dessa kan jag ta om.

När man nu återskapar hela sin LR katalog och previews skall skapas går det ganska långsamt. Man ser sina bilder från 1999 till idag långsamt poppa upp.

Detta var en av de  bildserier jag reagerade för.

Vid sidan av den berömda kyrkan i Kiev fanns det många som försökte sälja något. Den här mannen försökte sälja bilder från en omodern kamera och en usel printer. Fast han hade verkligen kramat allt ur vad han hade råd med. Printarna var inte dåliga. Bilderna var fina men den tekniska delen usel. Som något från 1990. Här pratar vi inte om Fine Prints. Jag och mina andra resekompisar som skulle besöka Pri-Pyat eller mer känt som Tjernobyl hade av en slump stött på honom.

Han hade en mycket spartansk fotoutställning tvärs över gatan från kyrkan. 

Han talade engelska och tyckte det var kul att prata med kollegor från Sverige och även att bli fotograferad. 

Bilderna är tagna 2008 och på den tiden tyckte man att min 5D och 1DMKIIN var högupplösta. 

Idag på min Retina iMac går det inte att zooma in i bilden. Den har redan använt alla sina pixlar för att visa helskärm. Mannen har ju verkligen karisma.

Han fick sälja några bilder till mina resekompisar och till mig.

Om det nu finns några fördelar med att datorer kraschar och man måste spendera någon arbetsvecka med att återställa vad man redan hade så är det att man hittar gamla bilder som inte var så dumma.

Man hittar bra bilder man tog för länge sedan.

Dessutom kan man fråga sig om om alla de pengar jag lagt ut på modernarnare kameror de senaste 10 åren verkligen gett mig så mycket bättre bilder.

Redan Canon 5D och 1DMKIIN var inte så dumma. 

Att frysa action i mörka tider kräver mycket ljus.

Gillar skarpt att Godox AD200 har kraft nog att frysa action också i mörka rum. Det öppnar nya möjligheter.

Test av ny Godox AD200 i mer skarpt läge.

Har idag provat den nya blixten i lite mer skarpt läge. Ett av mina barnbarn hade 2-årskalas. Som vanligt på dessa familjeföreställningar är det lite rörigt och det är inte lätt att få rena bakgrunder eller plats med blixtstativ. Hade släpat med mig både Octobox och ett litet transparent paraply.

Det transparenta paraplyet fick sitta på och gav mig en ganska lätt och även lätthanterlig lösning.

Vid några tillfällen satte jag även Fuji X500 blixten ovanpå triggern på kameran för att lätta upp allmänljuset i rummet ytterligare.

Detta är definitivt den bästa och enklaste blixtlösning jag ägt. Dessutom ganska billig.

Att ha tillgång till bra blixt är ju inte dumt i dessa mörka tider i Sverige.

Dags att fräscha upp kunskaperna om artificiellt ljus.

Jag hör till dem som helst fotar i befintligt ljus. Fast nu bor vi ju i ett land som under en del av året knappt har något befintligt ljus.

Idag var det en sådan dag i Göteborg. Så jag passade på att prova ut mitt nya Godox system för Fuji.

Ännu så länge bara en triggar med en AD200 som är stark som 4 normala speedlights. Jag har även en Fuji X500 fast som är dyr men begränsad i hur man kan använda den. Den kunde jag inte dunka i taket idag eftersom det är furutak.

Jag har ännu inte fått några ljusformare så det blev en enkel uppsättning. 

Godox AD 200 på stativ riktad rak mot den öppna spisen som är vit och fick studsa ljuset ut i rummet. J Kasper fick bli försökskanin.

Snart är det tid för att baka pepparkakshus med barnbarnen och försöka få några bra bilder. Sedan är det jul och familjen förväntar sig naturligtvis att familjefotografen täcker det hela. Ofast i ett mysigt stearinljus sken. Alla andra har mobilen med sig och räknar med att jag tar de andra bilderna.

Skall man få till de bilderna med lite av stämningen kvar i dem så måste man kunna hantera fotografering med blixt på en högre nivå.

Jag fotograferar 8 månader av året helst utan blixt men under den mörkaste tiden har man inte mycket val. Så varje år inför den mörka tiden får jag träna lite för att få det med blixt att fungera.

För oss som fotograferar med Fuji har vi inte haft mycket välja  på tidigare. Det har varit Fujis egna X500 som är bra men inte riktigt räcker till. Skall man fä till ett bra system måste man ha en tung blixt på kameran som styr 2 andra blixtar med ljus som har sina begränsningar. Dessutom slutar notan för det på dryga 16 000 kr.

Mitt alternativ jag kommer gå på är 2 st Godox AD 200 där varje blixt motsvarar styrkan av 4 Fuji X500.

Den trigger jag nu använder kostar 400 kr och varje AD 200 3 500 kr styck. Allt fungera fullt ut med TTl och HSS.

Det kommer snart en lite mer avancerad triggar  för Fuji som främst är enklare att använda. Den kommer kosta runt 500 kr.

Så jag vill ticka av att problemet med bra blixtsystem som vi som ägt Fuji haft är löst.

Det är sällan man hittar en lösning som är mycket billigare och samtidigt är bättre med bibehållen kvalitet.

Så kanske tomten skall komma med en Godox blixt. De har mycket att välja på.