Kan en 13 år gammal kamera fortfarande leverera?

Hemma på 1 månads semester från mitt båtprojekt. Just nu är det högsäsong i Kroatien och alldeles för varmt.

Jag lämnade kvar alla mina moderna kameror på båten. Det blir för mycket att släpa på när jag skall flyga ner i mitten av September.

I går var det kalas för det för tillfället yngsta barnbarnet som fyllde 1 år. Vid sådana tillfällen brukar jag vara familjens fotograf och den ende som inte fotar med enbart en mobil.

Nu har jag bara en gammal Canon 1D MKIIN och en drös Canon-objektiv hemma så det var inte mycket att göra. Gamla Bettan med 250 000 exponeringar och 13 år på nacken fick träda i tjänst igen.

Jag kände mig lite ringrostig när jag skulle fota med den gamla feta damen. Hon är betydligt mer svårmanövrerad än mina Fuji-kameror.

Fast efter en stund började det gamla hanterandet av kameran komma tillbaka igen.

En del byter ju kameror lika ofta som skjorta. Fast frågan är måste man verkligen ha den senaste kameramodellen för att få ett bra resultat? Kan en 13 årig gammal dam fortfarande leverera godkända resultat?

Faktiskt var det riktigt roligt och en utmaning att tvingas använda Gamla Bettan igen. 

Visst kräver den här kameran mer av fotografen än dagens kameror. Man måste kompensera exponeringen mycket oftare än vad dagens kameror kräver. Något histogram före man tar bilden finns inte heller. Ofta får man ta en bild och sedan titta på histogrammet och justera exponeringen samt ta en bild till.

Nu har jag inget val utan detta kommer vara den kamera som gäller den närmaste månaden. Med ytterligare lite fotande med gamla Bettan kommer nog de gamla takterna tillbaka och det blir färre missar.

Även om gamla Bettan bara har 8,2 MPX så är filerna fina på lägre ISO. De räcker längre än många tror.

Jag skulle inte ha några problem att printa dessa i A3 eller t.o.m A2.

Vi har säkert många en övertro på utrustningen och att med den senaste kameramodellen kommer våra bilder bli bättre.

Jag lider själv av att prylnisse konstant försöker övertyga mig om att köpa det senaste. Fast samtidigt vet jag av erfarenhet att en uppgradering till den senaste kameramodellen inte ger mig ett dugg bättre bilder.

Faktiskt ser jag fram mot att under en månad tvingas leva med gamla Bettan och göra det bästa av det jag har tillgång till.

Far och son vårrusar bland vitsipporna.

Äntligen skönt väder. Det var verkligen på tiden. Lär bli lika skönt idag här på Västkusten.

En liten svart sate ligger också i bakgrunden och luktar på blommorna.

Både människor och svarta hundar känner livsandarna återvända.

Nu är det äntligen riktig vår. Så ut och fota.

Bilden bör förstoras.

Kasper och jag önskar er en underbar dag i vitsippsbackarna.

Jul i överflöden

Så var det varit Jul igen. Vi har frossat i mat av alla slag och när vi alla var mätta och vacklade från bordet så var 2/3 av maten fortfarande kvar på faten. Så nu får vi äta rester i några dagar. En del hamnar nog tyvärr på komposten. Vår kompost heter Kasper och han frossar nu i gravad lax och Ris a la Malta samt annat gott.

En del av ungarna tyckte nog att väntan på maten blev lång. Medan de vuxna drack välkomstglögg och åt pepparkakor samt pratade en massa strunt.

Lilla Ebba verkade lite desperat i väntan på maten.

Det var nästan så besticken åkte ner medan hon väntade otåligt.

Snart var ungarna mätta och lekte vidare. Jag passade förstås på att fota dem i leken. Det blir mycket flängande och det gäller att vara snabb i vändningarna för att få några skarpa bilder. De är ju aldrig stilla de små liven.

Medan de små senare tittade på Disney kunde de äldre och minsta pusta ut.

Själv passade jag på att samla på mig lite porträttbilder medan det inte var småbarn runt benen.

Sedan blev det dags för julklappsutdelning.

Visst är det kul att se ungarnas förtjusning när det sliter upp paketen.

Fast de drunknar nästan i presenter. De flesta av dem inga mjuka paket.

Ofta är det inte så dyra prylar. Lille Charlie fastnade för en hjälm och ett par alldeles för stora arbetshandskar.

Så jag frågade min son vad han gör med alla prylar som lille Sigge 3 får varje Jul och  födelsedag.

Jo en del skänks bort till yngre barn i släkten eller vänners barn men mycket hamnar på återvinningen. Det måste ju göras plats för de senaste presenterna. Trots lille Sigge har ett eget rum finns det helt enkelt inte plats.

Det bådar inte gott för att vi någonsin skall nå ett långvarigt hållbart samhälle.

Vi pratar om transportsystemets miljöbelastning. Att vi skall konsumera mindre energi och äta mera grönt.

Fast hur ofta hör man någon politiker som vågar säga att vi skall konsumera mindre prylar. Det är ju trots allt prylarna som leder till många transporter, förbrukning av råvaror, energiförbrukning  samt ett sopberg.

Jag undrar om vi i den rika världen verkligen kommer lyckas vända trenden innan vi redan sågat av grenen vi sitter på och befinner oss i fritt fall.

När klimat och miljö redan blivit ett självspelande piano. När metangasen strömmar ur permafrosten och metanisen på kontinentalsjelferna tinar och släpper ut enorma mängder metangas. 

Så fram för mer nyttiga och mjuka paket eller sätt pengarna på barnens konto. Kanske inte lika kul för barnen på Julafton men till mer nytta för både vår värld och för barnen på sikt.

En vacker dag kommer de vara tacksamma för pengar på sitt konto för att köpa en moppe eller skaffa en egen lägenhet.

Min egen julklapp var att jag lyckades samla på mig en cirka 45 bilder som jag är nöjd med och som nog några kommer hamna i någon fotobok eller kalender med tiden. Det gäller att passa på.

Ha en fortsatt trevlig Jul.

Från en mätt Kasper samt husse.

Julen kan se olika ut

Julen har sina traditioner. Fast de är väldigt olika i olika länder.

I Sverige delas numera presenterna ut av tomten. Fast det lärde vi oss av tyskarna och även traditionen av att ha en dekorerad gran barrande inomhus kommer från tyskarna. Innan dess var det julbocken som gav presenterna. 

I Österrike är det Christkindl som kommer med presenterna. Det osynliga lilla Jesusbarnet som plötsligt får alla presenter att ligga under granen.

I Hongkong firar man också Julen fast man shoppar till man droppar. Här bryr man inte sig om så mycket om tomtar eller Chrstkindl. Det rör sig mer om att köpa grejer och dricka dyr sprit från Europa.

De mest hysteriska jultraditionerna jag upplevt var på Madeira. För 2 år sedan var vi där strax före Jul.

Det var givetvis ett tillfälle för de lokala fotograferna.

Sätt barnen i den kitschiga släden med tomte och ta några bilder.

Egentligen fungerade det nog bättre på natten för turister som tagit sig några glas.

Gott om tomtar enligt Disney fanns det också. Tomtar och panda?

Lärde också känna några tomtelisor som var kunniga guider man kunde prata med. De gav oss många fina råd av vad vi skulle se.

Jag brukar leta efter det som är lite udda. De kom med flera bra tips. De kom sedan nästan varje kväll och ville jag skulle ta bilder av dem. De ville ha fina porträtt. Skickade dem bilderna när jag kom hem och fick flera tackbrev för fina bilder. Inget man är van vid.

Julen på Madeira kan nog för en svensk kännas väldigt kitschig. Disneyland i kvadrat.

Som dessa flugsvampsdamer som också önskade  jag tog en bild och skickade till dem. Vilket jag förstås gjorde när jag kom hem.

Dagens tema var On1 och lite gammaldags ton. Ju mer jag leker med On1 desto bättre gillar jag det hela.

Fast fotoboken om Madeira kommer ha få av dessa bilder julbilder.

Det kommer mer handla om allt annat. Som stora vågor.

Eller enorma geologiska formationer.

Man skall inte ha för många bra bilder när man gör en fotobok.

Sitter här och kämpar med att skapa en fotobok. Många bilder från en Safari är svåra att redigera. Flera av dem med potential men svårredigerade på grund av det hårda ljuset.

Som en Leopard i ett träd med motljus och sittande i skuggan i trädet. Här skulle det behövas mycket DR.

Därför har det tagit 4 år innan jag verkligen gett mig på det. LR räckte inte riktigt till för att hantera en del bra bilder men som krävde extrem redigering. Kanske kunde jag fixat det i PS men jag är ingen mästare på det programmet.

Det är först nu med On1 Raw 2018 som jag lyckas få fram ett vettigt resultat. Fast med några tusen bilder där många är bra är det svårt att välja. Vad skall komma med och vad skall få leva kvar i databurken

För att ha något annat att göra en stund får det bli en blogg. Bilderna är lite slumpis valda från dagens redigering.

Safarin i Tanzania var verkligen en erfarenhet. Vi hade en egen Jeep och det var en klar fördel och vi hade en suverän guide.

Det finns folkliv i både stad och på landet som är intressant. Skall vi kalla detta gatufoto? Eller är det kanske bara "dirt track photo".

Masaierna är välkända. Vandrar runt bland alla rovdjur med endast en stav som försvar. De har gärna en mängd fruar och måste bygga en hydda till var och en av dem. De äter inte grönsaker utan äter bara kött och dricker djurens blod blandad med mjölk.

Fast många av dem är i dag också vakter på olika lodger och lär vara oslagbara att höra och slå ner på inkräktare av alla slag. Både djur och människor.

Detta är en av Afrikas värsta killers. Vattenbufffeln. Har ett otroligt dåligt humör och ingen man skall försöka ge lite gräs. 

Vi bodde oftast på Lodger eller vad det nu heter på svenska  fast ett par nätter i ett tältläger. Standarden vare bättre än jag trott och skulle jag åka igen skulle jag nog välja mer av detta. Man somnar med naturen och vaknar tillsammans med den.

När jag gick ut när det var mörkt hade jag en hyena ett par meter från mig ett par gånger. Vi verkade bli lika chockade båda två. Vi blev efter mörkret eskorterade av vakter med gevär rån restaurangtältet till våra egna. Det finns risk att lejon och annat man inte vill träffa på stigen tar sig in i lägret.

Frukosten och kvällsmiddagen är också en upplevelse. Att se solen gå upp eller ner med utsikt över ett fantastiskt landskap är en upplevelse. 

Det finns många små söta djur att fotografera. Det är inte alla som är stora och vill ha dig till middag.

För fågelfotografen finns det mycket att hämta. Har för mig vår guide sa det finns 450 arter i Tanzania.

Det finns också färggranna småkryp.

Giraffer är intressanta. Hela deras system i halsen för att kunna dricka vatten utan att dö av  törst är en intressant utveckling. Nej jag kommer inte tala om hur. Slå upp det.

Giraffer är alltid något speciellt.

Vad som blev extra adrenalinstint och en speciell upplevelse var mötet med lejonbröderna.Två stycken lejonhanar som var cirka 2 år. 

När man har rutan fullt öppen på Jeepen och har en sådan katt på ett par meters avstånd så flödar verkligen adrenalinet. Det är en enorm känsla när lejonet hör kameraslutaren och sätter fokus på mig och hans blick riktigt bränner sig in i objektivet.

En skräck och en förtjusning på en och samma gång. Den hade kunna hoppa in och riva mig i min öppna ruta men vi stirrade bara på varandra.