Projekt blixt utomhus

På min att göra lista har det länge funnits en nån dag punkt. Att lära mig använda en enkel blixtutrustning utomhus för att kunna ta lite annorlunda bilder. En utrustning jag kan ha med i kameraväskan konstant.

Jag fotar både bröllop och dop samt andra evenemang med blixt inomhus. Ofta med flera blixtar  ljusstativ, softboxar , paraplyer mm. Fast de grejorna kan man inte släpa runt på för jämnan.

Att fota med blixt utomhus med enklaste möjliga utrustning är något helt annat. Här finns inga väggar och tak att ta hjälp av.

Om man behärskar det så öppnar sig möjligheten till bilder man inte kan ta annars.

Kasper i motljus med detaljer i pälsen är en sådan bild. Han fick därför bli försöksobjekt nummer ett.

Det man behöver är en bra och ganska kraftig blixt samt en trigger på kameran så man kan ha blixten lös.

Helst skall man kunna hålla blixten med ena handen och kameran med den andra. Det gör att man bör  ha ett ganska lätt objektiv. Har man någon som kan hålla blixten blir allt mycket lättare. Har man inget som sprider ljuset utan en bar blixt gäller det att balansera ljuset exakt rätt.

Så ett litet transparent paraply bör ingå i kitet. Ett ljusstativ skall man helst klara sig utan. De blåser också gärna omkull.

Det blir genast lättare om man använder ett transparent paraply. Fast det fungerar bara om blixten är nära motivet fast å andra sidan det är då som man har mest nytta av något som mjukar upp och sprider ljuset. Ni ser på Kasper att han nu är trött på att få blixtar i nosen. Dags för fika.

Efter vi druckit tee och satt i oss några smörgåsar så var det dags för kvällsrundan. Jag på Kringlan. Alltså  min elcykel. Kasper på sina tassar. Rundan runt Hisingsparken är cirka 10 km. 

Jag går och leder cykeln på valda delar av vägen så Kasper får nosa på allt intressant.

Är det inga i närheten får han också ofta springa fritt. Det gör han också vid sidan av cykeln när det är möjligt. 

På vägen passerar vi ängar med mängder av hästar. Kasper verkar gilla hästar så vi tar gärna en paus där när vädret tillåter.

 Den här hästen verkade också gilla oss.

Redan hemma hade jag planerat att stoppa vid det här kolonistugeområdet och försöka ta bra bilder med blixt på min cykel och eventuellt Kasper om han var samarbetsvillig.

Började att ta bilder med Fujinon 80/2,8 OIS makro. Märkte snart att det gäller att inte dra på för mycket med blixten. Går man från +/- noll till plus 0,7 steg blir det ett helt annat ljus och det syns att bilden är tagen med blixt. Easy does it.

Sedan bytte jag till Canon 17-40/4 med hjälp av Fringer adaptern. Den senare har jag uppgraderat till senaste programvaran och nu fungerar det bra med de flesta objektiv jag har men inte alla.

Kasper är som ni ser motvilligt med på bild.

Ni ser också att mina första trevande försök är lite ojämna i resultatet. Det är därför jag kallar det ett litet projekt. Det kommer ta sin tid innan detta sitter i ryggmärgen.

Någon har påstått det tar 10 000 timmar att bli riktigt bra på något. Jag hoppas detta går betydligt snabbare.

Lärandet fortsätter i morgon.

Ha en trevlig kväll.

Tre generationer Almdudlers plus Kasper på galopp.

Idag hade Göteborgs galopp familjedag och tävlingar. Banan ligger bara några kilometer från vårt hus.

Jag har alltid undrat när de har tävlingar där. Nu vet jag det. Sex gånger per år faktiskt.

Idag bestämde vi oss för att åka dit och se vad de hade som var intressant.

Charlie upptäckte direkt att de hade hoppborgar. Han fick också snabbt lära sig att det inte är helt enkelt att hålla balansen.

Han krälade runt en hel del men humöret var på topp. Det såg ut som han försökte se hur andra gjorde för att hålla sig på benen.

Nästa aktivitet han gärna ville prova var ponnyridning. Tyvärr var det hopplöst lång kö där.

Vi gick istället och tittade på en brandbil. Det gick lika bra.

Sedan var det barnrock med Markolio. Det ser man bäst från pappas axlar.

Nu tyckte sonen och sonsonen att det var dags för glass. Vi handlade 3 små koppar glass.

När vi var på väg därifrån såg vi det stod Gettergod glass och blev misstänksamma.

Jojomän det var glass gjord på getmjölk. Victor och jag smakade ett par skedar. Sedan överraskade vi Kasper med en stor portion glass. Han hade inget emot getmjölk. Även Charlie åt upp sin portion.

Både Victor och jag älskar getost, men getmjölk i glassen skall vi absolut inte prova igen.

Nu var det dags för galopp. Fast det är mycket ceremonier innan de kan starta.

Det stod på en informationstavla att tävlingen skulle börja om 6 minuter.

Vi väntade......

och väntade....

Efter cirka 45 minuter började det äntligen hända något.

Efter ännu en kvart var loppet i gång.

Det är klart imponerande när de passerar. Det går riktigt fort. Till och med Kasper var fick erkänna sig besegrad.

Jag tänkte mig använda första varvet för att skjuta in mig. För att varv 2 kunna ta bättre bilder.

Till min besvikelse var det här loppet bara ett varv.

Jag får väl återkomma vid något tillfälle utrustad med ett mer lämpligt objektiv än ett 80 mm makro och prova igen.

Galopp är en sport som definitivt kan ge intressanta bilder.

Kulturchock och Planket i Göteborg.

Det har varit många inlägg från planket i Stockholm. Kulturkalaset i Göteborg och Planket verkar passera ganska obemärkt.

Det kanske inte händer något att skriva om i Göteborg. Vi får åka in och titta.

Kasper och jag hade hoppats på att kunna ta cykel respektive snabba ben in till centrrum.

Fast när det var dags vid lunchtid hängde tunga moln hotande över staden. Vi var i valet och kvalet men till sist blev det bilen.

Vi parkerade i Femmans parkeringshus. Vi hade bestämt oss för att gå sista biten eftersom Göteborgs centrum numera är ett trafikkaos på grund av västlänken och bygget av nya Göta älvbron.

Det blev lite turistfotograferande i vår egen stad. En del bilder blev hopplöst oskarpa när Kasper plötsligt skalll nosa på något just när jag trycker av. Då hjälper ingen bildstabilisering i världen.

Göteborg har mängder av gamla spårvagnar för de nya italienska som politikerna köpte var en katastrof och är  ständigt på reparation. Det gäller att åka med de äldre som fungerar till och med på vintern.

Vid Drottningtorget är det som vanligt mycket folk. En knutpunkt för det mesta av spårvagnstrafiken och för järnvägen förstås.

Göteborg är nu utsmyckad och visar sig från sin bästa sida. 

Det är bara att njuta och trycka på avtrycket och föreviga det hela. Om några månader är det inte lika kul.

Vi hade kunnat gå genom trädgårdsföreningen fast där är Kasper portad. Vi får gå runt på andra sidan vallgraven istället.

Tydligen har Alfons Åberg flyttat in hos Trädgårdsföreningen. Ännu en kändis som lyckats gå före i bostadskön. Känner man rätt politiker så fixar de det på en kvart åt en gammal polare.

Detta är delar av centrum jag aldrig fotat av förut. Varför vet jag inte.  Det är ju faktiskt ganska pittoreskt.

Dessutom händer det saker i vallgraven som är lite udda. Fast de hade faktiskt tur med vinden i dag. Det blåsta bra från rätt håll.

Vid Kungsportsbron står det flera och fiskar. Det hör inte heller till vanligheterna. Man skall nog slänga tillbaka fisken om man får någon. 

Till sist har vi kommit fram till planket. Det är en hel del folk.

Det är gott om fina bilder. Synd att det är lite skumt under träden i Allén denna molniga dag.

Några skyddar sina alster med paraplyer och det kan ju vara klokt i denna regniga stad.

Det finns massor att titta på. Mycket som är riktigt bra. Synd att man får allt på en gång. Under resten av året är det inte mycket att se i Göteborg som handlar om fotografi.

Jag ägnar mig också åt lite gatufotografering. Här är det inga sura miner om man fotar någon. Tvärtom.

Den gamle mannen hade inget emot att bli fotad. Han anlade en tankfull min och lät mig fota på.

Kasper hittade också sina favoritbilder.

När vi tyckte det blev för trångt bland människorna längs planket tog vi en omväg genom stan tillbaka mot bilen.

På andra sidan kanalen vid Kungstorget var det fullt med folk. Kan någon förresten tala om för mig varför den där statyn har en pyramid på huvudet?

Gayflaggorna är överallt. Man kan tro att hela stan har krupit fram ur garderoben.

Molnen fortsätter hänga hotande över staden men det kommer bara några droppar.

Kan man inte segla går det bra att istället trampa sig fram i vallgraven.

En del har picknick i det gröna. Regnbågs picknick kanske.

På Kungstorget är det många som stillar hungern.

Kasper och jag tar oss ner till Gustav Adolfs torg där de också säljs god mat, godis och annat.

Här en glad madam som säljer våfflor.

Engelsk fudge i alla färger verkar också sälja bra.

Det här godiset är ändå mer konstnärligt. Det är nog franskt.

När man kladdat ner händerna med godis är det bara att sedan gå över till grannens stånd och köpa färggrann tvål. Vatten finns i vallgraven.

Plötsligt kommer tre spårvagnar som tydligen också krupit fram ur garderoben i dag och vill vara med på festen.

Det var som faan Kasper.

Det händer verkligen saker i Göteborg i dag. Det blir bara för mycket. Jag börjar känna mig yr.

Hur känner du dig Kasper?

Så många intryck på så kort tid kan inte vara bra.

Vi får nog smälta detta långsamt och vila ut ordentligt

Kanske vi behöver professionell krishjälp.

Det är säkert risk för posttraumatisk stress.

Om det händer ändå mer i Stockholm så får vi låta bli att åka dit.

För det överlever aldrig vi från övriga landet.

Nu är det Fuji igen.

Under 2 veckor har jag fotat med min gamla Canon 1DMKIIN. Det fungerar ganska bra.

Fast det är en djäkla klump att släpa på.

Nu har snälla kompisar i Kroatien skickat mig en av mina Fujikameror. Tack för det. 

Jag har också passat på att köpa ett objektiv jag länge suktat efter. Ett Fujinon 80/2,8 OIS makro.

Det påstås vara ett av Fujis skarpaste objektiv. Efter testat det ett par dagar kan jag bara säga att jag är imponerad.

Det är ett utmärkt objektiv till porträtt och makro. Fast 120 mm passar ju inte till allt.

Eftersom resten av mina Fujinon objektiv är kvar i Kroatien har jag testat att köra Canon objektiv med en smart adapter från Fringer. 

Adaptern har en bländarring så man kan ställa bländaren på Fuji vis på sina Canon-objektiv. AF fungerar också samt exif data. Hur snabb AF är varierar mellan objektiven.

Bild nummer 2 på cykeln är tagen med Canon 24/2,8 IS. Givetvis blir resultatet inte lika bra som med Fujinon-objektiv fast det blir ofta acceptabelt. Det jag reagerar på är att färgerna ofta blir lite smutsiga jämfört med Fujinon. Fast objektiven var ju inte gjorda för att sitta på en Fujikamera.

Fast tillbaka till Fujinon 80/2,8 makro och lek i ON1 2018.5.

Gårdagens snabba test gör att jag redan kan säga att 80/2,8 OIS kommer bli en favorit för porträtt och landskap. En och annan makrobbild blir det också.

Idag fortsatte jag testa adaptern med olika Canon-objektiv. I går körde jag 24/2,8 med IS påslagen. Det insåg jag var mycket dumt. Fuji X-H1 har ju IBIS och det krockade säkert med IS i objektivet.

Så idag slog jag av IS på samtliga objektiv jag testade. Det blev genast mycket bättre resultat.

Det blir som sagt inte lika bra som med Fujinon objektiv men får duga i brist på annat.

Kasper och jag tog också oss in till stan på eftermiddagen. Det är cirka 6 km in till centrum.

Jag håller lägsta läget på elcykeln så det går i cirka 10 Km/t. Kasper småjoggar då bredvid mig. Jag vill ju inte köra slut på den stackaren.

Vi kunde snart konstatera att hela centrum går i regnbågens färger.

Kulturkalaset drar mycket folk och det finns mängder av ställen att äta mat från världens alla hörn.

En del hittar en plats där man kan dingla med benen medans man äter.

Kasper var bra trött när vi väl var hemma.

I morgon skall vi göra om samma sak om vädret tillåter och titta på planket.

Håll tummarna för uppehåll.

Ha en fortsatt trevlig kväll hälsar Kasper och Mats.

Fy för flugor....

Husse: Titta vad mycket flugor den där kossan har runt ögonen. Det kan inte vara skoj.

Nej det där måste vara riktigt irriterande. 

Husse den där kossan tror det hjälper att räcka ut tungan åt flugorna. 

De får lära sig att göra som jag. Har jag flugor surrande runt huvudet så drar jag.

Räcker det inte så drar jag järnet. Då är de t inga flugor som hänger med.

Det gör jag knappt heller med kameran Kasper. Du blir ofta bara en suddhund.

Jag skall nog prata några ord med de där kossorna på hemvägen husse. De verkar vara lite korkade och inte förstå sitt eget bästa. De måste lära sig springa som sjutton.