X-PRO2 mot Canon 5Ds R

I Lördags bestämde jag mig för att ta fotoassistenten och kamerorna på en promenad på Öckerö. 

Så vi åkte till badplatsen på Öckerö och vandrade sedan nordväst ut på det naturområde som finns där. Kan rekommenderas för den som inte varit där. 

Min baktanke var att jag och fotoassistenten skulle ta liknande bilder med X-PRO2 och Canon 5Ds R så jag senare skulle kunna jämföra. Jag gillar att skaffa mig en uppfattning av var en ny kamera står i förhållande till min gamla för att kunna förstå vad den är bra på och vad den passar sämre till. 

En test som är väldigt annorlunda mot de flesta testsidors åsikter. 

Så häng med nu så kör vi. Här är det fråga om hur en X-PRO2 hänger med en Canon 5Ds R när det gäller naturfoto.

För det första har Adobe gjort ett bra jobb med X-PRO2. Den så kallade akvarelleffekten är så gott som borta. Även blommor och blad tecknas nu ut utan blödning och artefakter.

Ett liknande motiv tagen med 5Ds R visar på min skärm lite bättre upplösning. Det är i fullformat 36 Mp mot 50 Mp. En ganska obetydlig skillnad. Förmodligen kan ni inte se den i webbformat. Ni skulle heller inte se den skillnaden i en A3 utskrift.

Så för den här typen av motiv kan man nog säga att båda kamerorna leverar ganska lika.

X-PRO2 har fått mycket beröm för sin Acros simulering i JPEG. Nu kör jag aldrig JPEG. Fast Adobe har gett oss en bra variant i LR. Jag tycker Acros är värd allt beröm. Äntligen kan man få till en bra svartvit konvertering direkt i LR utan att behöva ta omvägen via TIFF till Silver Efex PRO 2 eller On1 FX för att få till det. I längden sparar det mycket disk eftersom TIFF-filen brukar bli 5 gånger större och också kvalité. Det är alltid bättre att printa direkt från raw. Det alltså alltid bäst att ligga kvar i raw när man kan.

Så låt oss ta en titt på färgbilden och Acros konverteringen i lite mer detalj.

Det var en ganska svår dag att fota på. Ljuset var starkt och himlen täckt av ljusa skyar. Det dynamiska omfånget i bilden var med andra ord stort. APS-C sensorn från Sony är bra men sämre än den som sitter i Canon 5Ds R. Cirka 10 steg mot Canons 12,5. 

Det trevliga är att Acros omvadlingen behåller alla toner både i ljusa och mörka partier. Snyggt jobbat 

Adobe. Det är sällan jag har anledning att skriva det numera.

Om vi nu jämför detta med 5Ds R så blir det liten skillnad.

Canon har 2,5 steg mer DR och det går därför att både behålla detaljerna i himlen och i skuggorna.

Nu får jag erkänna att bilden för Fuji-kameran var också svårare.

Omvandlar jag sedan denna till svartvitt får jag ta omvägen via TIFF till ON1 FX för att få fram ett bra resultat. Den svartvita profilen i LR är usel.

I ON1 har jag en obegränsad möjlighet att konvertera till svartvitt. Endera välja bland befintliga profiler eller göra min egen. I detta fall valde jag en befintlig.

Så min slutsats är att Fuji X-PRO2 är en alldeles utmärkt kamera för naturbilder. För den här typen av motiv så hänger den väl med en Canon 5Ds R. En kamera som kostar dubbelt så mycket.

Fotoasstenten var förresten inte till mycket hjälp. Verkade mesta fundera på annat.

Som att studera måsarna och fundera på hur de kan flyga.

På vägen hem ställde han åtminstone upp på en demo över vad en X-PRO2 inte kan klara av.

Nämligen en galen hund som fått ett ryck. Detta kallar jag verkligen ett vårrus.

Den här typen av motiv är inget för X-PRO2 eller någon annan spegellös kamera. 

Efter en 3 timmars utflykt på Öckerö i terrängen som ofta är lite jobbig så var vi båda ganska trötta. 

Jag av att släpa på utrustningen och fotoassistent av att ränna runt och söka efter motiv som han kallar det. Det är mest att ränna runt tycker jag. 

Min slutsats är att X-PRo2 kan matcha en 5Ds R väldigt väl när det gäller naturmotiv. Skillnaden är ganska liten. Den finns men är för de flesta utan betydelse.

Fotoasstenten hälsar alla så mycket att ni skall ha en fortsatt trevlig kväll.

Prylnisse vann den här gången också.

Fast jag höll ut ovanligt länge. 

Jag har nu haft min Fuji X-PRO1 i drygt 3 år. En kamera jag en gång köpte för att fungera som min kompaktkamera. Det är förstås ingen kamera som faller inom marknadssegmentet kompaktkamera.

Fast ni vet den där kameran man tar med sig överallt när man inte orkar släpa på något stort och tungt.

Jag satsar inte på Fujis förnämliga nya objektiv som är verkligen suveräna. De är för stora och tunga för det jag vill ha ut av den här kameran. Så jag kör oftast med fasta kompakta objektiv som 18/2, 35/1,4 och 60/2,4 eller med kitzoomen 18-55/2,8-4 med IS.

De är kanske inte lika vassa som de nya objektiven men räcker långt och håller Canons L-klass vad gäller optisk prestanda och byggkvalité. Det räcker för mig. Kameran skall vara liten, kompakt och lätt och inte ersätta mina dSLR kameror.

Fast min ursprungliga idé höll aldrig hela vägen fram till målet. Kameran var för slö och inte tillräckligt allround på grund av det. Det var ingent fel med sensorn eller vad den kunde leverera. ISO egenskaperna var också fullt OK för mina behov. Bildkvalitén var många gånger jämförbar med mina Canon kameror. Den kan utan vidare mäta sig med Canon 5Ds R utan att skämmas så länge man printar i A3 eller mindre.

Fast det var det där med slöheten. Det var som att jobba med en kompaktkamera från 2005. Fuji levererade en mängd uppdateringar som fixade det värsta men den var fortfarande seg jämfört med mina dSLR-kameror. Så när jag inte var säker på om jag skulle fota saker som var ganska orörliga så tog jag istället med mig en Canon dSLR. Därmed föll idén.

När väl saker var stilla levererade kameran helt upp till förväntningarna. 

Lanskap är ju oftast helt pålitliga. Här rör inte saker och ting på sig.

Den här typen av motiv klarar X-PRO1 utan bekymmer.

Det går också bra med barn och djur så länge de inte flänger runt. Som de ofta gör.

Så länge inte motivet rör på sig är även porträtt inget problem.

Min logiska del av mitt förnuft hade bestämt sig för att inte uppgradera min X-PRO1 till X-PRO2 bara för det kom en ny modell. Den gamla levererade ju fint så länge alla förutsättningar var på plats.

Jag hade bestämt mig för att avvakta X-T2 och se vad den kommer kosta och ha som prestanda.

Det har fått tyst på prylnisse under flera månader. Fast i Söndags gjorde han sig hörd igen. Han hade nog funderat länge på hur han skulle få mig att uppgradera trots allt.

Han påminde mig om varför jag en gång i tiden hade skaffat en X-PRO1. En kamera som nästan kunde allt mina stora tunga kameror kan. Något som oftast kunde ersätta dessa kameror.

Jo han fick ju erkänna att han hade övertygat mig i bästa välmening om han en gång lurat mig att köpa kameran med löfte om att den kunde allt detta. Han kunde ju inte rå för att EVF-sökaren mest var något man kunde använda som riktmedel och inte bedömma bildens kvalitet med och att man inte kunde lita på AF när saker rörde på sig. Att den måste ha någon sekund på sig innan bilden togs och ofta ville kolla AF en gång till innan slutaren tog bilden.

Fast lovade att nu levererar nya modellen allt det där jag förväntade mig av X-PRO1.

Nu kom prylnisse med vettiga argument. Jag hade ju faktiskt skaffat X-PRO1 för att kameran var annorlunda än mina dSLR kameror. Jag gillade faktiskt att fota med den kameran. Jag gillade hela konceptet förutom den slöhet som fanns i AF och kameran i övrigt.

Så övertygad åkte jag till Scandinavian Photo och testade en X-PRO2. Efter 10 minuters testande var jag övertygad och åkte givetvis hem med en ny kamera och 18 tusen fattigare . Prylnisse hade åter igen vunnit en seger.

Så vad är mit första intryck av den här kameran?

Ja det kan nog sammanfattas i att den har allt det jag hade önskat av X-PRO1.

Den är snabb, AF sitter utan fördröjning. EVF sökaren är otroligt bra. OVF sökaren med dess inspeglade elekroniska bild är också en klar förbättring.

När det gäller bildkvalité har det också gått framåt. Nu var aldrig bildprestandan som var  mitt stora bekymmer.

Fast även här har det gått framåt, delvis på grund av att Adobe som jag använde den här gången har gjort ett bättre jobb än vanligt. Nu slipper jag ta omvägar via Capture ONe eller Iridient annat än i undantagsfall. Har testat samma filer i C1PRO och Iridient och det är små fördelar att hämta där för vanliga bilder. Adobe verkar ha fått någorlunda kolla på X-Trans när det gäller den här kameran.

Jag frågade en mamma med en härlig son om jag fick ta ett par testbilder på lekplatsen utanför vårt hus.

Den här bilden är lätt beskuren och jag har höjt färtgemperaturen något. Detta är vad man kan förvänta sig av en Fuji raw-fil. En ren snygg fil som ger ett bra utgångsläge att jobba vidare  med. 

Även när det gäller Raw- till svartvitt verkar Adobe gjort ett snyggt jobb. Deras Acros profil är riktigt bra.

Senare på kvällen när det började mörkna tog hunden och jag en tur upp i berget. Nu när han börjat bli lite mer mogen och slutat jaga katterna följer även de gärna med på vår kvällstur.

Så då kunde jag testa kamerans högiso egenskaper. Det är sällan jag går över ISO 3200 i vanliga fall.

Det ser väldigt bra ut.

ISO 25600 är ett nödläge och något jag sällan kommer använda. Fast jag är imponerad över hur väl kameran lyckas hålla kvar färgerna, konstrasten och detaljerna. Vissst är det en hel del brus eftersom jag inte brusreducerat bilden. Går helt klart göra en vettig utskrift i A4 av den här bilden som i sin tur kommer reducera bruset. 

Vid mer rimliga ISO 6400 är resultatet fullt acceptabelt. Den här bilden är ganska hårt beskuren.

Så den här gången har nog inte prylnisse lurat mig till något. Det här känns som ett lika stort steg som jag tog en gång när jag gick från 20D till 5D. 

Lite tidigt än att fälla ett omdömme men det här känns faktiskt som en riktigt bra start.

Ni som endast har en kamera och funderar på Fuji bör nog avvakta X-T2 som kommer i Juni. Den kommer förmodligen bli lite billigare. Har inte den komplicerade optiska sökaren och man kan nog också förvänta sig att de optimerat AF ytterligare en del.

Nya firmwares kommer nog också komma som förbättrar prestandan ytterligare. Just att ta hand om sina gamla kunder är ju en av de saker som skiljer ut Fuji från andra kameratillverkare.

Selfisar och annat nonsens.

Hunden måste ut. Ursäkta fotoassisten måste ut. På de längre promenaderna får ofta också kameran följa med om vädret är intressant. Då kan jag fota medan fotoassistenten luktar på någon trevlig fläck i 5 minuter.

Förresten har fotoassistenten bett mig lägga upp en bild tillägnad alla analogfotografer. Givetvis en bild av fotoassisten själv i egen hög person. Så nu är det löftet infriat. Så nu kan du sluta tjata om det Kasper.

Idag släpade jag med mig lite extra prylar upp i berget. Det blev både stativ, ett par objektiv och en camera ranger. Fotoassistenten hade klagat på att vi nästan aldrig tar några bilder där vi var med båda två.

Så nu skulle det tas selfisar.

Insåg snart att det var väldigt svårt att se naturlig ut när man tar självporträtt. Fast det var skönt i solen så det var bara att njuta av solen och ta fler bilder. Den lille svarte rackaren var så där lagom intresserad av att titta åt rätt håll. Det ser mer naturligt ut så här påstod han.

Efter att tränat lite nose work med att spåra var jag gått och tappat lite köttbullar på vägen och glömt en matskål med ändå fler köttbullar 100 meter bort, så fortsatte vi upp till toppen. Där blev det ytterligare några selfisar i det hårda vårljuset.

För den som inte haft hund kan jag berätta att dagens hundar uppmuntras till att göra vad husse/matte vill. Det gör att det går åt massor av hundgodis varje dag. De blir snart genomkorrumperade. "Nej jag sitter minsann inte ner om jag inte får en godis eller du busar med mig" . De blir snabbt som ryska polisen. Kan man betala är det bara leenden, fast utan blir det finkan.

Vi hade också tid att i lugn och ro  lapa lite sol uppe på toppen. Fast till sist sa den lille saten att nu får det vara nog. Jag har spring i benen och måste få röra på mig.

Så vi gick ner till dalen strax under där han fick springa av sig ordentligt på stigarna. Här har arkeologerna hittat en stenåldersboplats. Fast det vet inte inte den lille svarte. Däremot kan han säkert tala om när något rådjur passerade dalen sist. 

Så mycket spring gör en förstås törstig. Den lille svarte tar sig en tur ner till bäcken 100 meter bort och släcker törsten. 

Fast som en duktig hund är han strax tillbaka. Han vet ju att husse fortfarande har godis i fickan.

Tror jag lyckats redigera alla bilderna olika. Kreativt eller hur?

Här ska minsann inte vara någon enhetlig stil idag. Husse har också lite våryrsel.

Ha en trevlig kväll.

Canon 5Ds R spöar skiten ur gamla 1D MKIIN. Eller?

På fotosidan är  det alltid teknikdiskussionerna som lever längst. Här finns alltid tvärsäkra påståenden. För visst kan man  hävdar en del, se skillnad på om en bild är tagen med en gamla 5D MKIII eller den nyare 6D. Skillnaden mellan en 7D MKII och en fullformatskamera skall vi inte ens tala om. Där ser man ju skillnaden med förbundna ögon. Hmmmm, fan trot  säger andra.

Nu hittade jag gamla Bettan i skåpet. Min gamla trogna 1D MKIIN som nu gått långt över 200 000 bilder vid det här laget.

En kamera som släpptes hösten 2005. Den hängde på vänstra axeln. I den andra ringhörnan på höger axel hängde 5Ds R.

För idag i det fina vädret skulle sonen, sonsonen, den lille svarte saten och jag ut på en vårpromenad.

Vi skulle ta en vandringsled på Koöns västra spets mitt emot Marstrand. En led som är klassad som icke barnvänlig. Vi struntade i den varningen och ansåg att vi får väl vända när Sigge eller vi blir trötta. Man behöver ju inte ha presteationsångest i det fina vädret.

Från Koöns nordvästa sida  ser man Marstrand i ett lite annorlunda perspektiv. 

En sådan här solig vår dag är ju inte perfekt för fotografering. Hårt ljus och en blekblå klar himmel utan moln. Fast vad gör väl det när man har trevligt.

Vägen in till naturområdet går via en liten ravin med det dramatiska namnet vargklämmen. 

Man passerar ett område som man tror är en vik av havet. Fast vass i havet?

Det skulle senare få sin förklaring. Man har spärrat av med murar mot havet som ligger  cirka 2 meter lägre. Det är en vatttentäkt för delar av Koön och en uppdämd bäck. Så det förklarar vassen.

Den här vandringsleden är omöjlig för barnvagnar och det blev mycket kånka på 15 kilo Sigge. Detta är ett av de enklare ställena. Så vi kom bara ett par kilometer innan vi tyckte det var dags för fika.

Sigge gillade biskvierna skarpt. Så grattis till Mohlins konditori. Nu har Sigge gett er högsta betyg för semlor, wienerbröd, kanelbullar och biskvier. 

Den lille svarte som inte ville vara med på bild sa också att både wienerbröden och biskvierna var underbara.

Så efter någon halvtimme i solen var det dags att gå de få kilometrarna tillbaka till bilarna. Den lille svarte tyckte det var en för kort tur men sa att det vägdes upp av biskvien och wienerbrödet.

På sista bilden hann den lille svarte inte springa undan. Så jag fick honom till sist.

Visst var det lätt att se vilka bilder gamla Bettan presterat? Hon är ju tio år äldre och har 42 Mpix lägre upplösning än 5Ds R.

Allra enklast var det förstås för de som kan se skillnad mellan en 5DMKIII och en 6D. De med perfekt gehör när det gäller syn. Vad nu det kan heta?

Rena barnleken eller hur?

Det finns stora skillnader mellan gamla Bettan och 5Ds R. Det är hur de är att fota med. Exponeringsmätningen prickar betydlig mer korrekt idag.  Menyer och rent generallt hur en modern kamera är som verktyg har verkligen gått framåt.  Dessutom mycket mindre klumpiga och små batterier klarar nu vad stora gamla gjorde för 10 år sedan.  Fast de där skillnaderna diskuteras mycket sällan. Det är väl för basala saker för alla tekniska förståsigpåare.

En fotograf fotograferar fotografer.

Vädret ute är inte kul idag. Så jag har påbörjat ett projekt som jag länge skjutit upp. En bok om vår resa till Tanzania och en 10 dagars safari med egen giude och jeep. En verklig upplevelse.

Jag har tidigare varit på Safari i SabiSabi i Sydafrika. Fast då bara i 4  dagar.

Det vi upplevde under våra 10 dagar i Tanzania var så mycket mer. Så det är inte bristen på bilder som är problemet. Utan att välja på vad som verkligen bör komma med.

Så jag behöver en paus från alla svåra val. Så varför då inte skriva en blogg och rensa hjärnan.

Strax före jul var vi på Madeira. Här var julen en större händelse än till och med i Finland och Sverige.

Fast det är lite udda med juldekorationer och palmer på en och samma gång.

I parken nedanför vårt hotell stötte jag på två fotografer med en enorm lådkamera. Att det var fejk insåg jag snabbt eftersom baksidan var en öppen låda. Inte var det en storformatskamera i alla fall. Vad de egentligen gjorde där i lådan lär jag aldrig få veta eller varför man behövde vattenspannen nedanför kameran.

De poserade i alla fall gärna för en annan fotograf.

Vad tog de då bilder på? Jo tomten förstås och hans renar

Kitschigare tomte får man leta efter. Tomte och palmer? Känns inte helt rätt för en nordbo. Fast när jag gich förbi senare samma kväll så klängde ungarna på tomtens renar och våra fotografer var fullt upptagna med att sälja sina bilder till alla föräldrar. Så hur man ser på julen kan skilja sig åt en hel del runt vårt klot.