Selfisar och annat nonsens.

Hunden måste ut. Ursäkta fotoassisten måste ut. På de längre promenaderna får ofta också kameran följa med om vädret är intressant. Då kan jag fota medan fotoassistenten luktar på någon trevlig fläck i 5 minuter.

Förresten har fotoassistenten bett mig lägga upp en bild tillägnad alla analogfotografer. Givetvis en bild av fotoassisten själv i egen hög person. Så nu är det löftet infriat. Så nu kan du sluta tjata om det Kasper.

Idag släpade jag med mig lite extra prylar upp i berget. Det blev både stativ, ett par objektiv och en camera ranger. Fotoassistenten hade klagat på att vi nästan aldrig tar några bilder där vi var med båda två.

Så nu skulle det tas selfisar.

Insåg snart att det var väldigt svårt att se naturlig ut när man tar självporträtt. Fast det var skönt i solen så det var bara att njuta av solen och ta fler bilder. Den lille svarte rackaren var så där lagom intresserad av att titta åt rätt håll. Det ser mer naturligt ut så här påstod han.

Efter att tränat lite nose work med att spåra var jag gått och tappat lite köttbullar på vägen och glömt en matskål med ändå fler köttbullar 100 meter bort, så fortsatte vi upp till toppen. Där blev det ytterligare några selfisar i det hårda vårljuset.

För den som inte haft hund kan jag berätta att dagens hundar uppmuntras till att göra vad husse/matte vill. Det gör att det går åt massor av hundgodis varje dag. De blir snart genomkorrumperade. "Nej jag sitter minsann inte ner om jag inte får en godis eller du busar med mig" . De blir snabbt som ryska polisen. Kan man betala är det bara leenden, fast utan blir det finkan.

Vi hade också tid att i lugn och ro  lapa lite sol uppe på toppen. Fast till sist sa den lille saten att nu får det vara nog. Jag har spring i benen och måste få röra på mig.

Så vi gick ner till dalen strax under där han fick springa av sig ordentligt på stigarna. Här har arkeologerna hittat en stenåldersboplats. Fast det vet inte inte den lille svarte. Däremot kan han säkert tala om när något rådjur passerade dalen sist. 

Så mycket spring gör en förstås törstig. Den lille svarte tar sig en tur ner till bäcken 100 meter bort och släcker törsten. 

Fast som en duktig hund är han strax tillbaka. Han vet ju att husse fortfarande har godis i fickan.

Tror jag lyckats redigera alla bilderna olika. Kreativt eller hur?

Här ska minsann inte vara någon enhetlig stil idag. Husse har också lite våryrsel.

Ha en trevlig kväll.

Canon 5Ds R spöar skiten ur gamla 1D MKIIN. Eller?

På fotosidan är  det alltid teknikdiskussionerna som lever längst. Här finns alltid tvärsäkra påståenden. För visst kan man  hävdar en del, se skillnad på om en bild är tagen med en gamla 5D MKIII eller den nyare 6D. Skillnaden mellan en 7D MKII och en fullformatskamera skall vi inte ens tala om. Där ser man ju skillnaden med förbundna ögon. Hmmmm, fan trot  säger andra.

Nu hittade jag gamla Bettan i skåpet. Min gamla trogna 1D MKIIN som nu gått långt över 200 000 bilder vid det här laget.

En kamera som släpptes hösten 2005. Den hängde på vänstra axeln. I den andra ringhörnan på höger axel hängde 5Ds R.

För idag i det fina vädret skulle sonen, sonsonen, den lille svarte saten och jag ut på en vårpromenad.

Vi skulle ta en vandringsled på Koöns västra spets mitt emot Marstrand. En led som är klassad som icke barnvänlig. Vi struntade i den varningen och ansåg att vi får väl vända när Sigge eller vi blir trötta. Man behöver ju inte ha presteationsångest i det fina vädret.

Från Koöns nordvästa sida  ser man Marstrand i ett lite annorlunda perspektiv. 

En sådan här solig vår dag är ju inte perfekt för fotografering. Hårt ljus och en blekblå klar himmel utan moln. Fast vad gör väl det när man har trevligt.

Vägen in till naturområdet går via en liten ravin med det dramatiska namnet vargklämmen. 

Man passerar ett område som man tror är en vik av havet. Fast vass i havet?

Det skulle senare få sin förklaring. Man har spärrat av med murar mot havet som ligger  cirka 2 meter lägre. Det är en vatttentäkt för delar av Koön och en uppdämd bäck. Så det förklarar vassen.

Den här vandringsleden är omöjlig för barnvagnar och det blev mycket kånka på 15 kilo Sigge. Detta är ett av de enklare ställena. Så vi kom bara ett par kilometer innan vi tyckte det var dags för fika.

Sigge gillade biskvierna skarpt. Så grattis till Mohlins konditori. Nu har Sigge gett er högsta betyg för semlor, wienerbröd, kanelbullar och biskvier. 

Den lille svarte som inte ville vara med på bild sa också att både wienerbröden och biskvierna var underbara.

Så efter någon halvtimme i solen var det dags att gå de få kilometrarna tillbaka till bilarna. Den lille svarte tyckte det var en för kort tur men sa att det vägdes upp av biskvien och wienerbrödet.

På sista bilden hann den lille svarte inte springa undan. Så jag fick honom till sist.

Visst var det lätt att se vilka bilder gamla Bettan presterat? Hon är ju tio år äldre och har 42 Mpix lägre upplösning än 5Ds R.

Allra enklast var det förstås för de som kan se skillnad mellan en 5DMKIII och en 6D. De med perfekt gehör när det gäller syn. Vad nu det kan heta?

Rena barnleken eller hur?

Det finns stora skillnader mellan gamla Bettan och 5Ds R. Det är hur de är att fota med. Exponeringsmätningen prickar betydlig mer korrekt idag.  Menyer och rent generallt hur en modern kamera är som verktyg har verkligen gått framåt.  Dessutom mycket mindre klumpiga och små batterier klarar nu vad stora gamla gjorde för 10 år sedan.  Fast de där skillnaderna diskuteras mycket sällan. Det är väl för basala saker för alla tekniska förståsigpåare.

En fotograf fotograferar fotografer.

Vädret ute är inte kul idag. Så jag har påbörjat ett projekt som jag länge skjutit upp. En bok om vår resa till Tanzania och en 10 dagars safari med egen giude och jeep. En verklig upplevelse.

Jag har tidigare varit på Safari i SabiSabi i Sydafrika. Fast då bara i 4  dagar.

Det vi upplevde under våra 10 dagar i Tanzania var så mycket mer. Så det är inte bristen på bilder som är problemet. Utan att välja på vad som verkligen bör komma med.

Så jag behöver en paus från alla svåra val. Så varför då inte skriva en blogg och rensa hjärnan.

Strax före jul var vi på Madeira. Här var julen en större händelse än till och med i Finland och Sverige.

Fast det är lite udda med juldekorationer och palmer på en och samma gång.

I parken nedanför vårt hotell stötte jag på två fotografer med en enorm lådkamera. Att det var fejk insåg jag snabbt eftersom baksidan var en öppen låda. Inte var det en storformatskamera i alla fall. Vad de egentligen gjorde där i lådan lär jag aldrig få veta eller varför man behövde vattenspannen nedanför kameran.

De poserade i alla fall gärna för en annan fotograf.

Vad tog de då bilder på? Jo tomten förstås och hans renar

Kitschigare tomte får man leta efter. Tomte och palmer? Känns inte helt rätt för en nordbo. Fast när jag gich förbi senare samma kväll så klängde ungarna på tomtens renar och våra fotografer var fullt upptagna med att sälja sina bilder till alla föräldrar. Så hur man ser på julen kan skilja sig åt en hel del runt vårt klot.

Fortsatta experiment med ON1

Jag fortsätter att leka och upptäcka vad man kan göra i ON1. Ännu så håller jag mest på med enklare grejer. Som att leka med svartvitt konverteringen och experimentera. Det finns många bra videolektioner som visar på möjligheterna och de mer avancerade funktionerna. Jag har testat även en del av dessa. Fast insåg att jag nog behöver starta med de enklare för att förstå programmet ordentligt innan jag ger mig på det mer avancerade.

Visst kan man göra samma sak i PS. Fast där måste man ha ett stort kunnande och se bilden framför sig för att få till något liknande.

Här drar man i ett reglage, ändrar opaciteten på ett lager eller klickar i och ur effekter eller lägger till ett nytt filter. Blir det inte bra så är det bara att ångra. 

Här några bilder från Tanzania som jag testat på.

Den första är en duplextonad svartvit bild. De sista  två har samma svartvitkonvertering men där jag sänkt opaciteten på den svartivta bilden så att färgbilden slår igenom en aning.

Inget märkvärdigt men On1 har i alla fall väckt min upptäckarglädje och leklust. Ännu har jag bara skrapat på ytan av alla funktioner som finns.

Programmet finns att ladda ned som en fullt fungerande testversion som är giltig i 60 dagar. Egentligen är det inte ett program utan flera samverkande. Skulle ni gilla det kostar det 99 USD med svensk moms att köpa. Jag testade det i 3 dagar och sedan var jag 99 USD fattigare.

Jag äger väl 5 raw-konverterare och brukar kika på på program som kan hjälpa mig vara mer kreativ. Det är sällan jag blir upphetsad över något av dem. 

ON1 var nog det första jag blev riktigt imponerad av sedan jag hittade Nik Collections för många år sedan. On1 är så bra att det är värt att titta närmare på för de flesta. 

Inte minst för alla som kör lite tråkiga Photos. 

Nej jag har inget med ON1 att göra förutom vara nybliven kund. 

När jag brukar behöva en injektion i mitt fotande går jag ofta och köper en ny kamera eller ett nytt objektiv. Den här gången räckte det med ett program som även ger mina gamla bilder ett nytt liv.

För den som vill se vad man kan göra så finns det ett antal videolektioner på You Tube. Den senaste versionen är On1 Photo 10. Så  välj de lektionerna. 

https://www.youtube.com/results?search_query=On1

ON1 Photo 10 imponerar. MIn nya leksak.

Grabbar behöver boys toys. Min senaste är ON1. Det är som att para Nik Collections med Photo shop.

Oerhört mångsidigt och smart. Kanske hade Nik collections varit där om inte Google köpt dem.

Nu blev det ON1 som plockade upp den kastade handsken och har drivit arvet vidare till nya nivåer.

För den som vill göra det enkelt för sig väljer man genom via presets med förhandsvisning. Det  finns över hundra förhandsrecept. Nu gillar jag att laga maten själv. Så jag kryddar och gör som jag vill direkt i filtren. Det går alldeles utmärkt att utgå från en preset och sedan förändra det som man vill. Lite mer effekt eller tona ner det hela. Det finns alldtid en opacity slider att ta till om man vill tona ner effekten ovanpå de andra filtren.

Idag skall jag bara ge ett smakprov av vad programmet kan åstadkomma,  framförallt inom svartvitt.

Programmet fungerar som plug-in till LR, PS, Elements, Aperture och även Photos. Jag testade att köra från Photos som jag normalt aldrig använder,. Nu råkade jag ha en samling bilder från Göteborgs Hamn samlade som passade som exempel så därför körde jag från Photos. För de av er som använder Photos är detta ett program som plötsligt gör det verkligen användbart och med avancerade funktioner.

Bilderna i Photos är bilder som tidigare redigereats i LR och sedan exporterats som jpg och importerats till Photos. 

Nik collection har en bra samlig med presets för svartvitt. Fast det blir idag gärna lite brusigt och med artefakter. Kvalitén har inte riktigt hängt med kamerautvecklingen. ON1 är i takt med tiden och lider inte av dessa brister.

Så när jag för dra i spakarna så skall en svartvit variant på bilden ovan se ut så här.

Antar man får kalla det en fine art variant i svartvitt utan dramatik. 

Här en snarlik bild. Förmodligen tagen vid samma tillfälle. 

Sedan med en annan svartvit preset som grund men förändrad av mig genom att dra i spakarna.

Dessutom med en ram för att visa på den möjligheten

Slutligen en sista variant på svartvitt.

Så låt oss ta denna solbelysta bild av operan i Göteborg och göra den till svart och vitt.

En variant som säkert inte passar alla. Ta då bort ramen och förändra mallen genom att dra i spakarna.

On1 är faktiskt bättre än att köpa en ny kamera. Jag har sett fotografer från National Geographic visa sina raw-bilder och de var inte särkilt imponerande. Det är vad de gör med bilden i efterbehandlingen som är det magiska. De är alla mästare i PS och LR. 

ON1 är en genväg för att nå samma effekter och något många proffs idag använder.

Matt Kloskovski som nog en del känner från Lightromm Killertips jobbar nu för dem.

Nu visade detta lite på hur man kan konvertera till svartvitt. I ON1 finns det så mycket mer. Fast det får vänta till i morgon.

Nu kräver den lille svarte saten att få gå ut. Fortsättning följer.