Selfisar och annat nonsens.
Hunden måste ut. Ursäkta fotoassisten måste ut. På de längre promenaderna får ofta också kameran följa med om vädret är intressant. Då kan jag fota medan fotoassistenten luktar på någon trevlig fläck i 5 minuter.
Förresten har fotoassistenten bett mig lägga upp en bild tillägnad alla analogfotografer. Givetvis en bild av fotoassisten själv i egen hög person. Så nu är det löftet infriat. Så nu kan du sluta tjata om det Kasper.
Idag släpade jag med mig lite extra prylar upp i berget. Det blev både stativ, ett par objektiv och en camera ranger. Fotoassistenten hade klagat på att vi nästan aldrig tar några bilder där vi var med båda två.
Så nu skulle det tas selfisar.
Insåg snart att det var väldigt svårt att se naturlig ut när man tar självporträtt. Fast det var skönt i solen så det var bara att njuta av solen och ta fler bilder. Den lille svarte rackaren var så där lagom intresserad av att titta åt rätt håll. Det ser mer naturligt ut så här påstod han.
Efter att tränat lite nose work med att spåra var jag gått och tappat lite köttbullar på vägen och glömt en matskål med ändå fler köttbullar 100 meter bort, så fortsatte vi upp till toppen. Där blev det ytterligare några selfisar i det hårda vårljuset.
För den som inte haft hund kan jag berätta att dagens hundar uppmuntras till att göra vad husse/matte vill. Det gör att det går åt massor av hundgodis varje dag. De blir snart genomkorrumperade. "Nej jag sitter minsann inte ner om jag inte får en godis eller du busar med mig" . De blir snabbt som ryska polisen. Kan man betala är det bara leenden, fast utan blir det finkan.
Vi hade också tid att i lugn och ro lapa lite sol uppe på toppen. Fast till sist sa den lille saten att nu får det vara nog. Jag har spring i benen och måste få röra på mig.
Så vi gick ner till dalen strax under där han fick springa av sig ordentligt på stigarna. Här har arkeologerna hittat en stenåldersboplats. Fast det vet inte inte den lille svarte. Däremot kan han säkert tala om när något rådjur passerade dalen sist.
Så mycket spring gör en förstås törstig. Den lille svarte tar sig en tur ner till bäcken 100 meter bort och släcker törsten.
Fast som en duktig hund är han strax tillbaka. Han vet ju att husse fortfarande har godis i fickan.
Tror jag lyckats redigera alla bilderna olika. Kreativt eller hur?
Här ska minsann inte vara någon enhetlig stil idag. Husse har också lite våryrsel.
Ha en trevlig kväll.
Kul med personliga inslag som dina, på lagom sätt!
Hälsningar från ösregn och en hund som vägrar gå ut!
Jeanna