Canon 5Ds R spöar skiten ur gamla 1D MKIIN. Eller?

På fotosidan är  det alltid teknikdiskussionerna som lever längst. Här finns alltid tvärsäkra påståenden. För visst kan man  hävdar en del, se skillnad på om en bild är tagen med en gamla 5D MKIII eller den nyare 6D. Skillnaden mellan en 7D MKII och en fullformatskamera skall vi inte ens tala om. Där ser man ju skillnaden med förbundna ögon. Hmmmm, fan trot  säger andra.

Nu hittade jag gamla Bettan i skåpet. Min gamla trogna 1D MKIIN som nu gått långt över 200 000 bilder vid det här laget.

En kamera som släpptes hösten 2005. Den hängde på vänstra axeln. I den andra ringhörnan på höger axel hängde 5Ds R.

För idag i det fina vädret skulle sonen, sonsonen, den lille svarte saten och jag ut på en vårpromenad.

Vi skulle ta en vandringsled på Koöns västra spets mitt emot Marstrand. En led som är klassad som icke barnvänlig. Vi struntade i den varningen och ansåg att vi får väl vända när Sigge eller vi blir trötta. Man behöver ju inte ha presteationsångest i det fina vädret.

Från Koöns nordvästa sida  ser man Marstrand i ett lite annorlunda perspektiv. 

En sådan här solig vår dag är ju inte perfekt för fotografering. Hårt ljus och en blekblå klar himmel utan moln. Fast vad gör väl det när man har trevligt.

Vägen in till naturområdet går via en liten ravin med det dramatiska namnet vargklämmen. 

Man passerar ett område som man tror är en vik av havet. Fast vass i havet?

Det skulle senare få sin förklaring. Man har spärrat av med murar mot havet som ligger  cirka 2 meter lägre. Det är en vatttentäkt för delar av Koön och en uppdämd bäck. Så det förklarar vassen.

Den här vandringsleden är omöjlig för barnvagnar och det blev mycket kånka på 15 kilo Sigge. Detta är ett av de enklare ställena. Så vi kom bara ett par kilometer innan vi tyckte det var dags för fika.

Sigge gillade biskvierna skarpt. Så grattis till Mohlins konditori. Nu har Sigge gett er högsta betyg för semlor, wienerbröd, kanelbullar och biskvier. 

Den lille svarte som inte ville vara med på bild sa också att både wienerbröden och biskvierna var underbara.

Så efter någon halvtimme i solen var det dags att gå de få kilometrarna tillbaka till bilarna. Den lille svarte tyckte det var en för kort tur men sa att det vägdes upp av biskvien och wienerbrödet.

På sista bilden hann den lille svarte inte springa undan. Så jag fick honom till sist.

Visst var det lätt att se vilka bilder gamla Bettan presterat? Hon är ju tio år äldre och har 42 Mpix lägre upplösning än 5Ds R.

Allra enklast var det förstås för de som kan se skillnad mellan en 5DMKIII och en 6D. De med perfekt gehör när det gäller syn. Vad nu det kan heta?

Rena barnleken eller hur?

Det finns stora skillnader mellan gamla Bettan och 5Ds R. Det är hur de är att fota med. Exponeringsmätningen prickar betydlig mer korrekt idag.  Menyer och rent generallt hur en modern kamera är som verktyg har verkligen gått framåt.  Dessutom mycket mindre klumpiga och små batterier klarar nu vad stora gamla gjorde för 10 år sedan.  Fast de där skillnaderna diskuteras mycket sällan. Det är väl för basala saker för alla tekniska förståsigpåare.