För en hund räcker ett litet äventyr långt.

Idag packade vi in hela flocken i bilen och åkte en kvart till Skändlabergen utanför Göteborg. Där har vi inte varit hittills i år. Huvudskälet är att det blir väldigt lerigt där när det regnar mycket. Vilket det gjort tidigare i år.

Kasper var lycklig när han kom ur bilen. Minnet av 175 mil bil genom Europa sitter nog fortfarande kvar i hans bakhuvud.

Det var perfekt att gå i skogarna där idag eftersom den kalla och ganska friska vinden inte nådde ner till oss.

När vi sedan stannade för att äta lite blev det ändå bättre.

Vi hittade en perfekt plats där ett berg gav skydd mot vinden. Hela platsen var full av stora stenar som var täckta med grön mossa precis som marken. Gabi plockade fram sin kamera. Det vill säga sin iPhone. Hon är ingen fotogalning som undertecknad. Så börjar hon ta bilder beror det på att hon tycker att platsen är något extra.

Kasper var mest intresserad av maten i fotoryggan och fick välja först. 

Ett ben från lamm med en hel del kött kvar passade herrn perfekt. Det blev några minuters njutfullt gnagande innan det var borta.

Gabi tog en tunnbrödsrulle med grillat lammkött, italiensk chilisalami och grillad paprika.

Själv kunde jag inte motstå en kanelbulle från Mohlins konditori och en stor kaffe. Man säger att sjön suger men det gör en långpromenad i skogen också.

Efter fyllt magarna var vi alla i god form för att fortsätta promenaden.

Skändlabergen har mängder av stigar och små gångvägar med spångar över de blötaste ställena. Alla lederna är markerade med orange markeringar. Vilket blir lite förvirrande. 

Den här gången råkade vi komma på en stig vi tidigare har missat. Kanske bergens höjdpunkt faktiskt.

Det är en bergshöjd med fantastisk utsikt mot nordväst och solnedgången. Det finns några bänkar och flera grillplatser här.

Två stora gravrösen från brons eller tidiga järnåldern finns också här uppe. De utgjorde och markerade en del av gränsen mellan Norge och Sverige fram till 1658. Idag var det blåsigt och kallt däruppe så vi forsatte ganska snabbt till skogen igen.

Fast Kasper har säkert inget emot att vi tar en ny tur hit och undersöker platsen lite noggrannare. En brasa i en av eldstäderna samt något gott att grilla kan nog göra det hela till en perfekt utflykt för en liten svart byracka. Fast det får bli en dag när det är varmare och det ser ut att bli en fin solnedgång.

Gonatt från Kasper och Mats.

PS. Kasper sover redan nedanför mitt skrivbord och verkar drömma om köttiga lammben.

Wien hem till Göteborg i ett nedstängt Nord Europa.

 När vi åkte ner från Göteborg till Wien den 8 Mars var det mycket tal om Corunavirus och oron spred sig till de flesta länder.

När vi kom till Dörfles utanför Wien var det fortfarande ett öppet Europa förutom i Italien där katastrofen redan drabbat de stora delar av landet.

När vi vaknade på onsdag morgon var den stora nyheten att Polen, Tjeckien och Slovakien stängde sina gränser mot väster. Något som starkt påverkar de Polskor som tar hand om 94-åriga Oma. Den vanligaste åldringsvården i Österrike är Polskor och det går mängder av bussar till och ifrån Polen varje fredag kväll när vaktombytena sker. Nu har de slutat gå.

Under resten av veckan blev det allt mer tydligt hur illa det var ställt i flera länder och på måndagen efter vidtog flera regeringar åtgärder med syfte att begränsa människors umgänge. Gränser stängdes liksom butiker, restauranger, diskon och rätten att gå på stan utan ha ett rimligt skäl. En folksamling är nu tre personer i flera länder.

Efter 16 dagar i Dörfles var vi tvungna att att ta ett beslut om vi skulle stanna eller åka hem. Det som fällde avgörandet var att vi både hade saker att göra hemma men främst att vi var oroliga att områden kunde hamna i karantän i Tysklad eller Danmark och skulle omöjliggöra resan hem.  Det var en hel del tal om detta i främst Danmark.

Måndagen den 23/3 tog Kaper och jag en sista promenad bland vin och fruktträdgårdarna ovanför Prottes. Det var en fin kväll fast kyligt.

Efter en lång tid med sköna vårtemperaturer på dryga 20-grader slog vädret om och kalla vindar från Sibirien drog ner över Österrike  från Nordost. På den här bilden ser det kanske skönt ut men termometern visade bara på 4 grader.

Morgonen efter lastade vi bilen samt Kasper och körde mot Passau. Normalt kör vi genom Tjeckien fast det var stängt också för transfer. Det var 14-dagars karantän som gällde. om man inte kom från Polen eller Slovakien.

Vad som märktes direkt när vi  passerat Wien och fortsatte mot väster var hur få personbilar det var. Försökte uppskatta antalet personbilar mot långtradare och kom fram till att det gick en personbil på 50 LKW (Lastkraftwagen).

När vi närmade oss Passua var det gått om LKW fast knappt några personbilar alls.

Att passera gränsen till Tyskland gick på cirka 10 minuter inklusive kön och gränspolisen önskade oss "gute reise". 

Jag har aldrig förr kunnat köra så ostört i samma tempo utan att jag behövt bromsa upp för någon långsam personbil eller långtradare som skulle om en annan. Ställde farthållaren på 165 km/t enligt GPS:en för där tar bilen bara cirka 7 liter per 100 km. En bra kompromiss mellan fart och bränsleförbrukning.

Sedan var det bara att lugnt styra och hålla uppsikt.

Det som höll ner snittfarten var dels min fru som börjar vifta när jag kommer över 200 km/t samt att vi stoppade för en kort rast varannan timme så Kasper inte skulle tycka det var alltför illa.

Vad tänker du om den här bilden Kasper.

-Det var kallt och blåsigt där men jag fick åtminstone smaka din Butterbrezel. Fast matte låste in sig i bilen och vägrade öppna dörren samt åt upp hela sin Brezel utan jag fick en enda tugga. Sådan tycker jag är gement och borde förbjudas.

Sedan var det fullfart ut på Autobahn igen.

Autobahn är verkligen enformigt. Speciellt när alla restauranger är stängda. Jag kände snålvattnet rinna till när jag tvingades passera stängda Rosenberger och Landzeit  restauranger utan kunna få lite riktig mat. Fick hålla tillgodo med smörgåsar från bensinstationen och de var ingen höjdare. Kasper och jag delade broderligt på dem. Fast även Kasper tryckte ner dem med viss tvekan.

På nästa rastplats var det lä och solen sken skönt. Kasper hade gott om träd att markera med att Kilroy was here too.

Efter 85 mil och 8 timmar var vi så framme vid favorit hotellet i Falkensee strax utanför Berlin. De har fantastiskt bra mat på restaurangen normalt. Fast inte den här kvällen. Det var också problem när vi skulle boka rum. De kunde inte acceptera bokningar av privatpersoner utan bara bokningar från företag. Det löste vi i och för sig enkelt.

 Så jag fick äta chips, packade mackor, vindruvor och annat till kvällsmat. Givetvis hjälpte Kasper till. Fast chokladen och vindruvorna fick han låta bli eftersom de inte är bra för hundar.

Det var åtminstone skönt att få sova i en riktig säng i ett ombonat rum och slippa sova i bilen eller på en parkbänk.

På morgonen fick vi åtminstone frukost.  Vi var totalt 4 gäster inräknat Gabi och jag själv. Samt förstås en hund som tiggde smörgåsar under bordet.

Jag har nog övernattat här 15-20 gånger nu. Tycker verkligen synd om ägaren som har ett otroligt charmigt och bra hotell som brukar ha både mycket hotellgäster men också lokala människor från Falkensee som äter på restaurangen. Snart är det sparrissäsong men vem skall plocka Berlitzer spargel på fälten i år. Nu tvingas de köra på tomgång på samtliga tyska restauranger.

Man hade påbörjat påskdekorationerna och påskmenyn hängde på anslagstavlan. Nu är det bara att glömma.

Misstänker att ägaren drömmer mardrömmar om hur denna påsken blir liksom sparrismenyn.

Om man nu inte kan äta på restaurangen kan man ägna sig åt lite andlig spis till kvällsvard.

Lite lyrik från konstautomaten kanske.

Kasper och jag tog en promenad i skogen medan Gabi gjorde sig färdig. Hon går upp långt före både Kasper och mig. 

Fast vi klarar av både frukost och dusch på en bråkdel av den tid det tar för henne.

Medan hon duschade lyssnade vi till fåglarnas sång och kunde konstatera att de första svalorna gjorde akrobatiska övningar ovanför oss.

Kasper upptäckte alla härliga luktfläckar och hade vårrusningar i snåren.

Det är ett av hotellets främsta fördelar att den stora lövskogen ligger tvärs över gatan.

Så efter lite väntan är också hustrun klar och det är dags att sätta sig i bilen igen. Kasper gör sitt bästa för att undvika att hoppa in där bak.

Vi lämnar Kronprinz och håller tummarna för att det är bättre tider vid nästa övernattning.

Det blir sedan motorvägarna upp mot Fehnmarn och Puttgarden. Lika långtråkigt som dagen innan.

Strax före klockan tolv är vi där.

Vi är 3 personbilar totalt  i kön samt mängder av lastbilar som fyller upp färjan.

Har aldrig sett dessa färjor så folktomma ens på nätterna.

De flesta chaffisar sitter kvar i sina bilar tydligen vilket normalt inte är tillåtet.

Maten på de här färjorna har aldrig varit något att skriva hem om. Därför är det bara att sitta av de 45 minuter det tar över sundet.

Både hundar och människor tycker det blir långa 45 minuter när man bara måste vänta på att komma fram. Tax-free, coffeshop  och annat som brukar vara något man kan fördriva tiden med är stängt i dessa tider.

Kasper och jag tillbringar en del av tiden på däck. Fast det blåser kalla vindar även i norra europa. Det gäller att ta skydd och försöka hitta lä på många sätt just nu.

Till sist passerar vi yttre piren i Rödby och kan köra av samt avverka de sista milen hem. I Danmark och framförallt i Sverige slås man av hur trafik och annat är nästan som vanligt.

Jag hoppas att jag slipper göra en sådan resa genom Europa nästa år. Det är faktiskt en skrämmande upplevelse.

Österrike började i förra veckan testa 15 000 personer ute i samhället varje dag. De har nu avverkat cirka 60 000 personer plus de som ligger på sjukhus.Det är fortfarande en liten del av en befolkning som är ungefär lika stor som Sveriges. Fast det kan givetvis ge en fingervisning om hur stor andel som är smittade och hur smittan sprider sig.

Österrike satte snabbt in insatser i Tirol där smittan först fick fäste. Samtliga skidanläggningar, hotell och pensionat  är stängda och flera regioner satta i karantän. Tirol har nu färre fall än flera andra landsdelar och man börjar lkunna ätta på restriktionerna.

Österrike anger 10 000 smittade och 108 döda samt 636 som tillfrisknat.

I sverige skall vi enligt statistiken ha 4028 smittade totalt varav 3560 har lindriga symptom och 306 allvarliga. 

162 fall är uppklarade. Av dessa överlevde 16 och 146 blev lik. Det var alltså 10% som överlvde enligt den officiella statistiken

Man behöver inte vara Einstein för att förstå att den här statistiken för Sverige inte kan vara korrekt. Hoppas att FHM har bättre statistik och om de har det, varför är den inte officiell?

Sverige testar bara de som söker sjukvård. Därför visar siffran smittade inte det verkliga läget. Mörkersiffrorna är säkert mycket större och smittan sprider sig i vårt samhälle.

I Österrike hade man ett tag en fördubbling av smittade varannan dag. Sedan man skärpte åtgärdena ytterligare har det backat till 4 dagar och nu blivit 6 dagar. Fast kampen är givetvis långt från över. Nu måste alla som besöker en affär ha ansiktsmask. Inte för att skydda sig själv utan för att minska smittspridningen till andra. Man kan ju faktiskt bära på smittan utan ha några symptom har det visat sig.

Sverige har sin egna strategi som skiljer sig från hela övriga i västeuropa. Har FHM fel så kan det här explodera rätt i ansiktet på oss. 

Jag hoppas jag har fel men kan inte låta bli att tycka att Sverige spelar rysk roulett.

PS. Ursäkta om bilderna har en mängd olika stilar. Har lekt med ON1 2020.1 och verktyg jag inte brukar använda.

Fast vad skall man göra i dessa tider när man skall hålla sig hemma.

Utsikt från mitten av ett stängt europa.

Söndagen den 8 Mars gav vi oss iväg söderut. Vi hade bestämt sedan länge att åka ner till Österrike samt senare Kroatien. Veckan innan avfärd följde vi noga corunavirusets framfart.

Min fru var inte orolig. Fast det var jag. Inte för att bli sjuk utan mest för vad regeringar och myndigheter kunde hitta på. Sjuk kan man bli både hemma och borta men sitta fast vid någon gräns eller sitta i karantän på något hotell ville jag inte uppleva.

Resan genom Danmark och Tyskland var helt utan dramatik. Vi övernattade som vanligt på Kronprinz hotell i Falkensee några km utanför Berlin. Ett perfekt ställe om man har en hund med på resan. Kasper har varit här flera gånger och gillar skarpt att springa lös i den stora skogen alldeles utanför knuten på hotellet.

Vi gillar hotellets charm samt goda mat. Den här kvällen blev det för min del grillad kalvlever med äppelringar mm. I Tyskland får man lever som smälter i munnen.

Kasper låg lugnt och stilla under min stol och tiggde inte en enda gång. Mycket märkligt. 

Dagen efter var det frukost och sedan dags för de sista 85 milen till Österrike. Det tar lite längre tid när Kasper är med. Jag brukar stoppa för en snabb promenad och kisspaus  varannan timme så han inte tråkas ihjäl av allt bilåkande. 

Vid 17-tiden var vi framme i Dörfles utanför Wien. Allt var frid och fröjd. Fast redan på Onsdag morgon började det. Polen, Tjeckien och Slovakien gick ihop i en ohelig allians och stängde sina gränser i väster. För utlänningar med omedelbar verkan. Det var 14 dagar karantän som gällde om man ville in i landet den vägen.

Under veckan stod sedan olika åtgärder som spön i backen från Eu:s regeringar. De som inte gjorde mycket var Sverige och UK.

I österrike hade man många fall av coronasmittade i Tirol med sin närhet till Sydtirol i Italien och alla skidturister. De inhemska som varit i Tirol  spårade man med hjälp hotell-liggarna och ringde upp och meddelade  de skulle sitta i 14 dagars huskarantän. Det är ganska höga böter om man bryter mot detta.

I övriga Österrike var det och är det betydligt färre fall men ökande. Antalet smittade är inte så olikt Sverige. 

Sedan förra veckan är samtliga förskolor, grundskolor, gymnasium och universitet stängda. I måndags stängdes också alla affärer som inte är livsmedelsaffärer, bagerier, Tabak, Drogerei eller bensinstationer.

Tabak är butiker som säljer cigaretter, tobak, tidningar mm och drivs av handikappade. 

Drogerei är butiker som säljer läkemedel, naturläkemedel samt hudvårdsprodukter och kosmetika samt en hel del annat.  Alla restauranger, glassrestauranger är stängda.

Jag saknar mest glassbutikerna som har italiensk glass gjord på äkta råvaror och är underbart god och får svensk glass att mest likna något katten släpat in.

Kroatien stängde också gränsen och där får jag sitta i 14 dagars karantän om jag vill in i landet. Något man får ordna och bekosta själv. Inte lätt när alla hotell, pensionat och restauranger är stängda. 

Därför är det bara att glömma att resa dit för tillfället. För de som jag känner där som hyr ut båtar är detta en katastrof.

Den som tjänat mest på allt dett är nog Kasper. Det blir många och långa promenader för honom varje dag ute på fälten. Där kan han rusa omkring som han vill.

Den här oljepumpen är ett av våra minimimål för morgonpromenaden. Egentligen är det faktiskt en pump för rysk gas som i dessa gamla oljefält nu används för att lagra samt distribuera rysk gas. Gasen lagras helt enkelt i de gamla oljelagren som är tomma. Fast det finns också olja kvar på sina håll i det här området. Oljefälten upptäcktes av ryssarna när de ockuperade denna del av Österrike efter kriget.

Gamla Oma, nu 94 år bekymrar sig inte heller för något virus. När man inte vet om det är morgon, middag eller kväll så är sådant inget man bryr sin hjärna med.

Det är värre för Anna som tar hand om Oma och skulle åka hem till Polen nu på fredag. Bussarna som går varje fredag har ställts in. Jolla som skulle avlösa henne kan inte lämna Polen.

Polskor är nog den vanligaste lösning på äldreomsorg i Österrike. Det går mängder av bussar med dem till och från Österrike varje fredag då det är vaktombyte. Nu är detta inte längre möjligt på grund av Polens stängda gräns. I måndags var det sista dagen återvändande polacker från olika länder kunde ta sig in över gränsen enkelt. Bilkön var 20 km lång till gränsövergången redan i måndags morse.

Vi själva kommer åka hem med bil på tisdag eller onsdag nästa vecka. Jag har kollat med sveriges ambassad i Wien och vi skall ha rätt att passera igenom Tyskland och Österrike för att komma hem till Göteborg. Den vanliga vägen genom Tjeckien är stängd för oss svenskar. Där gäller också 14 dagars karantän om man inte är från Polen eller Slovakien.

Så vad gör man för då när man inte kan åka in till Wien, äta god glass eller en härlig Zwiebelrostbraten på ett gasthof.

Jo det blir mycket gjort i trädgården som förfallit när mina svärföräldrar blev för gamla för att orka med.

Egentligen borde vi stanna här i Dörfles. Risken att åka  på coronaviruset är mycket lägre här än hemma i Göteborg. Dörfles fritt översatt betyder lilla byn. Omas hus är det som syns längst till höger

Som synes träffar man knappt på en enda människa när man går huvudgatan med Kasper. Dessutom är vädret betydligt trevligare här och våren har kommit en bra bit längre. De senaste dagarna har vi haft drygt 20 grader på dagen och cirka 10 grader på natten. Det är lite skillnad mot Blöteborg.

Fast det finns saker att som måste göras också hemma så det är inte mycket att välja på.

I övrigt blir det som sagt många och långa hundpromenader med Kasper. De i sin tur leder givetvis till en hel del bilder. Här några från de senaste 10 dagarna.  Lite blandat från Donau, Dörfles samt från  vinbergen i Prottes och Matzen.

Håll till godo.

Hälsningar från ett kaosartat europa.

Kasper och Mats

Öckerö en vacker vårdag i början av Februari.

Här på västkusten är vädret helt ur led. Endera är det ösregn varenda dag i en vecka eller två. Stormen förra helgen var både riktigt blåsig men kom också med  massor av regn.

Nu i helgen så kör vi det i repris med lika hårda vindar på styv kuling eller storm, då mätt över 10 meters medelvind och inte som vindbyar , högt  vattenstånd och massor av regn. Tur man har sjöställ för off-shore segling. Kasper har flera gånger sagt att om det fortsätter så här vill han ha en egen regnrock doggy style. Han vill inte se ut som en dränkt katt för det är bara så förnedrande enligt honom. 

Så plötsligt kommer en dag med vad som känns som en vårdag i början av april. Underverkens tid är inte förbi.

Eller hur Kasper visst känns det skönt här på stranden i solen.

Det är jätteskönt. Husse jag tar mig ett dopp medan du fotar. Kommer snart.

Prova du också. Det var dödsskönt. 

Bra ordval Kasper. Jag har ingen lust att frysa ihjäl. Jag stoppar inte ens stortån i vattnet utan torrdräkt och fleece-underställ. 

Strunt i det husse. Därborta är det en helskön tik som skäller. Kan inte jag få gå dit.

Kom ihåg att du har en tracker runt halsen så försök inte smita bakom ryggen på mig. Jag vet precis var du finns på metern. när.

Nej du Kasper vi skall faktiskt åt andra hållet. 

OK då. Får väl klättra upp klippan här så ser jag åtminstone lite bättre över buskarna. Hon ser helcool ut och luktar underbart. Vilken tik!

Samla nu ihop dig Kasper så går vi ut i vildmarken. Där kan du springa som du vill. Där träffar vi troligen på varken på folk eller fä. Alltså inga tikar som kan distrahera din tonårshjärna.

Så ut i spenaten och spring Kasper. 

Du har 4 ben och jag bara 2. Jag får trippar fram lite försiktigare och se noga var jag kliver. Inget steg är likt det föregående i den här stendjungeln.

Vilken ö ligger de där husen på, husse. Det är faktiskt Öckerö det också Kasper. Har du sett svanarna norr om dig?

Vart tog du vägen byracka. Ena sekunden här och i nästa borta. Var är du nu.

Jaså där är du. Ja där uppe kan man nog se svanarna minst lika bra.

Hmmm, Nu skall jag också bara hitta en väg upp i det lilla berget här. 

Djäklar också att vinden skall komma från samma håll som solen. Den vanliga fikaplatsen är alldeles för blåsig.  Det blir riktigt kallt i den här vinden. Fem grader i skuggan och 10 m/s är för tufft för att kunna njuta av maten.

Vi får försöka hitta lä om vi skall äta vår lilla picknick.

Här är det ingen sol men det får gå. Vi har i alla fall lä. 

Nu är du allt bra sugen Kasper. Som du redan luktat dig till är får du surdegsbröd med långlagrad Grevé. 

Nu har du tiggt dig till hälften av mina smörgåsar också din rackare. Att du gjort dig förtjänt det bara för  du gjort av med mycket fler kalorier för du sprungit mer än vad jag har gjort tycker jag är ett underligt argument. Vi skall dela broderligt på den italienska salamin när jag druckit upp kaffet. Nej du får inte 3/4 av salamin. Vi delar lika. Det är rättvist.

Det är väl inget att sitta och tjura för att du får vänta ett par minuter. 

Korven är borta och vår mat är slut. Nu får vi gå tillbaka. Solen kommer snart gå ner.

Typisk vik på västkusten. Högvattenlinjens tång och sjögräs är smyckad som den värsta julgran med plast i alla färger.   

Vet du Kasper att om 20-30 år finns det mer plast i världens hav än än det finns organismer. Detta räknat vikt.  Det som ligger här kommer från Sverige, Danmark , Holland och UK för det mesta.

Det där är nog är nog någon sillinläggning eller liknande från Holland.

Kasper tro du det var mamman som slängde i sin sopskyffel först och sedan gjorde hennes barn likadant. Eller kan det vara tvärtom?

Synd att den där molnbanken skulle segla in just före solnedgången. Det såg väldigt lovande ut för en fin solnedgång timman före. 

Det där måste vara svanarna vi såg tidigare i dag. De har tydligen simmat runt på ungefär samma tid som vi behövt.  Fast vi har förstås fikat också men det har säkert de också gjort.

Längst till höger syns varför svanarna plötsligt fick bråttom.  

De tunnga molnen vid horisonten gav lite annorlunda bilder mot vanligt.

Efter lite traskande var vi nästan tillbaka till bilen

Fast först tog jag en närmare titt på stranden som är ett av Öckerös badplatser. Här fanns flera motiv som det bör vara på en strand. Som flinta och musselskal.

Kasper undersökte densamma med nosens hjälp. Tydligen en plats där många hundar passerara. 

Så här borde hela stranden se ut. Det gjorde ofta stränderna på västkusten när jag växte upp. Detta med plast nedskräpningen och all annan skräp som kylskåp, fendrar nät och annat elände såg man ganska lite av. Då var fiskelådorna ofta gjord i trä eller möjligen wellpapp. I affären fanns det oftast papperskassar. Näten och trålarna var inte så ofta gjorda av nylon eller annat syntetmaterial. Frågan är väl hur vi skall komma tillbaka dit. Till material som naturen kan bryta ner.  Alltså till av jord är du kommen och jord skall du åter vara. 

Öckeröborna får gå man ur huse och städa sin badplast och ta hand om många ton plast och annat innan det blir en härlig sommstrand för bad igen.

Nu skall man komma ihåg att Öckerö är lindrigt drabbad jämfört med områdena kring Lysekil och Smögen. Här möts den jutskaströmmen som för med sig skräp från atlanten och främst UK, Holland  och Danmark. Samt den Norska sydliga strömmen samt norrgående strömmen från Östersjön. 

Ibland skräpet hittar man ibland också något som kan glädja en liten svart byracka.

Det var dags att gå till bilen och köra den korta biten till färjan. 

När vi fem minuter senare var där hade blåtimmen redan startat.

Kasper och jag hade haft en lång och skön eftermiddag på Öckerö. Vi var båda lite trötta men nöjda med vår utflykt. Det blev kanske inte de bästa bilderna , men fotograferande var en bisyssla i sammanhanget.

När det blir lite varmare och vädret är bra är vi snart där igen på någon av Göteborgs norra skärgårdsöar. Något både Kasper, min fru och jag har gemensamt.

Min fru främst för hon älskar stenar av olika slag.  Skulle hon kyckas få med sig alla vackra stenar hon sett under en normal promenad på öarna skulle jag behöva lastbil för att få hem det hela.

Så Kasper och jag säger "Klart slut från White Lady,  Sierra-Juliett-Oscar-Quebec.

En eftermiddag i stenens värld

För andra dagen i rad var vädret ganska hyggligt. I går Söndag fick Kasper gå mycket i koppel. Jag bestämde mig därför att utnyttja vädret och åka dit där han kan springa som en galning. Vilket han givetvis gör.

Först får vi ta bilen till Hjuvik. Kasper är precis som småbarn. Han vill att det skall ske nu med detsamma. Därför gnäller han lite där bak för att visa att åka bil inte är kul.

När vi väntar 5 minuter på färjan får han komma ut och sniffa runt lite. Som syns på skylten skall vi till Hönö/Öckerö.

Färjorna går mycket tätt under dagtid så man behöver aldrig vänta mer än några minuter. 

Husse jag protesterar. Åka färja är inte heller inte kul. Det är verkligen synd om mig.

 Efter cirka 15 minuter är det dags att köra av färjan.

På vägen dit vi skall kan jag inte låta bli att stoppa till vid hamnen. Efter att gillat alla typer av båtar och framförallt segling dras jag alltid till havet och hamnar.

Här är det lite aktivitet. 

Ett par yrkesfiskare tydligen som lastar havskräftsburar. Det är ett hållbart fiske och borde vara det enda sättet man borde få fiska kräftor på. Trålningn sliter sönder mjukbottnarna där kräftorna håller till värre än vad någon bulldozer skulle lyckats med. I Kosterfjorden finns korallrev som trålning efter räkor och främst kräftor totalt slitit sönder. Dessa koraller växer mycket långsamt. Det kan ta 1oo år eller mer innan de når sin maximala storlek på 1-1,5 meter i höjd.

Så jag uppmanar er alla, köp inte trålfångade kräftor. Här lite mer om varför: http://extra.lansstyrelsen.se/kosterhavet/Sv/nyheter/2015/Pages/2015-03-28.aspx

Lille Kasper går fortfarande ovch gnäller . Han är inte nöjd med mitt val av ställe för en promenad. Turisterna verkar tycka likadant för vandrdarhemmet är så stängt och bommat som det kan bli.

Bäst att gå tillbaka till bilen och kör den sista biten. Det är hit Kasper vetat att vi skall och därför gått  gnällt. Här är han fri och kan springa som han vill.

Frid och fröjd. Vi är mitt ute i spenaten. Här verkar inte finnas en själ förutom Kasper och jag själv. En kort bit till och vi kommer till stenens rike. Kasper rusar fram någonstans i närheten.

Detta kan vi kalla entréen till stenens värld. 

Här ute finns det knappast någon växtlighet utom lavar och annat smått. Fast på våren poppar det upp små blommar där det finns den minsta gnutta av jord. 

Här ute kan Kasper springa som han vill. Själv känner jag också en frid i det här landskapet. Allt man hör är vågornas skvalp. Ständigt sökande en väg framåt bland stup, skrevor och omöjliga passager.

I dag såg eller hörde vi inte ens en mås. Det var inte ett enda störande ljud.

Med havsutsikt men i lä så plockar vi fram vår lilla pickninck. Kasper försöker givetvis att köra in hela huvudet i min kameraryggsäck för att komma åt det som luktar så gott därinne. Ett skarpt nej från min sida sätter stopp för det kuppförsöket

Smörgåsarna försvinner på ett par minuter. Nu har vi bara en Italiensk torkad salami och kaffe kvar. Korven delar vi på jämnlikt. En skiva till dig en skiva till mig.

När också salamin är slut är dags att fortsätta vår promenad.

Från och med här är det inte mycket att kommentera. Det är granit och andra bergarter. 

Solen är på väg ner och det är dags att lämna stenens rike bakom oss. Ett ställe Kasper och jag ständigt återkommer till. En plats där jag finner ro för det är så lite som distraherar. 

Go kväll.