För en hund räcker ett litet äventyr långt.

Idag packade vi in hela flocken i bilen och åkte en kvart till Skändlabergen utanför Göteborg. Där har vi inte varit hittills i år. Huvudskälet är att det blir väldigt lerigt där när det regnar mycket. Vilket det gjort tidigare i år.

Kasper var lycklig när han kom ur bilen. Minnet av 175 mil bil genom Europa sitter nog fortfarande kvar i hans bakhuvud.

Det var perfekt att gå i skogarna där idag eftersom den kalla och ganska friska vinden inte nådde ner till oss.

När vi sedan stannade för att äta lite blev det ändå bättre.

Vi hittade en perfekt plats där ett berg gav skydd mot vinden. Hela platsen var full av stora stenar som var täckta med grön mossa precis som marken. Gabi plockade fram sin kamera. Det vill säga sin iPhone. Hon är ingen fotogalning som undertecknad. Så börjar hon ta bilder beror det på att hon tycker att platsen är något extra.

Kasper var mest intresserad av maten i fotoryggan och fick välja först. 

Ett ben från lamm med en hel del kött kvar passade herrn perfekt. Det blev några minuters njutfullt gnagande innan det var borta.

Gabi tog en tunnbrödsrulle med grillat lammkött, italiensk chilisalami och grillad paprika.

Själv kunde jag inte motstå en kanelbulle från Mohlins konditori och en stor kaffe. Man säger att sjön suger men det gör en långpromenad i skogen också.

Efter fyllt magarna var vi alla i god form för att fortsätta promenaden.

Skändlabergen har mängder av stigar och små gångvägar med spångar över de blötaste ställena. Alla lederna är markerade med orange markeringar. Vilket blir lite förvirrande. 

Den här gången råkade vi komma på en stig vi tidigare har missat. Kanske bergens höjdpunkt faktiskt.

Det är en bergshöjd med fantastisk utsikt mot nordväst och solnedgången. Det finns några bänkar och flera grillplatser här.

Två stora gravrösen från brons eller tidiga järnåldern finns också här uppe. De utgjorde och markerade en del av gränsen mellan Norge och Sverige fram till 1658. Idag var det blåsigt och kallt däruppe så vi forsatte ganska snabbt till skogen igen.

Fast Kasper har säkert inget emot att vi tar en ny tur hit och undersöker platsen lite noggrannare. En brasa i en av eldstäderna samt något gott att grilla kan nog göra det hela till en perfekt utflykt för en liten svart byracka. Fast det får bli en dag när det är varmare och det ser ut att bli en fin solnedgång.

Gonatt från Kasper och Mats.

PS. Kasper sover redan nedanför mitt skrivbord och verkar drömma om köttiga lammben.