Det går inte alltid som man planerat.

Idag var det tänkt jag skulle städa ur mina skåp i mitt arbetsrum. Med åren har det samlats mycket skräp som inte längre har någon användning. Laddare från gamla kompaktkameror som gått sönder. Sladdar och laddare. Det finns hur mycket som helst som kan kastas. 

Påbörjade detta projekt igår och hade tänkt avsluta det idag när det ändå skulle regna av och till. Fast riktigt så blev det inte.

Den lille svarte låg första timmen snällt under mitt skrivbord och tog en tupplur. Vi hade tagit en vända i bergen så han hade fått springa av sig och göra det en hund skall göra i skogen.

När det gått en timme började han smågnälla för det var långtråkigt. Han var understimulerad och husse var urtrist. Under hans stigande protester så gick det att fortsätta en timme till men sedan jag fått nog av hans gnäll. 

Hunden måste sysselsättas. Med andra ord ut och springa av sig all överskottsenergi.

Det får bli Hönö bestämde jag utan fråga den svarte till råds. Så kameraväskan packades med den lätta utrustningen och det fick också plats en termos kaffe samt köttbullar till hunden och kanelbullar.

Så hunden packades in i bilen och vi körde iväg mot Hjuvik och färjan. Vid Volvo började det ösregna och det såg inte bra ut. Det formligen vräkte ner och bilarna kröp fram i 30 på grund av allt vatten och dålig sikt.

Det där vill man inte ha i huvudet när man är ute på klipporna och det är långt till nästa ställe att ta skydd. Fast vi fortsatte. 

När vi kom till Hjuvik såg vi att det var klarblå himmel över öarna. Vi körde givetvis på färjan.

Väl framme vid Ersdalens naturområde lyste solen strålande och det var knappt någon vind. Vi satte av ut mot havet.

In över fastlandet låg det tunga moln och man hörde åskan inifrån land. Fast här ute mot havet var det hur skönt som helst. Som så ofta på sommaren.

Som alltid på västkusten blir det många omvägar och kringelkrokar för att komma över bergskrevor och ner och uppför branter. Ett utmärkt tillfälle att träna den svarte att följa mina tecken om vart vi skulle.

Han först och jag efter. För det mesta förstår han var jag vill han skall gå.

Man blir snabbt varm när man går bland klipporna. Jag hade redan tagit av mig jackan men Kasper har ju inte den möjligheten. Så han blev glad för varje pöl han kunde svalka sig i.

När han svalkat sig ordentligt och lekt i vattnet en stund kunde vi fortsätta.

Glöm inte at tala om nu att sötvattenspölar är bäst kommenterar den svarte från under skrivbordet.

Då kan man dricka sig otörstig också.

Du hoppar ju ner i vilken djäkla dypöl som helst säger jag. Att du sedan kan dricka det äckliga vattnet fattar jag inte. Sedan kommer du upp och luktar dypöl din dumma hund. Du stinker.

Du förstår ingenting mumlar den svarte från under bordet. Lite skit rensar magen vetja.

Medan den svarte flänger runt bland klipporna och badar i dypölar kan jag fota lite.

Landskapet här ute är verkligen unikt och otroligt vackert. Det här finns inte på många andra håll i världen. Våra kuster på både öst och västkusten är unika med alla sina öar. De flesta kuster i världen saknar skärgård.

Den här tiden före midsommar är naturen också fortfarande grön och det blommar i varje skreva.

Det gröna blir en fin kontrast mot den röda bohusgraniten och den blå himlen. RGB med andra ord.

Kasper svalkar sig ju så fort det finns en pöl. Som tur är kommer vi ibland också till någon strand där han givetvis passar på att bada i havet.  Så han slutar stinka dypöl.

Den svarte  hittar också mycket annat att bry sin hjärna med. Efter att sniffat på detta länge konstaterar han att det var en måsart som åstadkom det här. Glöm nu inte stava det rätt husse. å & s och inte o & z. Hajjar du? Fortsätt nu och håll tyst muttrar husse.

Havet suger och att vandra bland klipporna gör av med energi. Så vi slår oss ner på en klippa vid strandkanten och tar fikapaus.

En bra bit bort är det några som fiskar. Så det blir på med nya 50-140/2,8 och konverter. Kineser upptäckte jag på skärmen. Antagligen efter makrill. 

Längre ut ligger andra som nog har mer fiskelycka.

Sluta leka säger den svarte. Fram med köttbullarna nu. Annars måste jag fortsätta tugga på de här musselskalen.

Så medan jag tar en kopp gott kaffe så sätter den svarte snabbt i sig 10 köttbullar från mamma scan.

De är förresten väldigt bra att ha med sig när man tränar hunden att söka. De luktar mycket och hunden älskar förstås att hitta dem. Nosework på nysvenska.

Nu är alla köttbullarna slut säger vovven. Nu vill jag ha kanelbulle.

Fast de är mina säger jag.

Jag har sprungit mycket mer än dig du, säger den svarte och plirar marigt på mig. Därför är det bara rättvist att jag får hälften av varje bulle också.

Så jag mumsar långsamt på varje bulle så de inte skall försvinna på 10 sekunder blankt och han får en bit av varje.

När allt är uppätet säger den svarte fundersamt. Jag gillar den där lilla kameran.

Jaså säger jag, och du har åsikter om det. Trodde inte du brydde dig det minsta.

Jo det gör jag visst det säger den svarte. Nu har du med dig allt du behöver eller hur?

Ja det har jag väl svarar jag.

Där ser du säger han. Hade du tagit den stora kameran hade hela väskan varit full med kameraprylar. Du hade inte fått med dig en kaffetermos och inga köttbullar eller kanelbullar. Det hade ju varit katastrof.

Jo du har en poäng där får jag erkänna.

Ja vi hade svält ihjäl säger den svarte.

Nu överdriver du svarar jag. Fast det smakade bra det håller jag med om.

Så dags att bryta upp och låta hunden hitta nästa sötvattenspöl att svalka sig i och släcka törsten.

Just nu blommar nyponrosorna och lukten ligger tung i svackan. Det luktar som en hel parfymaffär.

Skynda dig nu husse jag är törstig. Du måste inte fota allt. Blommor är bara bra för att lyfta benet mot. Det var du som glömde ta med vatten till mig. Det hade också fått plats i väskan. Så snabba ryck.

Det blir en bild till innan vi hittar nästa sötvattenspöl. Det är förresten Marstrand man ser borta i diset.

Under tiden har Kasper redan släckt törsten och doppat sig. Han är inte mycket för käringdopp. Det är full fart rätt i.

Så efter han svalkat sig kan vi i gott tempo klara av den sista kilometern till bilen.

Väl i bilen mumlar den svarte trött. Det var väl bra att jag fick bort dig från den där skåpstädningen. Nu fick vi fin motion, njuta av skönt väder, bada femtioelva gånger och äta köttbullar samt inte att förglömma  kanelbullar. En perfekt eftermiddag. Kör nu försiktigt hem så du inte väcker mig. Jag skall ta en tupplur.

Så medan hunden snarkar i bagaget så kan jag medan jag väntar på färjan konstatera att det fortfarande regnar över Göteborg.

Han har nog rätt tänker jag. Det var tur att han stod på sig och gnällde. Annars hade vi inte kommit iväg till Hönö. Då hade vi missat en skön eftermiddag tillsammans. Vi hade varit inne och städat skåp och utanför hade det regnat. Hur kul hade det varit?

Han är faktiskt ganska klok ibland den lille svarte.

David mot Goliath, eller X-PRO2 mot Canon 5Ds R.

Fujifilm Fujinon XF 50-140mm f/2,8 R LM OIS + telekonverter XF 1.4X TC WR. 

Så står det hos Scandinavian Photo. Just nu med 1000 kr cash-back rabatt. Det blev mitt fall.

Prylnisse har ända sedan jag upptäckte hur bra jag trivs med X-PRo2 tjatat.

Jag har försvarat mig med att den kameran är mitt lätta artilleri och skulle det behövas grövre så tar jag med mig 5Ds R också.

Fast ibland vill du ju inte ha med dig 2 kameror eller hur? Har han kontrat. Delvis har han rätt här. Det är många gånger jag bara har med  18-55/2,8-4 OIS så räcker den inte riktigt till.

Så nu blev det klumpen 50-140/2,8 OIS plus en telekonverter 1,4. Det gör att jag nu har 3 fasta objektiv plus 2 zoomar som täcker  27-300 mm i fullformat. Det bör räcka till det mesta.

Givetvis var jag nu tvungen att testa hur väl det här 70-200 alternativet klarade sig mot Canons 70-200/4 IS. 

Jo tack, den klarar sig alldeles utmärkt. Här på 140 mm och bl. 2,8. Alltså 200 mm för att prata fullformat.

Bildstabiliseringen är nog också ett snäpp vassare än på det äldre 70-200/4 IS.

Nackdelen är att det väger 1100 gram och därmed ungefär som Canon 70-200/2,8 IS II.

Ikväll tog jag en tur längs kajerna och fotade lite bilder som är likartade  bilder, men inte testbilder i vanlig mening.

Canon 5Ds R med 70-200/4 IS

Fujinon 50-140/2,8 OIS.

Förutom att Fuji lyckades trolla fram en båt som gjorde bilden mycket bättre så är resultatet mycket lika.

Skriver jag ut en A2 från Fujikameran har jag 254 ppi. Nu skulle jag låta skrivaren interpolera upp den 360 ppi eftersom Epsonskrivare ger ett bättre resultat där.

Canonkameran skulle ge mig 370 ppi men jag skulle fortfarande skriva ut i 360 ppi. Det skulle nog vara mycket svårt att se någon kvalitetsskillnad ens om man stoppade näsan i bilden eller använde lupp.

Man kan spekulera i olika orsaker till detta. 

Fuji har en väldigt bra sensor i X-Trans III och Adobe har gjort ett riktigt bra jobb den här gången. Canon har många pixlar men deras sensorer är tekniskt efter Sony. Dessutom har Adobe gjort ett dåligt jobb med raw-konverteringen av 5Ds R. Jag får klart bättre resultat i Capture One Pro 9.

Sedan är 50-140/2,8 klart vassare än 70-200/4 IS.  CAnon skulle behöva en 70-200/4 IS II för att komma ikapp.

Canon

Fuji

Canon

Fuji

I mitt tycke presterar dessa båda alternativen väldigt lika. Ur teknisk synvinkel kan de båda leverera utmärkta bilder utskrivna upp till A2. 

Fast sedan är det detta med konceptet spegellöst. De flesta brukar hävda att de går över till spegellöst för de inte orkar släpa på de stora dSLR-kamerorna. 

När det gäller min normalzoom och X-PRO2 så stämmer det. Den zoomen är otroligt bra och den sitter perfekt på en X:PRO2. Det blir en liten lätt kamera som presterar fantasitiskt bra bilder. Den mäter sig väl mot 5Ds R och 24-105/4 IS trots den väger hälften och är ungefär hälften så stor.

Fast om jag istället skaffar Fujis nya 16-55/2,8 IS så kommer resultatet bli ändå bättre. Fast då kommer klumpen bli nästan lika stor och tung som min Canon. 

Så är det också med 50-140/2,8. Det är ett fantastiskt objektiv men som inte känns riktigt rätt på en X-PRO2. Den kommande X-T2 med batterigrepp kommer säkert kännas betydligt mer balanserad och ha ett bättre grepp.

Jag vägde kamerorna med respektive objektiv för skojs skull. Den stora klumpiga spegelreflexen väger in på 1880 gram. Den lilla nätta X-PRO2 med sitt stora tunga objektiv väger in på 1770 gram.  Det är klart hade jag valt mitt 70-200/2,8 istället till Canon hade skillnaden blivit större. Det är också skälet till att jag bara använder det objektivet när jag vet att jag behöver ljusstyrkan.

Alla tillverkare av spegellösa kameror tävlar nu om att tillverka nya ljusstarka objektiv av högsta kvalitet. Fast det ger också objektiv som är lika stora och tunga som de som Canikon brukar sälja.

Stoppar man några av dem i en kameraväska kommer det bli betydelselöst om huset väger 500 gr eller det dubbla. 

När vädret tillåter skall jag testa Canon 5DS R med 300/4 IS  mot 50-140/2,8 med 1,4 konverter. Min 300/4 IS är servad av Canon för något är sedan och klart vassare än min 70-200/4 IS. Vi ser får se hur det går.

Återkommer.

Hur mycket hjälper det att använda en egen kameraprofil?

Det finns minst 2 system för att skapa egna kameraprofiler som är vanliga i Sverige.

Först kom X-RITE Colorchecker passport. Sedan utvecklades QP-Card i Sverige.

Det senare påstår sig vara lite mer exakt genom att ha fler färgrutor att räkna på. Joakim Bengtsson känd från Fotosidan är den som står bakom det mesta när det gäller QP-Card.

Båda skapar profiler som sedan kan användas i flera raw-program som hanterar icc-profiler.

Colorchecker passport kan skapa skapa profiler från 2 likartade ljuskällor. Som en från direkt solljus och en från skugga. Detta ger profiler som fungerar under många olika ljuskällor precis som Adobes profiler.

QP-card kan bara skapa en profil från ljuset bilden är tagen i. Nu är det lite motsägesfullt för den korrekta färgbalansen är mer subjektiv än ett tekniskt faktum. Vi vill inte att en bild tagen i stearinljus skall bli neutralt vit. Vi vill den skall vara varmt orangefärgad. Annars missar vi stämningen.

Skall man utnyttja systemet till fullo så bör varje motiv man fotograferar först tas med färgkortet. Färgbalanseras och sedan skapar man en profil som perfekt stämmer med motivet. Det ger en perfekt utgångspunkt.

Nu är det lite opraktiskt. Om jag har ett motiv som en målning där en konstnär vil latt jag exakt skall avbilda tavlan och dess nyanser så gör jag på det viset. Då får jag kontraster och nyanser att stämma så långt kameran kan klara av tekniskt. Fast det där är överkurs.

För mer normala motiv räcker det med att skapa ett antal profiler för olika typer av ljus. 

Adobe LR och Camera raw har inbyggda profiler som skall efterlikna de jpg-profiler som kameratillverkaren har byggt in i kamerans bildstilar. 

Här tycker jag de skapar sina egna problem.

De fick mycket skäll för de profiler de skapade för Canon 5Ds R. Den sänker i princip skuggorna med 1 steg.  Detta för en Canon som redan från början har problem med att lyfta skuggorna jämfört med en Sony-sensor. Så man frågar sig hur tänkte ni nu? Varför sänka de mörkaste skuggorna på en kamaera som redan har svårigheter att lyfta skuggorna lika bra som en Sony sensor. Är ni sponsrade av Sony?

Så här finns det extra stor anledning att skapa sin egen kamera-profil.

Adobes försvar är att de ville efterlikna Canons jpg-profiler. De skapade sedan en annan profil som de som gnällde kunde ladda ner. Fast den finns fortfarande inte med i standard versionen. Den kallas neutral.

Mycket tekniskt dravel. 

Låt oss istället se vad en egen profil gör även när Adobe lyckats bra.

Jag tycker att Adobe har gjort ett väldigt bra jobb med X-PRO2. Fast frågan är om en egen profil kan göra det ändå bättre.

Så låt oss jämföra några bilder som ligger långt ut i färgrymden sRGB och till och med i aRGB. Blommor har en tendens att göra det.

Detta är en raw-fil där jag inte gjort något annat än använt 2 olika kameraprofiler.

Den vänstra är Adobe standard och den högra med en egen kameraprofil skapad med Colorchecker passport.

Colorchcker till höger 

OM man inte jämför skärmdumpar utan riktiga bilder blir skillnad fortfarande tydlig.

Colorchecker profilen ger lite mer stuns och tecknar ut skillnaden i nyanser mer. Det ger ett bättre utgångsläge för att jobba vidare.

Adobe standard.

Colorchecker profilen ger igen lite mer detaljer och fler nyanser.

Så det finns fortfarande skäl att profilera sin egen kamera. I aRGB är skillnaden större än jag kan visa här med sRGB och jpg.

Så för de som skriver ut själva betyder detta mer än vad som syns här.

Sverige ett av världens bästa länder eller en myt.

Det kan man fråga sig? Jag gick upp på ett våra små berg i närheten i Göteborg. Östterikare skulle inte kalla dem berg. Hügel kanske, alltså en kulle.

Detta för att ta några bilder av gamla duvslag som fanns där nyligen. Som jag tänkte använda för att visa på bildbehandling i On1 10.5.

Nu blev det inte så. 

Istället fick jag se förfallet. Här fanns minst 10 duvslag tidigare med 100 tals duvor.

Nu står bara ett kvar. Det är givetvis nerstängt och inga duvor finns kvar. Istället har det blivit en vägg att dekorera.

De övriga har ofta först pluntrats och man har ibland bruti nacken av duvorna. Eller helt enkelt bränt upp alltihop med duvor och allt. Man gillar väl att höra duvorna skrika i skräck.

Vem för gerillakrig mot duvor. Det måste vara några riktigt skruvade själar.

Nu är alla duvslagen borta. Gerillakrigarna har vunnit för polisen har inte tid med några som bara mördar  duvor. Skall vi gissa på att mordbrännarna bara var ungdomar som inte hade något bättre att syssla med. Vi har så tråkigt. Inget att göra. Vi tyckte det var kul att höra duvorna skrika? Ja vad vet jag.

Att dekorera gamla borgar från första världkriget anser jag då vara en bättre sysselsättning.

Det tycker fotoassisten också som scoutade området.

Biodlarna verkar fortfarande inte fått stugan uppeldat. Fast plakaten på utsidan tyder på att de kroknat.

Bikuporna står fortfarande kvar. Bin skriker väl inte så mycket när man eldar upp dem så det kanske är inte lika kul.

De som nu frodas på berget där tidigare hobbyintresserade entuistaster hade vettig verksamhet är graffitimålarna.

De är också duktiga ibland..

En del kan också vara vackert utan att vara så konstnärligt.

Och en del kan vara fint om man går lite närmare.

Hur kan det vara en mindre förseelse som polisen inte utreder att man eldar mängder av duvor och lägger ner utredningen direkt. Hur kan mängder av klubbar behöva lägga ner sin verksamhet på grund att man inte har råd med ständiga vakter. är det idag ett krav att man har egna vakter för att den polis vi betalar för inte räcker till. Måste vi skapa guarded sociaties?

Hur kan vi ha ständiga skjutningar i våra städer som engaerar all vår polis men som bara fortsätter.

Min son som var den som tog körkort med en sil på huvudet i Östterike och blev kändis är numera i rikdsdagen i Österrike. Han skakar bara på huvudet när jag beskriver de svenska problemen. De lider inte av samma problem.

De har många egna problem men den här typen av bekymmer har de inte.

Våra politiker bör nog gå tillbaka till ritbordet. Det skall inte vara en liten förseelse att elda upp duvslag med duvor och allt och polisen måste börja leverera lite pang för pengarna. 

Så surt inlägg.

Ja absolut. När jag var där sist fanns det 3 duvlag kvar. Nu är det ett och det är nerlagt. De övriga nerbrända.

Vad heter ur led är tiden  på latin.

För när man eldar upp duvslag med duvor och allt eller skjuter männskor bara för de inte visade förväntad respekt till någon smångangster då är tiden ur led.

En volta med X-PRO2 längs Göteborgs norra kajer.

Den lilla lätta X-PRO2 fick idag följa med på en promenad med hund och fru längs kajerna på Hisingen. När det fortfarande är 21 grader vid solnedgången känns det som man promenerar längs kajen i Grekland och inte längs en kaj i Göteborg.

En X-PRO med normalzoom känns knappt runt halsen. Så jag var faktiskt tvungen att väga kameran när jag kom hem. För den känns väldigt liten och lätt med normalzoomen 18-55/2,8-4 OIS. Matchvikten visar sig ligga på 870 gr. Den kan man ha runt halsen hela dagen utan få ont i nacken eller ryggen.

Sedan var jag naturligtvis tvungen att se vad Canon 5Ds R med 24-105/4 IS väger. För den känns ju väldigt mycket tyngre. Det visar sig att det skiljer nästan exakt 1 kilo.

Så då är det ju trevligt att den lille presterar så bra att jag inte ångrar att jag lämnade tungviktaren hemma. För den här typen av motiv är X-PRO2 otroligt kapabel och kan ge betydligt större och dyrare kameror en riktig fajt. Den är verkligen en rejäl förbättring mot X-PRO1 som också är en bra kamera men inte lika allround.

Bilderna får väl tala för sig själva.