Att komma ut.

Ja nu kommer jag äntligen ut. I friska luften alltså. Oavsett om SMHI talar om orkanbyar, nivå 2 varningar och översvämning så måste jag ut. Så var det förr och så är det nu. Den nye assistenten kräver att få komma ut. och våra rutiner börjar sitta.

Det stämmer ganska bra att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Hade den lille nye assistenten inte krävt det hade jag nog ofta suttit i stugvärmen framför datorn och häckat.

Fast när man står där ute med rätt kläder så är det oftast riktigt skönt att få andas frisk luft.

En annan fördel är att det blir mycket fler bilder. För det är klart att kameran följer med på turen.

Oftast går promenaderna på stigar och vägar jag sett tusen gånger förr. Det gör att det kräver lite extra kreativitet om det skall bli någon bild värd att spara. Så också idag. Man får verkligen försöka spana efter det udda i det välkända. 

Ljuset strax för solnedgången och dammens nattis blev dagens räddning. I ena riktningen blå skuggor och dött gräs färgat av den lågt stående solen.

I den andra riktningen speglingar av den glödande himlen  och träd.

Här är han den lille assistenten som tvingar ut mig dagligen så det blir nya bilder.

Fotoassistenten rapporterar.

Nu har jag varit fotoassistent till husse i 6  dagar. Han säger jag gör vissa framsteg fast det kommer ta tid innan jag blir fullärd.

Högarna och pölarna inomhus blir allt färre. Det är han glad för. Nu skall ni veta att det inte är så lätt när man inte har  full koll över blåsan och magen. Fast jag gör mitt bästa.

Jag har lärt mig sitta på kommando också.

Idag tog husse med mig på en tur upp i berget bakom vårt hus. Det är brant och svårt att gå för mig som är liten. Fast jag kämpade på bra sa husse.

Jag fick också vila lite ibland. 

När vi var nästan högst uppe på berget så hörde jag ett konstigt ljud. Det kom uppifrån himlen. Jag trodde först att det var gud som talade till mig. Fast husse sa att det bara var svanar.

Han sa att gud har man inte hört ifrån på 2 000 år och att han nog var upptagen med något annat universum just nu, eller tagit långsemester. Kanske på något all inclusive hotell för gudar.

Uppe på berget var det lite sol. Husse sa att han skulle byta gud till Ra. I Göteborg sa han, att det finns alla skäl att tillbedja solguden så han visar sig lite oftare. 

Uppe på berget finns det ljung. Den var kul. Man kan slita den i stycken.

Eller så kan man gömma sig i den. Nu ser ni mig bara lite grann.

och nu ser ni mig nästan inte alls.

Husse ville ha med en färgbild också. Han ville visa att solen faktiskt ibland lyser i Göteborg också på vintern. Speciellt efter att han bett till Ra påstod han. Fast jag tror honom inte. Han tror ju inte på någon gud, så det är väl ingen gud som är dum nog att lyssna på honom. 

Jag sa att en var OK. Resten skall vara svartvita. Eller svart/sepia om vi skall vara kinkiga. Jag är ju svart så det är klart det skall vara svartvitt. Klassiskt och enkelt. Håller ni inte med?

På vägen hittad jag en massa fågelfjädrar. De luktade härligt och hade skönt tuggmotstånd. Då kom husse och sa usch. När jag ändå inte ville gå därifrån så bar han bort mig en lång bit. Sedan kunde jag inte hitta tillbaka igen. Ni människor fattar ingenting om vad som gör dagen för en hund.

Nej nu får det vara nog med berättande. Det där var ansträngande. Nu tänker tänker jag ta mig en power nap. Vi hörs någon annan gång.

Hundhälsningar

Kasper

Tvillingar lika som bär eller?

En gång för 29 år sedan var de väldigt lika tyckte många. Vi fick ständigt frågan om hur vi kunde se skillnad på dem. En dum fråga tyckte vi som föräldrar. Visst var de lika men tillräckligt olika för att lätt avgöra vem som var vem. En del såg det och andra gjorde det inte.

Nu 29 år senare har de små skillnader som fanns utvecklats och förstärkts. Den som nu inte ser skillnad borde omgående uppsöka optiker.

Att ha dessa bilder från då och nu är verkligen en skatt att ta vara på.

Ha en fortsatt härlig julhelg trots vädret.

Ny fotoassistent och kompis anställd på livstid.

Först en bild som ni kanske nästan har sett tidigare. Då redigerad snabbt i LR på hotellet i Funchal.

Vi kom hem igår kväll och i morse redigerade jag den med tillgång till kalibrerad 30 tums skärm med Adobe RGB. Det gör skillnad mot en 15 tums retina skärm. Man ser mycket bättre vad man gör och nyanserna kommer fram mycket bättre på en aRGB skärm.

Det är en annan version av den som jag tyckte hade mer potential och där jag istället använde C1PRO9 som jag tycker gör ett bättre jobb än LR med Canon 5Ds R.

Jag har detaljredigerat den och skrivet ut den i A2. Så nu hänger den på väggen i vardagsrummet.

Faktiskt blev den mer dramatisk och hade mer detaljer på papper än på den kalibrerade skärmen. Det är främst gråskalan i lavaklipporna som kommer fram bättre och snyggare. Får tydligen kalibrera om skärmen igen.

Jag blev själv riktigt nöjd med den printen.

Resten av dagen har jag ägnat åt att åka upp från Göteborg till Karlstad och hämtat min nye fotoassistent.

Den gamle gick bort efter en tids sjukdom, elva år gammal i September.

Sedan åkte vi tillsammans tillbaka till Göteborg. Lite långrandigt åkande tyckte den unge och ivrige assistenten som inte lärt sig att ha tålamod ännu. Fast det kommer väl.

Svårt att foto honom också. Speciellt att få honom sitta still och inte rusa fram och slicka på objektivet. Fast det kommer nog det också med tiden. Att göra som jag säger alltså.

Den nye lyssnar snart till namnet Kasper. Han kommer regelbundet dyka upp i min bloggtexter och inte sällan på bild.

Kasper sa han ville ha en klassisk bild som introduktion. Så det fick bli svartvitt.

Ha nu en riktigt trevlig jul. För nu blir det inget mer från Kasper och mig på några dagar.

Vi kommer ha fullt upp med att handla mat, laga mat och hålla reda på varandra. Kasper skall på de dagarna också lära sig att han heter Kasper och att det inte är någon annan vi ropar på.

Hela havet stormar.

Ja egentligen var det ingen storm. Bara lite sämre väder. Fast när vågorna rullar fritt hela vägen från Syd Amerika till Madeiras kust så har de kraft när de rullar in.

Så dagens fotonöje var att fotografera brytande vågor. Utmaningen var att det blev så låg konstrast på grund av allt vatten i luften. Det krävdes en hel del redigerande för att få tillbaka en bra kontrast och vettiga färger.

Det gällde också att ställa sig på rätt ställen om man inte vill bli genomblöt.

På den här bilden ser ni en terass till höger. Det var flera som vill ställa sig där för där kom man närmast dramatiken. DEt kan man ju behöva om man fotar med en iPhone. Fast byns polis hade ställd sig strategiskt och skickade snabbt i väg alla som försökte. En del undrade varför. 

De skall de vara tacksamma för att han gjorde det.

När de största vågorna kom ville man inte stå just där.

Ni ser forfarande en del av räcket till höger.

Det går förresten också att fota vågor med en 3 år gammal X-PRO1. Det är inte bara årets modell som klarar det.

Den här restaurangen var öppen härom dagen när vi var här. Idag var det svårt att komma till entrén.

På den södra kusten var det inte lika dramatiskt. Fast det fanns chans att bli blöt där också.