Ny fotoassistent och kompis anställd på livstid.
Först en bild som ni kanske nästan har sett tidigare. Då redigerad snabbt i LR på hotellet i Funchal.
Vi kom hem igår kväll och i morse redigerade jag den med tillgång till kalibrerad 30 tums skärm med Adobe RGB. Det gör skillnad mot en 15 tums retina skärm. Man ser mycket bättre vad man gör och nyanserna kommer fram mycket bättre på en aRGB skärm.
Det är en annan version av den som jag tyckte hade mer potential och där jag istället använde C1PRO9 som jag tycker gör ett bättre jobb än LR med Canon 5Ds R.
Jag har detaljredigerat den och skrivet ut den i A2. Så nu hänger den på väggen i vardagsrummet.
Faktiskt blev den mer dramatisk och hade mer detaljer på papper än på den kalibrerade skärmen. Det är främst gråskalan i lavaklipporna som kommer fram bättre och snyggare. Får tydligen kalibrera om skärmen igen.
Jag blev själv riktigt nöjd med den printen.
Resten av dagen har jag ägnat åt att åka upp från Göteborg till Karlstad och hämtat min nye fotoassistent.
Den gamle gick bort efter en tids sjukdom, elva år gammal i September.
Sedan åkte vi tillsammans tillbaka till Göteborg. Lite långrandigt åkande tyckte den unge och ivrige assistenten som inte lärt sig att ha tålamod ännu. Fast det kommer väl.
Svårt att foto honom också. Speciellt att få honom sitta still och inte rusa fram och slicka på objektivet. Fast det kommer nog det också med tiden. Att göra som jag säger alltså.
Den nye lyssnar snart till namnet Kasper. Han kommer regelbundet dyka upp i min bloggtexter och inte sällan på bild.
Kasper sa han ville ha en klassisk bild som introduktion. Så det fick bli svartvitt.
Ha nu en riktigt trevlig jul. För nu blir det inget mer från Kasper och mig på några dagar.
Vi kommer ha fullt upp med att handla mat, laga mat och hålla reda på varandra. Kasper skall på de dagarna också lära sig att han heter Kasper och att det inte är någon annan vi ropar på.
Där fanns en drös små Hoffe valpar.
Jag föll givetvis pladask. Så den gången blev det en Hovavart.
Så denna gång fick det bli en Flat. De väger ju också en 15-20 kilo mindre vilket gör de har chans att leva lite längre.
MIna 2 tidigare hundar före Hoffen blev båda över 15 år. Så elva år kände som ett lite för kort förhållande.
-affe
Det går inte komma ifrån att man alltid går runt och känner att det saknas en fyrbent kompis.
Ulla
Fast jag är inte så säker på det där med äggmackan. Själv vill jag gärna ha ansjovis på sådana. Det blir dock så gladdigt att packa dem då.
Så jag brukar köra med ostfrallor på mina expeditioner. Tror inte hunden misstycker.
Att man delar med assistenten är självklart. En för alla, alla för en gäller givetvis.
Kan det sägas bättre?
MInnet är ju en märklig inrättning. Väldigt selektiv också.
Som när gubbar brukar prata lumparminnen. Det var bara kul.
Eller när man minns barnen när de var små. Det blir också mest soliga glada dagar.
Precis så minns jag min förra valp.Fast man blir snabbt påmind igen om verkligheten.
Som när den lille somnade snällt efter varit ute på en promenad sent igår.
Klockan 3 vaknade jag av gnyende hund. Jaha tänkte jag, dags att gå ut igen.
Fast när jag hittade honom i sovrummet stod han och försökte väcka min fru med en av mina strumpor i munnen.
Dags för lek alltså. Det blev en timmes lek mellan 3 och 4 innan det var dags att sova en stund till för assistenten och fotografen. Denna gång i ett annat rum så resten av familjen slapp störas.Känns som det är assistenten som bestämmer för tillfället. Jag får jobba på att vända det.
Stig
Mats
God Jul!
Bjarne
Hälsningar Lena
Borde ju komma ihåg exakt hur det är med en 8 veckors valp efter varit med om det 3 gånger tidigare.
Fast det gör jag inte. MÅste ha förträngt det.
Bäst kan det väl beskrivas som fullt upp.
Minns jag rätt så tog det 2 veckor att få Hoffen rumsren och sedan gick det lättare. Så vi har ett par veckor kvar dit.
Samtidigt är han helt underbar så jag tar det med ett leende på läpparna.
Julhälsningar
Mats