En fotoblogg där jag skriver när jag känner för det.

Att komma ut.

Ja nu kommer jag äntligen ut. I friska luften alltså. Oavsett om SMHI talar om orkanbyar, nivå 2 varningar och översvämning så måste jag ut. Så var det förr och så är det nu. Den nye assistenten kräver att få komma ut. och våra rutiner börjar sitta.

Det stämmer ganska bra att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Hade den lille nye assistenten inte krävt det hade jag nog ofta suttit i stugvärmen framför datorn och häckat.

Fast när man står där ute med rätt kläder så är det oftast riktigt skönt att få andas frisk luft.

En annan fördel är att det blir mycket fler bilder. För det är klart att kameran följer med på turen.

Oftast går promenaderna på stigar och vägar jag sett tusen gånger förr. Det gör att det kräver lite extra kreativitet om det skall bli någon bild värd att spara. Så också idag. Man får verkligen försöka spana efter det udda i det välkända. 

Ljuset strax för solnedgången och dammens nattis blev dagens räddning. I ena riktningen blå skuggor och dött gräs färgat av den lågt stående solen.

I den andra riktningen speglingar av den glödande himlen  och träd.

Här är han den lille assistenten som tvingar ut mig dagligen så det blir nya bilder.

Inlagt 2015-12-29 21:24 | Läst 1833 ggr. | Permalink
Hundars hussar håller hälsan tack vare oss,
påstår min hund Roffe! :)
/B
Ps. Fast nyss va det litet fusk! Jag slängde ut hans gummileksak på tomten!
Å när han kutar och hämtar den, så passar han på att ta sista kvällspinken också! :)
Idag var det inte direkt svårt att komma ut, fantastiskt väder här i Dalarna. Siat bilden - vem motstår den blicken?/ Björn T
Jag håller med Roffe. Jag köpte för flera månader sedan en iWatch. Argumentet var att jag skulle ut och åka långt på MC och min ena makaniska klocka just varit på service som slutade på 5 000 kr. Det var ju bättre att ha en iWatch för 4 tusen än igen behöva laga det mekaniska underverket efter att ha skakat sönder på dåliga vägar. Det egentliga skälet var väl att jag fått återfall i prylnörderi och den lille vill ha djävulen vunnit matchen. Fast säg inget till min fru.
Senare har jag kommit på att den där klockan faktiskt är ganska praktisk. Bland annat håller den reda på hur mycket man rör sig och hur många kalorier man gör av med på aktiviteter.
Medan min gamla hund var frisk nog för våra dagliga promenader så låg jag på crika 500 kalorier för sådant.
Sedan han dog och jag tyckte det var trist att gå runt på gamla kända stigar så föll jag som en soffpotatis ner på 150 kalorier.
Nu med den nye lille kämpen är jag tillbaka på cirka 400. Då är han ju inte så snabb utan man får ta det lite lugnt och inte gå så långt. Det kommer öka i samma takt som han växer till sig.
Så Roffe har helt rätt. Det är bra för gamla gubbar att ha hund.
Säkert för många andra också.