En fotoblogg där jag skriver när jag känner för det.

Motmedel mot en rymningsbenägen hund.

Kasper har fram till nyligen kunnat ta en tur i parken ovanför vårt hus men alltid strax kommit tillbaka. 

Fast i September började han ge sig ut på egna äventyr. Vi bor granne med Hisingsparken vilken är mycket stor och han drar rätt upp i skogen och upp i bergen. Det första jag skaffade var en graverad namnbricka med hans namn och mitt telefonnummer. Det har redan varit till hjälp flera gånger. Vid tre till fällen har mycket snälla människor ringt och meddelat att de funnit en liten Kasper.

Nu kan man ju inte räkna med att alla människor är snälla och inte alla hundar heller.

Han tycker nog att han är stor nu och kan själv. Han fyller 4 år den 20 oktober.  Han verkar vara i slyngelåldern som en stökig tonåring.

Att få en hund som fått smak på egna utflykter att sluta rymma är inte lätt.

De smiter snabbt när man vänder ryggen till.  När man sedan får tag på dem skäms de som bara hundar kan.

För att snabbt kunna se var han är undersökte jag marknaden för trackers. Hittade "Tractive" som jag nu provat en vecka. 

GPS sändaren kostar 549 kr och sedan behöver man ett abonnemang som kostar 599 kr för ett år. Mobilchippet är inbyggt samt datatrafik ingår i  abonnemanget.

Batteriet räcker i drygt 2-3 dygn eller mer beroende på hur man ställer in trackern.

Det finns 2 appar att ladda ner gratis. Den ena är för att spåra exakt var hunden är och har bra kartor. Sedan finns det en app för att hundpremenader som gör att man exakt kan se vilka vägar man valt på promenaden och hur långt man gått.  Den visar också ungefär som iWatch hur mycket motion hunden får varje dag samt lagrar historiken.

Nu Kasper kan du räkna med att husse rycker ut med sin elcykel samt står och väntar på dig på närmaste stig, gångväg eller smågata om du sticker.

Nu får du inse att storebror ser dig. Du ahr fått halsboja din lille svarte sate.

Under den vecka jag haft trackern har han ännu inte dragit i väg. Den testen återstår.

 

 

Inlagt 2019-10-07 22:27 | Läst 2710 ggr. | Permalink
Läser med intresse. Känner lite igen beteendet från vår Mystique, 3 år nu i somras, (som fodervärd men ändå) som vi haft nu i lite drygt 4 månader. Det har hänt mycket, särskilt när det gäller tillit och trygghet. Hon var lite avvaktande och reserverad i början, men det har gett sig mer och mer i takt med att hennes trygghetskänsla ökat. Och hon har alltid respekterat tomtgränsen, hållit sig inom synhåll. Fram till nu, då hon börjar uppföra sig nästan som en valp som lärt sig men beslutat sig för att testa gränserna, den här lilla fördröjningen på kommandon och just att det som ligger utanför tomtgränsen verkar intressant, nu när hon liksom vågar. Och jag får hålla lite mer koll på henne när vi är ute i skogen.
Så slyngelåldern verkar väldigt adekvat 😀. Och det är jobbigt när de springer iväg och försvinner. Men han är väldigt fin. Springer spaniel eller liknande? Hoppas du får ordning med den nya manicken!
//GöranR
Svar från Flash Gordon 2019-10-07 23:29
Kasper är en Flat coated retriever. Matchvikt 35 kilo.
Manicken har jag provat nu i en vecka.
Den fungerar väldigt bra. Det enda som inte fungerar bra är det artificiealla staketet man kan definiera.
Är hunden är ute så fungerar det bra. Dår hunden in så får man ofta ett larm om att hunden lämnat det definierade området. Det beror givetvis på att trackern inte har tillräckligt god kontakt med GPS-sateliterna. Den har kontakt med enbart en-eller två. Då blir inte precisionen tillräcklig och trackern kan tro att hunden befinner sig 200-meter bort.
gorred 2019-10-07 23:59
Förstås! I alla händelser en vacker hund, och du har fått till några riktigt fina porträttbilder där.
Lycka till med trackern!
//GöranR
pdahlen 2019-10-08 06:04
Kanske kan ett vanligt staket fungera bättre än ett artificiellt, när ni är hemma alltså?
Svar från Flash Gordon 2019-10-08 14:58
Vi har svårt att ha staket runt hela huset. Vi har runt en hel del av tomten. Fast hundar är smarta och hittar sina vägar ut.

Jag hoppas att det artificiella staketet som direkt ger mig ett larm när han går utanför skall göra jag snabbt kan stoppa honom. Förhoppningsvis ett sätt att lära honom att rymma inte lönar sig.

Vissa hanhundar speciellt gillar att ge sig ut på egna äventyr. MIn förra hund en Hovawvart gjorde det aldrig under sina 12 år.

Den lille svart har nyligen börjat med det. Nu gäller det att sätta stopp för honom.
Kan vara lite farligt för rymmaren också, alla är inte snälla som hunden möter. Vi hade en rymmare för många år sedan. En stor labbet och han mötte en ilsken doberman som gick till attack trots att vår hund la sig i underdånig ställning . Tur i det hela var att sonen var nära och kunde dra undan vår hund. Den fick trots det rejäla skador. Ägaren till den andra hunden skrattade bara.
En bekants hund hittade knark som den åt och blev rejält sjuk. Faror lurar överallt.
Sändaren måste vara bra för att snabb hitta rymmaren.
Svar från Flash Gordon 2019-10-08 15:13
Nu råkar den lille svarte åtminstone bara sticka i väg till parken. Därför är trafiken ingen större risk.

Jag håller med doig om att det finns många faror i en storstad även för våra hundar. Glykosförgiftade köttbullar har förekommit alltför många gånger. Främst i Östra Göteborg/Mölndal.

Förmodligen är det tjuvaktiga människor och aggresiva hunar som är störst risk för Kasper.

GPS-trackern visar varannan sekund hur Kasper rör sig och med några meters precision. Kartorna är mycket bra och har högupplösning. Därför kan jag i principi realtid. Jag har fördelen av att kunna Hisingsparken ändå bättre än Kasper. Har mycket längre erfarenhet av den än den lille svarte.
Aj aj inte bra att Kasper drar iväg ju men smart med det där gps halsbandet :)
Jag är mest orolig för Kasper om han skulle råka träffa på "fel" människor eller hundar....
Men han kanske är smart och håller sig borta från allmänheten på sina äventyr ;)
Svar från Flash Gordon 2019-10-08 15:22
Kasper verkar mest hålla till uppe i berget. Där är träffar man sällan på hundar eller människor.

Fast jag hoppas lära honom att inte sticka.

Han skäms otroligt när jag får tag på honom. Får se hur det går.


När jag var ung hade vi en av Sveriges första Papilloner den lille Monsieur. Oftast kallad Musse.
Han var expert på att sticka i väg om någon tik löpte i. Han var expert på att smita obemärkt så fort någon öppnade dörren.

Efter ett tag lärde vi oss var alla tikar i närområdet fanns och kunde ganska snabbt hitta honom.
Fast under hans långa liv fick vi honom aldrig att sluta sticka i väg.
Hos oss funkar ett koppel bra..
Svar från Flash Gordon 2019-10-08 15:31
Givetvis kan Kasper gå perfekt i koppel. Något han gör väldigt ofta.
Fast en Flat coated retriever är en hund med otroligt mycket energi och livliga.
De behöver få leka och springa lösa. Skulle han alltid behöva gå i koppel skulle han tycka livet blivit betydligt deprimerande. Förmodligen kommer han sticka oftare om han alltid skulle behöva gå i koppel.

Dessutom går man ingen Flatte trött. En 10 km promenad i rask takt är en baggis för en sådaan hund.

Därför får han ofta en cykelpromenad 2-3 gånger i veckan. Med min elcykel kan jag köra honom trött på en 10 km runda.