Hemma igen efter en och halv månad i Österrike

Skönt att komma hem till Götet igen. Trött på oändliga fält.

Bamse gillar nog bäst att få komma hem igen och få prima käk igen . Käket i Österrike är uselt. Rent ut äckligt enligt honom.
Rindpanser både låter äckligt och är det också. Kopffleisch är lika illa. Hühner hals går till nöds ner. Bamse har talat om för mig att han tycker synd om hundarna i Österrike som får så dålig mat. Nu lägger han på sig sina förlorade kilon igen med god  Sund hundmats hjälp. Oxstrupe med rejält med kött, Oxrevben och Oxblandning gör säkert att han snabbt kommer upp i bästa matchvikt. En idhund behöver vara i form för att sköta jobbet. 

En annan upptäckt som var mindre lustig var att elsystemet i villan börjat spöka medan vi var borta. Spisen går enbart på 2 av 6 zoner men ugnen fungerar som vanligt. Belysningen utanför bastun fungerar bara om man vrider på bastuaggregatet. Det  skall inte ha med varandra att göra. Vi fick ett nytt värmesystem installerat veckan innan vi åkte så det är inte lätt att säga vad som hänt medan vi var borta. Det är dags att ringa efter en elektriker.

Nu tycker Bamse att jag skall gå och lägga mig och inte hänga framför någon skärm. Han vill veta att jag också finns i sovrummet för att han skall sova ordentligt. 

Bäst att göra som vovven önskar.

God natt

Funderingar från slätten i Nieder Österreich.

Som vanligt hade jag kameran med mig. Bra att ha något att göra medan idhunden Bamse följer upp intressanta doftfläckar,  doftspår samt söker och skrämmer slag på fasaner, harar och annat. Fast var inte orolig. Inga djur kommer till skada eftersom han går i koppel.

Bamse är en Belgisk vallhund och behöver varje dag en mängd av mental och fysisk stimulans. Vi brukar ligga på runt 10 km per dag eller 4-5 timmar.
Som ni förstår har jag gott om tid att fundera på både det ena och det andra medan vi promenerar.

Det som slog mig var att av hela tjocka släkten samt vänner är det bara min yngsta dotter och jag som använder en kamera för att ta bilder. De flesta  tar också mycket bilder men då med mobilen. Det är väl det vanliga numera.

Hur ofta ser ni numera någon med en vanlig kamera? Är vi ett utdöende släkte?

Jag skaffade nyligen en Canon R6 MKII för att få tillgång till IBIS och mer avancerad AF som jag redan haft sedan länge med Fuji XT5. 
Ännu hittar jag inte allt på R6 MKII och ännu sitter inte alla inställningar i ryggmärgen. Men det mesta sitter redan nu.  Min kära 5D MKIV får finnas kvar hos mig som en trogen vän i raden av många 5D som passerat revy. Jag har separationsångest när det gäller vissa gamla trotjänare.

Hur skulle det då vara om jag skulle starta från att blivit intresserad av fotografering och ville ta steget från mobilen till en mer avancerad systemkamera.  Lära mig allt jag behöver kunna för att hantera en sådan apparat. Menyerna och inställningarna är ju så många att jag inte ens vet hur de skall räknas.

Skulle jag själv klara och att orka ta det steget nu om det var jag? Jag vet faktiskt inte. Tröskeln har blivit allt högre ju mer avancerade kamerorna har blivit.
Kanske kommer nästa generation få verktyg som gör det enklare att hantera framtidens bildmaskiner.

Jag har sett många nybörjare på fotosidan som gått från mobil till en avancerad systemkamera och beklagar sig över att nu blir bilderna sämre än med mobilen. 
Det krävs nog en hel del tålamod och vilja för att klara omställningen. Kameror som Canon 20D eller 1D MKIIN hade betydligt färre inställningar och menyer att lära sig.

Bland bilderna är några tagna med Fuji X20. En kamera från 2013 som jag fortfarande använder när jag vill ha en kamera som knappt väger något och med menyer som inte är så många. Fuji lär komma med en kamera som har 1 tums sensor och troligen blir en modern uppföljare till X10, X20 och X30. Fuji har ju lyckats bra med X100VI. Kanske kan det bli en ny succé med en X40  som minsting i familjen. Fast kära Fuji ge gärna er mjukvara en stor portion Kaizen. Era menyer och inställningar är också långa och röriga numera. 

Anledningen till vi är Österrike så länge är att min gamla svärmor på bilden fyller 99. Hennes alzheimer gör att det är långt från säkert att hon klarar ett år till. 
Fast snart bär det åter hemåt.


Om ni undrar vilka kameror jag använt så är det Fuji X-H1, X-T5, X20 och Canon R6 MKII. Vilka kameror och objektiv jag använt till vad får ni lista ut själva. För jag minns inte själv. Valde lite slumpvis bland bilderna.

Gråvädret fortsätter.

Idag skulle inte de som köpt lägenheterna i Karlatornet sett annat än moln. Toppen på Sveriges högsta hus var en bra bit in i molnen. Som hundägare är det inte heller så kul. Förutom de tjocka molnen så var det vad engelsmännen kallar scottish mist. När luften är så mättad av fukt att det faller ut små micro droppar. Dropparna seglar runt i luften och de är många. Man blir trots allt ordentligt blöt efter en stund.

Efteråt lämnade vi hundarna hemma och besökte vad som kallades en Julmarknad på Ringön. Det är en stor gammal lagerbyggnad som kallas Hamnen där det normalt arbetar  någon form av hantverks och konstnärs kollektiv. Vi tyckte det kunde vara intressant att undersöka.

Det var inte svårt att hitta rätt. Redan uppe på den gamla lastkajen hittade jag första motivet. En fräsch solros i slutet av November? 

Ur led är tiden eller kanske skall man säga säsongen.

Väl inne i lokalerna var det inte en massa tomtar och julgranar. Egentligen knappt någon julstämning alls. 

Det var en hel del konst hantverk av olika slag. Några som jag också tyckte var bra motiv. Jag vet att hustrun behöver minst dubbelt så lång tid som jag själv för att vara nöjd med besöket. Det gäller oavsett om det är boklådor, museer eller julmarknader. Därför har jag gott om tid att leta motiv. Slow photography. 

Som vanligt fanns det en del konst som jag bara tycker är konstig. Nog för dum för att kunna tolka konstnärens kreativa tankar.

En tjej som heter Malin Langton sålde kort av det annorlunda slaget. Hon är Grafisk designer. Bilden jag tyvärr fått blänk i visar hennes tolkning av sin sambos hund. Undra vad den rasen heter. Hennes bilder både  gillar och uppskattar jag. Väldigt annorlunda och kul. Till sist hade även hustrun sett allt .

Väl ue på gatan upptäckte jag lite graffitikonst av det bättre slaget. Fast den korrigerade plåten ihop med hur konstnären målat bilden gör mig  nästan lite yr i bollen.
Bäst och åka hem till våra vilda hundar och kolla så de inte ätit upp soffan.

Fuji X-T5 och följande fokus. Galna springande hundar som testobjekt.

Min X-H1 har tagit många bra bilder av hundar som rusar fram i grunt vatten eller i snö.

Under sommarhalvåret fungerar följande fokus bra. Är det snö och sol fungerar det bra också under vintern. Det är bristen på ljus som får X-H1 att ha svårt att hänga med. 
Jag hoppades att X-T5 skulle klara även dåligt ljus betydligt bättre.

Vi bjöds på sämsta tänkbara ljus och en helmulen grå himmel. 
För att inte få en suddig vovve måste slutartiden ligga på 1/2000. Bländaren var 2,8. Zoomen jag använde var 50-140/2,8 OIS .

Direkt såg jag att jag skulle få problem. ISO stod på 12800 och ändå hade jag underexponering emellanåt. 

Ställde in kameran på 10 bilder per sekund och följande fokus med inställningen djur. Det fungerade faktiskt riktigt bra trots förutsättningarna. Fokus satt oftast där det skulle. Det var det jag ville testa. Följande fokus verkar hänga med bra ända till ISO 12800 sätter stopp eller där det inte längre går öppna bländaren ytterligare. Visst kan jag skruva upp ISO ytterligare men det är enbart en nödlösning

Så testen av följande fokus på hundar som rusar fram i 50 km/t var framgångsrik. Fungerar troligen minst lika bra om jag någon gång skall fota barnbarn som spelar fotboll. Jag är medveten om att Sony och Canon ligger ändå längre fram på detta. Jag litar på att Fuji jobbar på ordentligt för att bli bättre på den här fronten. 

Något jag upptäckte samtidigt idag är att rawbufferten väldigt snabbt blir full vid 10 bilder per sekund. Samtidigt är kameran snabb på att tömma bufferten. Nu hade jag inte mina snabbaste SD kort i kameran idag. Skall man fota längre serier bör man nog köra jpg istället för raw. Fotograferar gör man inte ofta när vädret var som idag. För bra bilder krävs ett intressantare och bättre ljus. Fast bra att veta var kamerans gränser går.
Trots att bilderna från idag inte hör till mina bättre tyckte jag kameran presterade bra. Här kommer några bilder som är kraftigt croppade och någon som är i full storlek.

Nu har jag själv fått svar på mina stora frågetecken. Resten kommer jag upptäcka med tiden. Under kamerans livslängd kommer säkert Fuji med uppgraderingar som gör kameran ändå bättre. X-T5 är en kamera som passar mig utmärkt och gör det roligare att fota. Ofta kommer X-H1 få följa med ett zoomobjektiv och X-T5 med ett annat. En kamera hängande från varje axel. Speciellt när jag är ute med hundarna föredrar jag det före att ha en kamerarygga eller väska med mig.

Hälsningar Mats

Ny kamera brukar få bättre fart på fotograferandet.

Ser att jag både köpte Fuji X-H1 och en lätt begagnad Canon 5DMKIV under hösten 2018. Det känns som länge sedan jag uppgraderade någon kamera. Fast är det kanske inte. Båda kamerorna har använts och det har blivit några tusen bilder per år. Fast pandemin gjorde att jag varken träffade barn eller barnbarn som tidigare. Det har också blivit mycket färre resor ner i Europa. 

Jag har nu ägnat ett par veckor till att gå igenom alla inställningar på blixtar, triggers och kameror för att dra mig till minnes hur allt skall ställas in för att fungera i skarpa lägen. Oftast har det varit någon av hundarna som fått fungera som modell. 

Nu sammanfaller en hel del samtidigt. Den kamera jag väntat på i form av X-H2 visade sig heta X-T5. Det är strunt samma. Nu har jag testat X-T5 lite grann också utomhus. Så här långt har jag uppskattat den högre upplösningen och sensorns egenskaper Snabbare processor och tydligare menyer. Bilder tagna på ISO 10 000 blir också riktigt bra. 

Bamse ser kanske förtvivlad ut. Fast han stirrar egentligen på katten och vad hon pysslar med under bordet. Själv är jag nöjd med att brusegenskaperna i den högupplösta sensorn är såpass bra. Nu har jag varken ägt X-T3 eller X-T4 så jag kan inte jämföra med dessa.

Nu är nog den värsta tiden på året för att testa en ny kamera. Speciellt här på västkusten där det oftast är gråmulet. Att hitta motiv är inte lätt. Det mesta är lika sorgset och grått som vädret. Fast en och annan färgklick går att hitta om man letar.

För att få lite omväxling promenerade hundarna och jag idag i Slottskogen. Här rastar många som bor i centrum sina hundar. 

Mina hundar har givetvis koll på varenda hund i närheten. Får de också följa spåren och skvätta lite själva på doftfläckarna så är lyckan fullkomlig.

Bamse och Kasper måste givetvis detaljstudera varje hund som passerar.

Slottskogen känns lite avslagen och som den också är på väg att gå i ide.

Det blir en kort promenad i Slottskogen för själv har jag lyckats skada ligamentet på insidan av vänster knä. Fast på utanpå själva knät om ni förstår vad jag menar. Min doktor sa det skulle ta tid för att läka och göra riktigt ont. Han skulle nog ha förstärkt beskrivningen med några djävla ont på några ställen. Det har varit över två månader där jag mest känt mig handikappad och ännu är det inte över. Dessa högenergihundar behöver ha 1o-12 km om dagen i motion. Hustrun börjar få riktigt bra kondition eftersom jag bara klarar 3-4 av dem nu när jag börjar bli bättre. 

Så vi får lämna Slottskogen med änderna i dammen  Får åka hem och syssla med något som en handikappad soffpotatis klarar av. Kanske är det dags att lära sig lite om video. 

Rent teoretiskt har jag lärt mig en hel del med åren. Fast det svåra med video är att kunna berätta något intressant, stämningsfullt eller ha ett budskap. Om man inte lyckas med det så finns det inget skäl för någon att se på det. Tror jag har en hel del trail and error framför mig på den fronten och det är dags att visa resultatet får någon.