En fotoblogg där jag skriver när jag känner för det.

Galen hund lös i skogen

Kaspers morgon börjar nästan alltid på samma sätt. Givetvis först morgontoalett. Vi bor perfekt för att ha hund och två katter. Just utanför tomten börjar Hisingsparken.

Här kan Kasper få springa av sig all energi han byggt upp under natten. Efter toalettbestyren är avklarade är det dags för lite lek

Jag kastar pinnar och Kasper springer ner för backen i galen fart. Ibland blir det freesbee istället. Båda verkar vara lika kul för Kasper.

Sedan är det dags att locka upp honom igen med lite godis. Kaspers godis består av Frolic vilket han gillar skarpt. Så inget onyttigt.

Det är sedan dags för mig att leta reda på en ny pinne och vi gör om alltid ihop igen. En lek Kasper aldrig verkar tröttna på.

Nu börjar vi tyvärr komma in i den del av året när ljuset börjar bli svagare. Idag var det också mulet vilket inte hjälper till. Under träden i skogen hamnade jag idag på 12800 ISO.

Det är ett par steg för högt för man skall få bra detaljer i pälsen på vovven. För att få Kasper skarp måste jag fota på 1/2000. Svart hund i mörk skog är en riktig utmaning för vilken kamera som helst.

När han pustar ut senare på gräsmattan är det inga problem. Här räcker ljuset till när ISO kryper ner under 6400 ISO. Jag får helt enkelt ge mig till tåls till solen skiner under den här delen av året.

Eller ändå bättre sol och snö. Kasper och jag håller tummarna för att det blir ordentligt med pudersnö i vinter. Snö verkar vara något de flesta hundar älskar.

Kasper i skogen med upphittad socka.

Min numer bortgångna Hovawart Pivot i fin pudersnö.

Inlagt 2019-10-01 14:05 | Läst 1692 ggr. | Permalink
"Den svarte" ser underbart glad och livfull ut när han kommer rusande. Jag läste även din blogg häromdagen som bl a handlade om hur dessa hundar bara råkar bada, fast de inte får. Känner igen det så väl. Kan bara le åt hela historien.
Hälsningar Lena
Tack för kommentaren Lena. Det är lätt att älska dessa busfrön.
Det med att bada ligger helt klart i generna. Att hålla honom borta ifrån dypölarna får räckas som ambition. Så har det nog varit med alla mina hundar. De har alla gillat att ta sig ett dopp.

Den lille svarte har nu snartär han är fyra år börjat ta sig egna utflykter i Hisingsparken. Gudskelov ger han sig inte ut på gatorna och i trafiken. Nu har jag skaffat en GPS tracker så jag får ett larm direkt om han ger sig iväg för långt. Han får hålla sig på tomten och en bit upp i skogen. Sedan går larmet om han går längre.

Om han ger sig ut på egna äventyr kan jag direkt på en karta se var han är. Han kommer nog bli förvånad när jag står och väntar på honom nästa gång. Han vet så väl att han varit olydig och skäms verkligen som bara en hund kan.
Det är en särskild grej med hundar. De fyller en stor plats i våra liv känner jag. Fina bilder, härlig berättelse.
//GöranR
Tack för kommentaren Göran. Jo hundar är något speciellt.. Inte för alla människor men för många av oss.
MIn förra hund Pivot som du ser på sista bilden dog 12 år gammal. Jag sa först att det för nog vara min sista hund. Jag stod ut i 3 månader. Blev också mer av en soffpotatis.
Regnade det ute blev det ingen promenad. Att gå runt samma gamla runda på 6,5 km i parken kändes trist. Gå bara för att få motion var inte så lockande.

Därför blev det en vild och galen Flat coated retriever. Nu ärjag tillbaka i gamla vanor. Hunden måste ut minst 3 gånger om dagen. Oavsett väder. Ibland drar man sig för att gå ut för regnet står som spön i backen. MAn kan alltid titta på nederbörsradarn och hoppas det slutar snart.
Ibland kan man konstatera att det kommer det inte göra så det är bara att sätta på sig seglarstället och gummistövlar och ta med sig hunden ut. Väl ute kan jag ofta konstatera att det trots allt ganska skönt.
Hundar är bra för hälsan och en väldigt mysig och trogen familjemedlem.