Min närmaste kompis.
Min närmaste kompis är definitivt den lillle svarte. Vi gör sällan något utan den andre är med.
Han är en expert på att tolka mitt humör och vad jag tänker göra.
Känner direkt igen när jag tänker gå ut utan honom. Som att åka och handla. Då ligger han bara ner och tittar på mig med en sorgsen blick.
Om jag istället har tänkt ta med mig honom på en promenad så svassar han runt mig och verkar skynda på mig så vi kan komma ut direkt. Han vet vad jag tänker göra innan jag knappt vet det själv.
Hundar har lärt sig hur de skall uppträda för att charma oss till att ge dem godbitar och ta väl vara på dem.
Tyvärr är väl vi människor kanske inte lika bra på att förstå våra hundar och ge dem tillbaka vad de behöver för att de skall känna sig förstådda.
De ser minst lika bra som vi gör och hör allt mycket bättre. Fast deras främsta sinne är nosen och dess luktsensorer. Vilket vi har svårt att förstå vad det innebär.
Vi har 5-7 miljoner luktceller på en yta av 5 cm2.
Hunden har mellan 125-225 miljoner luktceller på en yta som motsvarar en yta på 150 cm2.
Vårt luktcentrum aktiverar endast en 20 del av vår hjärna.
För hunden aktiverar det 33 % av hjärnan. Den lille svarte Kasper har inga problem att följa våra spår om vi går i väg och gömmer oss även när vi har 15 minuters försprång. Han tycker dessutom att det är väldigt kul att spåra upp oss. Det som gör att han kan kan följa spåret är att vi utsöndrar mjölksyra/fotsvett som tränger igenom skorna och avsätts på marken. Man ser honom i snabb takt följa spåret samt märker och korrigerar kursen om lukten blir svagare. Något jag tycker är fascinerande.
Rekordet är en hund som spårade ett spår som var 17 dygn gammalt. Det intressanta är ju att de också förstår i vilken riktning spåret går
Så när Kasper sätter upp nosen i vädret och känner något riktigt intressant har jag svårt att hänga med. För jag känner ju för det mesta ingenting. En tjusig tik, någon som lagar god lunch. Jag har ju inte en susning.
Att träna sin hund att spåra och använda nosen är något de tycker är helkul samtidigt som det tröttar ut dem mer än något annat.
Hälsningar Lena
Har levt med många hundar under mitt liv.
Som Collien Pia som skenvalpade när jag föddes och tog till sig mig som sin skyddsling.
Hon följde mig överallt och såg till att jag inte hamnade i trubbel.
När jag hoppade i vattnet när jag var liten hoppade hon efter jag kunde tat tag i svansen så grdrog hon in mig till stranden.
Sedan har det varit Pappillon, Golden retriever , Schäfer samt Howavart och nu en Flatte,
Hoffen levde 12 år och han var en cool herre. Han kunde vara snabb och hade enorm kraft med sina 55 kilo. Kunde springa snabbare än de flesta när han ville. Fat för det mesta tog han det lite lugnt. Lite maniana över det hela.
Kasper är väl motsatsen. Energin riktigt sprudlar om honom och det skall helst vara full fart hela dagen.
En Flat coated retriever är verkligen väldigt annorlunda än en Golden retriever eller en Hovawart.
Fast som du säger förstår nog bara de som är vana med hundar skillnaderna mellan raserna och hur vi interagerar med varandra.
Det är sker på olika villkor men kan trots det fungera väl. Min relation tillsammans med min Hovawart var inte detsamma som mitt nuvarande med Kasper. Jag får helt enkelt anpassa mig till honom likaväl som han anpassar sig till mig.
Nu när jag snart fyller 65 är det bra att ha en sådan aktiv hund. Det gör att vi tillsammans brukar motionera cirka i snitt 7 km per dag enligt min iWatch.
När inte så många är ute och Kasper kan springa fritt gör han nog den 3 dubbla distansen.
Vi får se hur det går när vi skall ut och segla.
För det skall vi faktiskt göra i början av våren nästa år.
Jag kommer erbjuda platser på den seglatsen eftersom jag behöver hjälp på vägen i form av fler händer. En 20 tons båt är lättare och säkrare att lägga till med om man är fler än en person.
Att segla från Kroatien till Sverige kommer ta ett par till tre månader beroende på vädret.
Det kommer bli många vikar och dyk på vägen.
Sten
Köp mamma scans köttbullar och sätt några i träd och göm andra i skogen. Det finns luktspår och markspår och de måste ta hänsyn till båda.
De får inte tro att alla spår är på marken.
Hunden kommer direkt börja hitta dem. De luktar mycket och smakar "gott".
Gör sedan ett spår där du går iväg från hunden och trampa runt ordentligt med föttern och göm dig så bra du kan. Inte så långt bort till att börja med.
Släpp några uppmuntrande köttbullar på vägen.
Ha sedan ett par köttbullar redo när han hittar dig.
Efter en kort tid har du en hund som kan spåra dig över flera kilometer.
Fin beskrivning av hundar och Kasper du ger här tycker jag.
/Affe
Hälsningar, Bjarne