I bland räcker en slang långt.
Vädret ute får en att vilja vara inne. Så jag sitter där igen och matar skannern med bilder. När man sitter där och väntar på att skannern skall bli klar har man tid att reflektera på hur det var då när bilden togs och hur det är nu. Bilderna jag skannade är av min son Kristofer. Han är född 1982.
På den tiden fick också barn en hel del presenter. Fler än de kunde uppskatta.
I höstas fyllde hans son ett år. Givetvis hade vi ett kalas och firade den lille.
Det som slog mig är att vi dränkte den lille i prylar i vår ambition att vara snälla. Jag bestämde mig där och då att inte bidra till detta prylvansinne. I forstsättningen sätter vi in pengar på ett konto till alla våra barnbarn. En vacker dag kommer de behöva ett kapital för att köpa en lägenhet eller bekosta en utbildning. Inte lika kul kanske men förmodligen mer användbart.
Det gjordes en undersökninng och man fann att en genomsnittlig 4 åring Sverige hade närmare 500 leksaker.
Även min son och hans fru undrar redan var de skall stoppa alla leksaker när han fyller 2 år i höst.
De får helt enkelt inte plats i hans rum.
Så har vi gått för långt?
Många gånger gillar ju faktiskt barn mycket enklare saker. Som en slang med vatten. Den räcker långt när det gäller att glädja och sysselsätta en liten telning.
Bilderna talar för sig själv.Tagna 1983 med Kodak Safety film 5016. Misstänker det är Ektachrome.
Kanske är det inte fler saker från Toys´R us som barnen behöver.