OmTag. von oben
Bildkomposition är ett ämne som det snackas om ibland. Egentligen handlar det om vad som känns rätt och vad som inte gör det när vi fotograferar och tittar på bilder tycker jag. Att man i efterhand hittar mönster som ofta går igen tyder på att många av oss ser bilders uppbyggnad på ett likartat sätt.
Att studera detta rent akademiskt kan givetvis ha sina poänger och kanske ge en viss vägledning. Men jag tror också att det ibland kan innebära att vi själva slutar känna efter och i stället försöker hålla oss till någon sorts manual.
För att komma fram till hur man borde tagit en bild i stället för hur man faktiskt tog den måste man granska sina bilder, och då tror jag att det är bättre att granska dem utan förutfattade meningar. Man måste ge sig själv tiden att titta på sina bilder och komma fram till vilka som känns rätt och vilka som inte gör det.
När man kommit så långt kommer man automatiskt vart efter ta fler bilder som känns rätt, under förutsättning att man kontinuerligt plåtar och verkligen tittar på sina bilder, det är jag övertygad om. Det viktiga är också att de känns rätt för en själv och inte att de stämmer med inlärda regler eller att bilderna är rätt eller fel enligt någon annan.
När man senare ser sina bilder som känns rätt kommer det kanske gå att i efterhand härleda en del kompositionsregler ur dessa, eller inte. Det jag menar är att man sällan kan läsa manualer för hur bra bilder skall tas, men att man (kanske) ibland i efterhand kan analysera bilder.
Det finns inga genvägar, plåta och verkligen ge sig tid att granska är nog den enda vägen framåt. Då kan en massa stela regler som man själv inte kan hitta några självklara kopplingar till vara mer till problem än till hjälp.
Det är ju inte heller någon direkt överraskning att de mest drivna bildteoretikerna ganska sällan själva är speciellt framstående konstnärer eller fotografer. Om det vore så att det fanns en teoretisk manual som fungerade så borde det finnas ganska många fler framstående fotografer, men framför allt borde bra bilder vara en omöjlighet för konstteoretiska analfabeter, nu vet vi alla att så knappast är fallet. Det man inte kommer undan däremot är att kritiskt granska sina bilder tills man får in i ryggmärgen vad som känns rätt.
Vi kommer i alla fall mest ta en massa bilder som blir ganska mediokra, men de kommer i alla fall förhoppningsvis bli någorlunda välkomponerade mediokra bilder. Jag tror att det snabba flödet på nätet och vårt behov av uppmärksamhet ofta gör att vi missar den biten. Snabbheten, det lättillgängliga och den eviga jakten på bekräftelse är dagens sociala mediers baksida.
Som sagt jag tror att vi måste granska våra bilder, känna vilka som skaver och vilka som inte gör det, ta mer bilder upprepa osv. gör vi detta kommer vi att utveckla vår känsla för färg, form och komposition. Att sedan ta bilder som verkligen säger något är en annan sak, men liksom en författare måste ha språket och att språket i sig inte gör några bra böcker måste vi som fotograferar utveckla vårt bildspråk, först därefter kan vi i sällsynta fall även ta bilder som har djup och mening tror jag.
Annars tog jag en fika med J-O i dag där vi avhandlade det mesta utom kanske just detta.
/ Bengt
Liksom inom musiken skall man nog passa sig från att fastna i en fyrkantig låda. :)
-affe
från en medioker amatör
mvh
Kjell
-affe