OmTag. Vi fotograferar på olika sätt
Närhet, deltagande, frånvarande, observerande några ord som ofta förekommer när man snackar om fotografi. Närhet vid fotografering kan betyda lite olika saker, dels det uppenbara att bilderna är tagna med en rent fysisk närhet. Men kanske vanligare att man anser sig se att bilderna är tagna med en psykisk närhet där det blir uppenbart att fotografen känt med och för de avbildade. Både McCullin och Salgado har ganska mycket av denna närhet i sina bilder tycker jag.
En fotograf som jag tycker har en mer frånvarande eller distanserad närvaro är Nachtwey, han plåtar ofta mycket nära rent fysiskt, så nära att han varit nära att stryka med flera gånger. Men för mig känns bilderna ofta distanserade som om de är tagna genom ett mentalt filter. Genom att fotografera analytiskt som om fotografen jobbade med stilleben av döda ting byggs det ofta upp en distans mot de avbildade tycker jag. För mig ger det intrycket av en fysisk närvaro men en psykisk frånvaro, givetvis är detta ett sätt att över huvud taget orka möta det han gör i sina bilder och orka med den anspänning som hans utsatthet medför.
De fotografer som jag gillar mest tar ofta bilder som är nära men objektivt observerande. Att fotografen mer konstaterar än tycker med sin kamera kan bli mycket starkt. Koudelka är kanske den nu verksamme fotograf som kommit längst med detta, i hans bilder finns sällan hjältar och skurkar men ofta förtvivlan där kanske alla är offer. Han visar genom sina bilder hur det är att vara människa tycker jag, vi drivs ofta omkring av händelser utanför vår kontroll. I Koudelkas bilder ser vi ofta meningslöshet, ibland i form av förtryck och diskriminering andra gånger i samhällsupplösning eller alienation. Men det finns sällan enkla lösningar, Koudelka sätter i stället fingret på något så fundamentalt som hur det är att vara människa. Och just detta gör honom ganska unik och kanske till en av de största humanisterna i fotografins historia.
-affe
Vi välkomnar gärna fler som skriver på Fotosidan.
Jag ser gärna att fler skriver på Fotosidan.se. Tidningen kan vi däremot inte göra hur bred som helst. Det är ett klassiskt misstag. Då blir det för lite åt var och en. Tyvärr har vi inte kvar Proffsfoto, där hade det platsat bättre.
-affe