något så fruktansvärt
deras tält under lampan för att skydda sig kanske
fy fan att vi har det så här
men, lägre skatt för dom med högre inkomst
dom får hjulen att snurra sa finansministern vid fråga

tyvärr är många uteliggare så psykiskt sabbade att det inte går att ha dom inne bland andra
dom klarar inte dom försök som gjorts där droger och sprit är tillåtna
dom snor av varandra, misshandlar mm
vad gör vi
naturligtvis förebygga, men med vad och vem skall göra det
det finns inte en utbildning i världen som klarar det
Skå-Gustafs metoder var bra, men inget sådant finns längre, nu dödar barn varandra
usch, så långt det gått
var försiktig du också Alf
/inger

Det finns en ofta upprepad föreställning om att ”samhället” var bättre förr och att människor var mer solidariska med varandra.
Min erfarenhet är att det inte var så, men att det fanns möjligheter att skapa sig ett gott liv om man ”åkte med” i den samhällsekonomiska utvecklingen.
Idag är det inte längre så. Gränserna mellan människor har cementerats och ojämlikheten ökar stadigt. Det mångkulturella samhället har också ställt en hel del föreställningar på högkant.
Konsumism och var och en sin lyckas smed är vad som gäller.
För den som inte hänger med i utvecklingen, tappar sin bostad t ex, går fallet snabbt och brutalt.
Allt detta finns det oändliga mängder av utredningar och statistik om.
Politiskt har arbetarrörelsen tappat kraften, vänstern blivit rådvill och massor av människor som känt otryggheten växa röstar numera på Sverigedemokraterna.
Det finns liksom inte längre plats för den som inte pallar trycket.
Lite märkligt kan tyckas eftersom så mycket de facto blivit bättre, suiciden minskar t ex stadigt, trafikdöden och rökningen likaså, medellivslängden ökar och det är fritt fram till universiteten oavsett bakgrund.
Jag roade mig att reflektera över hur Sverige såg ut när jag precis blivit vuxen år 1970.

Jag fyllde 20 det året och ”Folkhemmet” påstods stå på topp.
Men så här var det egentligen:
- Drygt 700.000 barn i förskoleåldern hade bara 38.000 dagisplatser att dela på.
- Om en kvinna var gift men arbetslös fick hon ingen a-kassa utan förväntades bli försörjd av sin man.
- 1970 gällde fortfarande sambeskattningen.
- Moderskapsförsäkringen, som gav en tusenlapp för 180 dagar gällde fortfarande. Först 1974 fick vi den nuvarande Föräldraförsäkringen där dagarna kunde delas mellan föräldrarna och ersattes med 60% av sjukpenningen.
- Det var fortfarande fem år kvar tills vi (1975) fick vår nuvarande abortlagstiftning.
- Homosexualitet var stämplat som en mental sjukdom och det skulle dröja ytterligare nio år innan sjukdomsstämpeln helt avskaffades.
- Lagen om 40-timmars arbetsvecka infördes visserligen 1970 men lagstadgad semester som vi känner den kom först åtta år senare.
- Att judar, romer, sverigefinnar, samer och tornedalingar skulle erkännas som nationella minoriteter i Sverige fanns inte på kartan. Det skulle dröja ytterligare nästan 30 år innan det skedde.
-Raketost var mycket populärt på svenska frukostbord, samtidigt som USA eskalerade angreppskriget i Vietnam…..

En liten inblick i hur det var för 50 år sedan försökte jag visa fotografiskt i förra veckan på Galleri Fotografi.

https://www.fotosidan.se/blogs/silverkorn/sondag-finissage.htm

Bilder av människor i marginalen, men som trots utsattheten ändå hade platser och rum att vistas i. Så är det inte längre och få fotografer är intresserade av att skildra det samhälle vi har idag. Eller så orkar man inte, värjer sig för komplexiteten, flyttar till en grekisk ö, alternativt försöker fånga tomheten i livet och samtiden i introspektiva och svårlästa bilder utan egentligt värde annat än för fotografen själv.

/per-erik