OmTag. Månsken över Liljeholmen
I väntan på att den nyss framkallade filmen skall torka så kan man ju fuska lite i koloristsvängen. Vissa bilder behöver färg för att komma till sin rätt, det tycker även en inbiten svartvit fotograf som mig.
När vi gick där på Reimersholme en kväll i våras hunden och jag såg jag hur månen svävade över liljeholmen, himlen och trädet mot industrierna i bakgrunden utgjorde ett fint motiv tycker jag. Många av oss tar den här sortens bilder och många rynkar lite på näsan åt dem, att bara föreviga det vackra räcker inte tycker man.
Men till skillnad från det mörka gestaltandet visar en sådan här bild rakt upp och ned på något vi ofta glömmer mellan skräckrapporteringen på nyheterna, politiska meningsskiljaktigheter och annat ”viktigt”:
Det fantastiska som faktiskt hela tiden finns runt omkring oss. Utan allt detta skulle livet vara både meningslöst och outhärdligt tror jag.
Bilden: inget speciellt skruvande den här gången, däremot har jag gett månskäran lite form då månen annars bara är en vit fläck i bilden.
Det rynkas på näsan som sagt.
Bengt
Lite samma inom musiken ganska ofta, det måste vara lite knepigt för att accepteras av kultursnobbarna. :)
-affe
genom mycket Photoshop. och när det gäller musiken, enkla riff slingor, som bankas in i huvudet på lyssnaren.
Men det enkla kan också vare det svåra. Om man lyssnar på Miles så var det inte genom den krångligaste vägen han blev mästerlig och tilltalade oss. Snarare tvärt om, det sköra berättandet..Jag tror , har man förmågan att ta en så kallad "naiv" bild men gör det med övertygelse så kan det bli bra. Det samma gäller musiken. Ta till exempel de gamla blues gubbarna som på sina gitarrer missade takter ibland och hade inte alltid välstämda gitarrer . Men man kan få gåshud ändå, genom det primitiva enkla. . Äktheten går in i hjärtat. Ha det bra Affe.
/ Bengt
Må så gott
/Hans-Åke
Det var ett fantastiskt ljus den kvällen.
-affe
-affe
-affe