Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Hyllning till en vän

I dag var det nästan sommar, eller som sommaren ser ut ganska ofta. Gråväder och duggregn med andra ord. Jag tog en sväng runt Långholmen med hunden som så många gånger förr. Det börjar märkas att även Sally börjar bli till åren. Hon är ju drygt tio år nu och som de flesta gamla hundar börjar hon få mer av egna bestämda uppfattningar om takt och vägval.

Det är nog det som är det jobbigaste med hundar, avskeden kommer alltid för fort. Nu kommer säkert Sally hänga med några år till, men som sagt det börjar märkas att hon blivit äldre.

En hund är nog den bästa kamrat man kan ha, och lever man som jag ensam för övrigt blir det väldigt starka band. Därför är det alltid med ett vemod man ser hur de blir äldre och vetskapen ligger alltid där i bakhuvudet och gnager: ganska snart är hon borta och man är ensam. Jag tror ingen som inte levt med hundar kan förstå den förbehållslösa och gränslösa kärlek dessa underbara kamrater ger.

Det är också därför det är så hårt varje gång man mister någon av dem. Nu låter det som om hon skulle försvinna snart, så är det inte som sagt. Men jag vill passa på att hylla denna underbara kamrat som varit med mig i ur och skur och alltid stått och väntat med ett outtömligt tålamod i natten när husse fotograferat. Eller varit ett stöd och sällskap på alla dessa oändliga promenader oavsett vart husse styrt kosan eller vilken tid på dygnet det varit.

Inlagt 2013-04-22 21:03 | Läst 2028 ggr. | Permalink

"Blir alldeles rörd av dina ord, för vi har haft hundar hela livet så jag vet hur mycket dom betyder för en! Fint skrivet Affe! =)"


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Det är mysigt med en hund som sällskap, och det är hemskt när de inte längre finns kvar. Min jycke fyllde 11 för ett par veckor sedan och hänger med bra än så länge som väl är :)
Jag håller med dig i denna hyllning,till våra fyrbenta vänner som följer med i kvällens mörker.
Jag vet precis vad du menar, saknar min hund av och till :-). Är det en Collie eller Sheltie?
Svar från alf109 2013-04-22 22:46
Det är en Collie.
-affe
Otten 2013-04-22 23:22
Jag hade en Shetland Sheepdog (Sheltie) en gång, som ser ut som en lite Collie. Fina hundar. Sedan hade jag även en Pudel.
En fin hyllning och ett träffsäkert porträtt av din vän.
Hälsningar Lena
Det var en väldigt fin hyllning som går rakt in i hjärtat med hög igenkänningsfaktor.

Mvh Tommy
Fin bild, jo, hon är fin. Jag fick tycke för henne på en sekund, toppjycke.
M
Hundar är verkligen härliga!! Så jag kan mer än förstå din känsla.
"Människans bästa vän" är ingen överdrift. Hoppas ni får ytterligare många och goda år tillsammans!! //Peter
Mycket fin hyllning till en fin vän som jag hoppas du får ha kvar flera år till.
Mina två senaste fyrfota vänner blev 14 och 15 år och jag kunde nog inte ana hur tomt det skulle bli efter dem.
En ekande tomhet, där man länge hörde deras tassande steg och även den tystaste tystnad då det ringde på dörren och ingen hund fanns som gjorde mig uppmärksam på att det var besök på ingående.
Vet hur det känns inom loppet av tre år så har jag och min sambo mist två hundar. Och det är ju inte dom första. Men som hos allt levande så tar åldern ut sin rätt. Som du säger så handlar det om en förbehållslös vänskap och vilken glädje dom ger oss människor. Faen vad jag saknar gamle Wolf. Han var en blandras kille Dobberman, Samojed och Risen. Han älskade barn redan då han var valp, hörde han barn närma sig så stannade han och vägrade gå vidare innan han fått hälsa på dem. Vänlig glad yster och vaksam skärpt då det gällde. Glömmer aldrig ett besök i Vällingby skulle in och handla på Hemköp. Kopplar upp Wolf utanför och går in i butiken för att uträtta mina ärenden. Då jag handlat färdigt och är på väg ut så hör jag upprörda röster utanför och ser då att Wolf har kommit lös hur det nu gick till, han vaktar ingången och släpper inte förbi någon som står där, det var gott och väl ett trettiotal människor som ville gå in. Det var bara att be om ursäkt och gå hem. Och så älskade han att bada, gick han lös utan koppel så drog han iväg, det kunde var fem, sex hundra meter innan vi närmade oss en sjö det gick inte att stoppa honom, då vi kom fram så fann vi honom ystert simmande i vattnet. Annars hade jag bra pli på honom. Nu är han i sin hundhimmel och badar när hur mycket han vill och vaktar så Sankte Pers port. Den andra hunden en Dansksvensk gårdshund, Ronja hette hon är en annan historia men så mycket kan jag säga att hon jagar absolut Schweizerostar och Slottsstekar i sin hundhimmel, frid vare över hennes minne också. Du föresten en mycket fin bild på skogsbacken.
Må så gott
/Hans-Åke
Tack ska ni ha för era kommentarer, kul att se att flera delar mina erfarenheter från dessa fantastiska kompisar. :)
-affe
Blir alldeles rörd av dina ord, för vi har haft hundar hela livet så jag vet hur mycket dom betyder för en!
Fint skrivet Affe! =)
Det var länge sedan vi hade hund, men jag tittar ofta lite längtansfullt när jag ser en... Du hade ju Sally med dig till Gnesta förra sommaren och hon var ju hur mysig som helst! :)
Man bli rörd över dessa rader du skriver till din hund, en trogen vän som följer med dig vart än du går.
Hundar har också en sådan förmåga att förstå hur man mår.
Hoppas ni får ha många år kvar tillsammans!
mvh/marie