Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Gatufoto

Gatufoto är en väldigt bred genre, allt från Bruce Gildens ”överfallsbilder” med blixt rakt i fejset på nära håll och gärna av personer med ett udda yttre till Cartier-Bressons humanistiskt fångade ögonblick där alla ingående element sammanfaller till en harmonisk enhet. Allt från bilder som visar på dråpligheter i tillvaron till de som mer berättar om vardagen rakt upp och ned.

Kort sagt skulle man kunna säga att det mesta som inte är riggat eller manipulerat, tagit i den offentliga miljön och beskrivande denna i samspel med sina människor kan klassas som gatufoto.

Det är i och med dess bredd också en genre där det uppstått en massa olika varianter där man ibland tyvärr framhåller den egna ”som den rätta” eller mer rätt än andra.

En sak som dock bör framhållas är att alla fotografier som innehåller gator inte är gatufoto, liksom att det inte måste finnas gator i gatufoto.

Personligen ägnar jag mig numera väldigt sällan åt något jag skulle kalla gatufoto, desto mer av det som kallas cityscape, alltså en sorts landskapsfotografi i den urbana miljön. Här ett par bilder som jag dock tycker är gatufoto, den ena från Gamla Stan i går och den andra från Tunnelbanan för 11 år sedan. 

Inlagt 2024-07-02 04:06 | Läst 409 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Det som stör mig vad gäller ”Gatufotografi” är ofta bristen på visuell fantasi och fotografens människosyn.
Tillspetsat kan man fråga sig med vilken rätt man tar sig för att med ett teleobjektiv plåtar utsatta alkoholister och narkomaner?
Eller vad man är ute efter när man tar höftskott av människor med lustiga kläder och frisyrer som hastar förbi på gatan?
Men ok, det finns undantag. Bengt Hansson och Krister Klereus är två fotografer som tar bra ”gatubilder” och har ett genuint intresse för människan i offentlig miljö. Birgitta Nilsson i Norrköping är en tredje ”gatufotograf” som SER människan och de roller vi spelar i det offentliga rummet. Hon är dessutom ”ljuskänslig” på ett imponerande sätt. Eller varför inte också Anna Lithander vars hund/människa-bilder är så fina. Gemensamt för de fyra är att de sällan gömmer sig bakom kameran.
Jag tänker att många svenska ”gatufotografer” också skulle må bra av att studera de som verkligen kan fotografera i det offentliga rummet och som fortfarande är aktiva fotografer. Koudelka t ex eller Bruce Davidson vars bok East 100 Street för mig närmast är ett fotografiskt evangelium i sammanhanget.

/per-erik
Svar från alf109 2024-07-02 17:42
Tack ska du ha Per-Erik. Jo det finns en hel del bilder man reagerar på.
/Affe
Intressanta funderingar Affe!
/B
Svar från alf109 2024-07-02 17:43
Tack ska du ha Bengan.
/Affe
Intressanta tankar, och rätt viktiga också. Gatufoto har med historiens hjälp utvecklats till en genre. När HCB och de andra plåtade fanns inte det tänket. man fotograferade på gator och torg, vad människor sysslade med eller inte. Dokumentationen var en viktig ingrediens. Deet finns, som jag ser det en rejäl nypa av bildens devalvering i dagens gatufoto. Formen och uttrycket ofta stereotypt, blir viktigare än fotografiets berättelse. Meen det finns så klart undantag. Även på hemmaplan.
/Gunnar S
Svar från alf109 2024-07-02 17:47
Tack ska du ha Gunnar.
Måste erkänna att jag hänger med lite dåligt i dagens fotografi, men det dyker ganska sällan upp något som berör mig på något positivt sätt.
Jag tycker också att det blivit för mycket "tävling" inom fotografi och att detta ibland tagit över detta med att vilja säga något med sina bilder, med "tävling" menar jag även sådant som "titta vad modig jag är som vågar trycka upp kameran i fejset på vem som helst" osv.
/Affe
Det kan nog vara så att gatufoto drabbats ganska hårt av internet, där jag upplever att kategorier tenderar att bli rätt rigida. Jag håller med Gunnar i mycket. Det känns som att det var friare förr. Att man blandade bilder med och utan människor, sådana man känner och inte. Jag känner mig själv mycket mer hemma med lösare ramar.
Svar från alf109 2024-07-04 04:47
Tack ska du ha Matias.
/Affe