OmTag. Den dagliga skörden.
Jag går alltid runt med kameran och det genererar en del bilder givetvis. När jag bestämde mig för att gå tillbaks till det svartvita för ett tag sedan har det mycket handlat om att återuppväcka det svartvita seendet. Jag märker redan att jag börjat ta färre och delvis annorlunda bilder.
När jag gick runt och plåtade färg blev det mycket rent beskrivande bilder, dagboksanteckningar eller vykort om man så vill. Med det svartvita tar jag mer bilder som jag tror skall funka i svartvitt, det blir mer bild och lite mindre dagbok kanske?
Nu är dessa bilder inga fotografiska mästerverk att köra vågen över, sådana blir det inte så många av varje år. Men det är intressant att upptäcka att man håller på och ställer om sitt seende så att man hittar andra bilder. Det är också därför jag skrev i ett tidigare inlägg att det inte (för mig) funkar att gå runt och plåta färg för att sedan bestämma i efterhand om jag vill konvertera. Jag måste vara inställd på svartvitt från början då detta gör att jag tar delvis andra bilder som jag kanske inte tagit om jag ”tänkt” färg.
Bilderna från det senaste dygnet plus ett par timmar.
Mvh
Stephen
/Affe
/Affe
Jag tycker efterbehandlingen fungerar utmärkt och det svartvita blir intagande
——-///———-
Det mörknade men bilderna blev bra, det var inte särskilt mycket ljus den dan.
/Barbro Hörberg ?
Spännande detta att man "ser" andra bilder i svartvitt.
Barbro Högberg skall jag lyssna mer på, Med ögon känsliga för grönt.
/Affe
PS. Det regnade men bilderna blev bra...
Jag tror också att jag själv funkar som du beskriver, att jag måste vara inställd på svartvitt från början då jag är ute och fotar.
Färg är både lätt och väldigt svårt, lätt om man "bara" vill beskriva något rakt upp och ned som det ser ut. Svårt om man vill ta färgbilder som har något mer eller är något annat än ren beskrivning. Därför som jag tycker att väldigt få fotografer gjort just det, kommer bara på Ernst Haas och Saul Leiter.
/Affe
du börjar alltså utgå från att bilden blir svart vit
och
väljer andra motiv säger du
som du naturligtvis tycker gör sig bättre utan färg
du mörkar ned lite
en slags magi
som för in mig i ett annat land, faktiskt
utifrån dom bilder du visar här
en annan värld
en annan dimension
en tyngd
mot
det mer lättsamma i en färgbild
en färgbild blir vid närmare eftertanke mer ytlig, avslöjande
än vad en lite mörkare s/v bild blir
dina bilder, dessa du visar nu, öppnar upp för inre känslomässiga resor
jag funderar mycket över barnstolen med fotografiet av pojken,
trädet i isen, Årsta holmar mm
och tänker på en pojke som drunknat längre in i viken
visst var det Årstafruns pojke som gick ned sig på isen
ja, du ser vad det sätter igång
du har tänkt igenom detta och jag håller med
jag tror jag skall försöka när jag går ut
tänka att det blir en s/v bild
tack för tipset eller din tanke som du delade med dig av
/inger
jag vill lägga till att båda de fotografer du nämner med färg är födda i början på 20 talet
hela samhället var annorlunda när färgfotot kom
allt såg annorlunda ut
deras bilder är fina, bla pga det
deras känsla för det ovanliga, oräddheten
det blir glassigare nu
vi är mer stressade och ytliga
kamerorna bättre
Jo jag tycker att det blir "enklare" att renodla bilden och få fram en känsla i den när jag plåtar svartvitt och för mig är det också viktigt att vara inställd på svartvitt redan från början. Jag brukar också ägna mig åt "ett val i taget" under en längre tid alltså blir det svartvitt ett tag framöver.
/Affe