OmTag. Att tro eller inte tro det är frågan
Vintern var på snabbvisit, det är fortfarande lite snö kvar men den är snart borta. Kvar blir det skitiga och mörka. Vintern kommer säkert förbi igen, den brukar göra det men just under jul och nyår skulle det vara fint med lite snö. Vädrets makter rår man inte på, så det är ingen idé att reta upp sig.
Det finns så mycket annat att reta upp sig över, religiöst vansinne till exempel där man i åberopande av någon urkund förkunnar att man är de som har rätt och därmed också äger rätten att slakta och fördriva de otrogna, eller att inte tillåta folk att tänka själva.
Varför skall det alltid smygas på tå så fort det handlar om religion? Folk har rätt att tro på vilka gudar de vill, men de kan aldrig ta sig rätten att inte ge andra samma rättighet. Eller att se sig själva som exklusiva i den meningen att de anser andra mindre värda på ett eller annat sätt.
Religionsfrihet innebär just detta, som många verkar ha missat, dels att man måste erkänna alla andras rätt att tro på vad de vill och dels att man har rätten att vara fri från religion om man väljer detta. Själv är jag ateist och jag grundar detta på logiken att all verkan uppstår till följd av en orsak, att tillföra något gudomligt väsen som på något sätt skulle stå utanför orsak och verkan strider helt mot mitt sätt att relatera till verkligheten. Andra får tycka och tro vad de vill så länge de respekterar mitt förhållningssätt.
Med andra ord: Religiösa människor förtjänar min respekt endast om de själva respekterar min livsåskådning. Där tycker jag också att det öppna samhället måste bli tydligare och sätta ned foten ordentligt när folk från olika religioner och/eller kulturer vill undandra sig skyldigheter som är självklara för de flesta i vårt samhälle, som att man inte gör skillnad mellan behandlingen av pojkar och flickor eller män och kvinnor till exempel.
Med andra ord, alla människor har lika värde och man äger ingen annan människa, inte ens sina barn, man har dem till låns och det enda man har skyldighet att se till är att de växer upp under trygga förhållanden och att de ges möjlighet att lära sig tänka självständigt.
Om jag kritiserar en grupp människor för att dom har en viss religion, då kan det i extrema fall bli hets mot folkgrupp. Om jag däremot kritiserar religionen som sådan, det vill säga som värdesystem - då kan jag använda vilka ord och benämningar jag har lust till. Min yttrandefrihet är helt skyddad av grundlagen. Det är bra - okulta fenomen skall inte åka gräddfil i ett modernt demokratiskt samhälle.
Vi hade snö en enda dag här i Skåne, jag hann ta en bild bara..
Religionsfrihet innebär väl inte bara att man får tro, eller inte tro, på vad man vill, utan att man har rätt att utöva sin religion? Och då kan det ju bli problem, om utövandet går mot våra traditioner, eller vår lagstiftning. Men jag håller med dig, att vi i det sekulariserade samhället borde bli tydligare och markera när nåt sådant händer. Det är märkligt, att t ex svensk vänster, som var så duktiga på att kritisera religionen på 60- och 70-talet, plötsligt blivit livrädda för att stöta sig med religiösa grupper. Den här pk-hysterin som drabbat Sverige på sista tiden verkar ha gjort det lägre i tak. Eller så kanske det har med rädsla att göra? Vissa personer har ju trots allt blivit hotade till livet då de gått ut och kritiserat t ex Islam.
Sedan skall naturligtvis invandrande religionsutövare ta sig en funderare på vad extrem utövning kan ha för konsekvenser i förhållande till värdkulturens traditioner. Vill man alls inte anpassa sig till det land dit man kommer, då kan man fråga sig vad man gör här?
/Stephan