OmTag. Åmotfors, en bruksort i västra Värmland 1
En smidig kamera med normal, några rullar svartvit film och ett par bra skor är egentligen allt jag behöver. En trogen följeslagare i form av en hund och allt är perfekt.
Jag tillbringade mycket tid i Värmland hos mina föräldrar från 1994 fram till att min far gick bort 2010. Åmotfors, en liten bruksort i västra Värmland med ca 1400 innevånare, inte mycket händer och den forna storhetstiden med ett pappersbruk och en ammunitionsfabrik som tillsammans höll liv i orten är sedan länge förbi.
En i mängden av orter som samhället vänt ryggen, en åldrande befolkning, bland landets högsta kommunalskatter och del i en av landets fattigaste kommuner. Nu tycker jag inte att allt verkar vara nattsvart, det finns en hel del barnfamiljer också. Men genomgående är det brist på högkvalificerade jobb, de flesta jobben verkar finnas "på lägre nivåer" inom omsorgen och industrin.
Det är något deprimerande med en byggd där man inte ser så mycket av tro på framtiden, alla är medvetna om att det knappast kommer att satsas. Höga skatter som till stor del beror på skatteunderlaget och den åldrande befolkningen främja inte direkt inflyttning, framför allt de med lite högre löner och utbildning håller sig undan. Företagsetableringar är inte att räkna med, åtminstone inte där det som produceras har ett högt förädlingsvärde som det brukar heta.
En arbetskraft som få efterfrågar och ett utdöende affärsliv är nog framtiden för ganska många samhällen som likt Åmotfors i generationer förlitat sig på ett fåtal stabila arbetsgivare. Nog om detta.
Jag har i alla fall knallat runt och plåtat en hel del i bygden. Tidigare tyckte jag nog mest att bilderna var ganska trista, det händer inte mycket och man tenderar att upprepa ungefär samma bilder i oändlighet. Men i går fick jag för mig att jag åtminstone skulle köra igenom bilderna ett varv i scannern för att se om det kan finns några guldkorn.
Jag har bara hunnit med ett par rullar ännu, men tycker redan - så här i efterhand - att de förmedlar en hel del av den känsla jag hade när jag tog dem. Så vem vet, när jag gått igenom materialet så kanske det finns underlag för att göra något av det. Jag kommer att lägga ut lite i bloggen vartefter så får vi se vart det tar vägen.
Kommer du till Gnesta? Skulle vara kul att ses.
Jo Åmot ligger fint där vid alla sjöarna, synd att samhället mer eller mindre dött. När jag var liten fanns en hel del affärer men det sista som försvann när jag höll till där var Kjell på Sporten, han gick i pension och det var inte att tänka på att försöka driva det vidare. Lite synd att många av kåkarna köps upp som sommarstugor av norrmännen, men inte mycket att göra något åt.
-affe
Vi ses i Gnesta/per-erik
Må Gott
/Hans-Åke
Bilderna speglar tydligt ett dystert samhälle. Så vanligt i vårt land, numera. Väldigt få har tron på en bra framtid.
Ha det bra
Bob
-affe
Jo färg är svårt om det inte skall bli "vykort" över det. :)
-affe