OmTag. En bild i taget.

Gunnar Smoliansky, en av våra finaste fotografer som gick bort i slutet av 2019 sa, när jag träffade honom i samband med utgivningen av Hans bok ”One Picture at a Time”,  att han fotograferade allt som han tyckte kunde bli intressant på bild, boken rekommenderas varmt. Gunnar var en mästare i att läsa ljus och i mörkrummet var han en virtuos.

När jag träffade honom på Stockholms Stadsmuseum 2006 på hans fina utställning efter att han fått stadens pris till minne av Lennart af Petersen sa han när jag tittade på och berömde hans gamla slussenbilder från 50-talet: ”Väntar man 50 år blir alla bilder bra”.

Vad har nu mina bilder med Smoliansky att göra? Jag tror att jag har det gemensamt med honom att jag fotograferar sådant som jag tror kan bli en bra bild utan att vara speciellt inriktad på någon specifik genre eller att ha något speciellt mål eller syfte med mina bilder. Smoliansky var en stor fotograf, själv är jag bara en glad amatör bland resten av oss, men just detta tror jag att vi hade gemensamt.

Två bilder, en från natten som gick och en från idag. Den ena i färg och den andra svartvit tagna bara för att jag tyckte att de kunde bli bra som bilder.

OmTag. Månljus, dimma och svartvit konvertering.

När det gäller att göra bilder svartvita har jag länge använt mig av några olika plugins. En av favoriterna vid sidan av Silver Efex var tidigare Macphun Tonality Pro, men den finns tyvärr inte längre.

Nu testar jag DxO Filmpack 7 som är ett lite annorlunda program. Silver Efex är ju som alla vet ett program som är gjort för att man skall kunna jobba med sina filer med selektiva markeringar och en mängd effekter utöver alla ”vanliga” inställningar när det gäller ljus och kontrast osv.

DxO Filmpack däremot är mer en renodlad konverterare för att emulera olika filmer och tidstypiska stilar (inklusive för tiden aktuella filmer) och den gör detta mycket bra och mer exakt än Silver Efex som ju också innehåller möjlighet att välja olika filmer när man konverterar.

Man kan givetvis skruva en hel del även o Filmpack för att finjustera och få konverteringen som man vill ha den, men den är som sagt inriktad på just konvertering till att emulera olika filmer, både färg och svartvita.

Bilden som föreställer Cementa Liljeholmen tog jag ca klockan fyra i morse, det var fullmåne och dimman drev in. Jag plåtade som alltid i raw-format med min Nikon Z6 II och bilden är tagen på f/2,5 med min Z 35/1,8 S på iso 9000. I Lighroom justerade jag färgbilden och brusreducerade den försiktigt innan jag öppnade den i Filmpack 7 där jag konverterade till TriX som jag sedan justerade för att få ljus och kontraster att se ut som jag vill ha dem.

OmTag. Siluetter.

Det var ganska länge sedan jag plåtade gatufoto i traditionell mening, alltså bilder på människor i den urbana miljön där människorna som personer är bärande i bilderna. Ganska länge har jag mer använt människor som anonyma inslag i bilder. Här ett par exempel.

OmTag. Cementa Liljeholmen.

Tog med stativet på nattpromenaden. Ovädret hängde i luften, lite senare fick vi leta upp ett tak att ställa oss under hunden och jag för att vänta ut en ordentlig regnskur. När jag plåtade analogt var stativet mer av en nödvändighet på nätterna för den här typen av bilder, men även med digitalkameran ger det klara fördelar även om det går att plåta på frihand. Man förlorar ganska mycket dynamik om man går upp i iso. Dessutom ger långa tider speciella effekter med rörelse i moln och vatten och annat som rör sig.

OmTag. Visdomsord i ett fönster.

När jag var ute en sväng med hunden och kameran i natt såg jag en tavlan med några visdomsord i ett fönster. Det fick mig att tänka till. När det gäller fotografi är det nog ganska vanligt att man ”går vilse i andras fotspår”.

Det handlar också om hur man tolkar uttrycket. Om jag som exempel själv är djupt engagerad i något ämne som jag vill åskådliggöra med mina bilder är det naturligt att titta på vad andra fotografer gjort tidigare och låta sig inspireras av detta. Om jag däremot är imponerad av en fotograf och kanske bländas av den ära och berömmelse fotografen röner för sina bilder och börjar försöka ta ”likadana” bilder även fast ämnet kanske inte intresserar mig så mycket kan det lätt bli att ”gå vilse i någon annans fotspår.”

När jag ser fotografi kan jag tycka att det verkar finnas ganska många som försöker efterlikna andra framstående fotografer, men saknar det engagemang och hjärta som originalet har för sina motiv.

Ett exempel som jag tänker på är alla dem som försöker kopiera Anders Petersens bildvärld, tar man bort Petersens hjärta och engagemang faller det platt. Personligen kan jag tycka att Petersen rör sig på gränsen själv i många av sina senare projekt, men det är min personliga åsikt och en annan diskussion.

Själv är jag influerad av Brassaï, men jag lever också på natten och fascineras av nattfotografi så jag känner en samhörighet med hans fotografi. Bilderna är från nattens promenad.