OmTag. Gatufoto

Gatufoto är en väldigt bred genre, allt från Bruce Gildens ”överfallsbilder” med blixt rakt i fejset på nära håll och gärna av personer med ett udda yttre till Cartier-Bressons humanistiskt fångade ögonblick där alla ingående element sammanfaller till en harmonisk enhet. Allt från bilder som visar på dråpligheter i tillvaron till de som mer berättar om vardagen rakt upp och ned.

Kort sagt skulle man kunna säga att det mesta som inte är riggat eller manipulerat, tagit i den offentliga miljön och beskrivande denna i samspel med sina människor kan klassas som gatufoto.

Det är i och med dess bredd också en genre där det uppstått en massa olika varianter där man ibland tyvärr framhåller den egna ”som den rätta” eller mer rätt än andra.

En sak som dock bör framhållas är att alla fotografier som innehåller gator inte är gatufoto, liksom att det inte måste finnas gator i gatufoto.

Personligen ägnar jag mig numera väldigt sällan åt något jag skulle kalla gatufoto, desto mer av det som kallas cityscape, alltså en sorts landskapsfotografi i den urbana miljön. Här ett par bilder som jag dock tycker är gatufoto, den ena från Gamla Stan i går och den andra från Tunnelbanan för 11 år sedan. 

OmTag. Nattpromenader för lugn och ro.

Nattpromenader är något jag ägnar mig mycket åt. Jag har alltid varit en utpräglad nattmänniska, men nattpromenader har kommit senare. Dels tycker jag att natten är såväl lite mystisk som vacker och speciellt för fotografin har detta stor betydelse för mig.

Men promenaderna i natten med min hund är också ett sätt att finna ro i tillvaron. Jag är en ganska lättstressad person, även om det inte syns utanpå, vilket i kombination med ett stort engagemang i en massa frågor gör att jag inte mår bra av allt som händer i världen just nu. Jag har också svårt att släppa saker och ting som snurrar i huvudet även om jag vet att jag inte kan göra något åt dem.

Nattpromenaderna med hunden och kameran är nog den bästa medicinen jag känner till för att finna lite lugn och ro.