OmTag. En spårvagn i natten

En spårvagn gnisslar sig fram, några resenärer på väg hem i den sena timman. Fotografen som står ensam med sina hundar på bron känner samhörighet med passagerarna. Men han känner sig också som en betraktare.

Foto handlar om identifikation, fotografen kan både identifiera sig med resenärerna och identifiera sig själv som betraktare, han har själv varit på väg hem på liknande sätt många sena kvällar, men lika ofta har han varit en betraktare. Ibland har han varit både deltagare och betraktare.

Att försöka förmedla något av sig själv genom sina bilder är det jag eftersträvar. Alla bilder är en form av självporträtt som andra sagt.

OmTag. Prylsport

Foto är en prylsport, det märks inte minst här på fotosidan. Kamerafabrikanterna får berätta om sina nya och kommande produkter och nyheter slås upp stort i artiklar och forumtrådar. En ny kamera från Canikon väcker betydligt mer uppmärksamhet än någon artikel om någon fotograf. Man kan ana en nästa religiös tro på att verktygen är det som gör bilderna.

För egen del håller jag på med två ganska olika typer av fotografering, dels de långsamma nattbilderna med större filmformat, 6 x 6 cm och 4 x 5”, och dels mitt vardagsplåtande med småbild. När det gäller den tekniska kvaliteten är den viktigare när jag plåtar med de större formaten. Plåtar jag med småbild så är de bilder jag tycker mest om, som de av mina föräldrar till exempel, ganska lite beroende av teknisk bildkvalitet.

Vissa bilder tycker jag till och med tjänar på att de inte är knivskarpa och perfekta i alla delar. Hur som helst tycker jag att ett par frågor i pryljakten kan vara befogad: Vilken teknisk kvalitet behöver jag för att kunna titta på och visa mina bilder på det sätt jag vill? Och vad gör jag idag för att uppnå maximal kvalitet från de prylar jag redan har, i den mån jag anser det nödvändigt? Plåtar jag med ett stadigt stativ, exakt skärpeinställning och objektivet nedbländat till optimal bländare?

Det är inget fel i att vilja ha det värsta pengar och den egna plånboken tillåter, i dagens system som kräver ständig tillväxt i ekonomin för att inte krascha är det till och med nästan påbjudet, men jag tror att de flesta skulle må bra av insikten att en ny kamera ganska sällan kommer att göra att bilderna man tar blir speciellt annorlunda.

Visst, om man är nöjd med sina bilder och bara vill ha bättre teknisk kvalitet så köp en ny kamera, annars är det nog mer fruktsamt att börja fråga sig varför inte bilderna blir som man vill ha dem? Eller kanske till och med att börja med att fråga sig vilka bilder man vill ta, och vad man tycker är viktigt att fotografera? Om man först finner svaret på den senare frågan kanske man kommer fram till att kameran har ganska liten betydelse.

Man kan sedan skaffa sig den i alla fall, men slipper juga för sig själv och andra utan kan gladerligen erkänna: ”Jag skaffar mig den här kameran för att jag vill ha det värsta, inte för att mina bilder kräver det.”

OmTag. På spaning efter den tid som flytt

Bilden är tagen i Åmotfors, jag tillbringar mycket tid här efter det att mina föräldrar flyttat hit till mors föräldrahem 1994 efter fars pensionering. Min egen utbrändhet 2001 innebär också att jag ofta söker mig till mina föräldrar när jag inte orkar med så mycket annat socialiserande.

Det är i början av mars 2006, klockan är strax före tolv och jag är ute med hundarna på den sista rundan för natten. En ensam man är på väg hem med sina väskor, säkert har han kommit med det sena tåget från Karlstad. Kanske veckopendlar han? Många gör det när arbetstillfällena i bygden är få.

Jag saknar lugnet i Åmotfors ibland, jag har varit där så länge jag kan minnas. På somrarna var vi ofta hos mormor och morfar jag och brorsan, mor var alltid med, far var för det mesta hemma i Stockholm och jobbade.

Den lilla stugan på Åsvägen i Åmotfors är den plats som alltid funnits för mig från min barndom ända fram till 2010, när min far slutligen gick bort sålde vi stugan. Det var för långt bort för att behålla som fritidshus och jag kände mig inte redo att flytta dit. I och med att bägge mina föräldrar var borta försvann också lusten att vara där, det blev för vemodigt.

Nu har det gått några år, tiden rasar på och jag tänker ofta på mina föräldrar och Åmotfors. Kanske kommer jag tillbaka en dag?

OmTag. Nära avstånd

Nära avstånd hette en bok av Anders Petersen. Petersen plåtar nära, ofta smärtsamt nära, jag gillar hans tidigare bilder bättre än de senare. Jag tycker att bilderna blivit hårdare både till form och innehåll och kanske handlar de mer om Petersen själv än de han fotograferar?

Jag tänker inte föra någon diskussion om de eventuella moraliska frågeställningarna runt den typen av bilder han och andra gjort och gör på senare år, jag har alltid tyckt att respekten mot de avbildade är det viktigaste inom fotografin och om de senare bilderna är respektfulla kan man ha åsikter om.

Oavsett detta har Anders Petersen alltid kommit nära de han fotograferat, och jag tycker att det är hans största styrka, hans unika förmåga att få människor att öppna upp oavsett vilka dessa är eller i vilka situationer bilderna tas.

Att vara generös är viktigt, för att de vi plåtar inte skall känna sig utnyttjade är det en fin gest att uppsöka dem efteråt och ge dem bilder och kolla om det är ok med publicering när bilderna blir personliga och i den mån det går.

Den här bilden till exempel kan ju framstå som något annat än den var. Spärrvakten visade sig vara en jättetrevlig person som även han var intresserad av foto, så vi stod och snackade en god stund och i samband med detta tog jag bilden. Jag sökte upp honom ett par dagar senare med en mörkrumsprint som han blev glad för, han hade dock inte reflekterat över att jag tog bilden.

Och så tror jag att det ofta funkar, om man är intresserad av människor, snackar med dem så kommer ofta även det spontana ögonblicket när man kan få sin bild. Det är en ganska stor skillnad på detta jämfört när man söker upp folk bara för att ta en bild, ofta för att man tycker att de ser lustiga ut. Skillnaden är att få en bild jämfört med att ta en bild; ingen gillar att bli bestulen.

OmTag. Förkylning , filmval och framkallning

Förkylningen går in på andra veckan, torrhostan på väg mot slemhosta, också en form av utveckling.

En kväll på Mariaberget; kameran laddad med Fuji Neopan 1600, rätt använd en fantastisk film med ett underbart korn. Den håller inte 1600 asa dock, jag brukade köra den på 1000 asa och normalfrankalla, det närmaste pressad ”riktig” triX (före 2005) som man kan komma. Synd att den blivit så fasligt dyr.

Många gillar att pressa sina filmer, jag har väl aldrig riktigt varit något fan av den tekniken (undantaget var riktig triX som tyvärr inte finns längre). Det som händer är att kontrasten ökar, känsligheten påverkas dock ganska lite, och i redan kontrastrika motiv är inte det vad jag vill ha som regel. Om man underexponerar och normalframkallar i stället får man i och för sig tunna negativ, men jag tycker att de håller ihop bättre kontrastmässigt, och sedan slipper man det grövre kornet om man inte vill ha det (alla grova korn är inte lika snygga som från Neopan 1600).

Skall man plåta när det är mörkt kan det också vara bra att veta att film med traditionellt korn, typ Ilford HP5+, Fuji Neopan 1600 osv. som regel ger bättre teckning i skuggorna. Tkornsfilmer och varianter som nuvarande triX tenderar att dö i svärtan om den blir lite underexponerad. Kanske finns något undantag, men jag har inte hittat något så jag skulle tro att det har med korntekniken och den silverfattigare emulsionen att göra.

En annan sak som, beroende på film, i varierande grad ger högre känslighet med bibehållet fint korn är att köra med xtol 1+1 i stället för D76 1+1 eller de flesta andra framkallare. En film som Ilford HP5+, som jag tycker är en av de absolut bästa 400 asa filmerna, underexponerar jag regelmässig 2/3 steg och den funkar utmärkt att köra till och med på 800 asa och normalframkalla i xtol 1+1.

Nog reklam för denna gång, nu hoppas jag att förkylningen ger sig så jag kommer ut och plåtar lite igen. Skall hämta min Leica MP på Schönherrs, den har varit inne på service.