OmTag. Jag tar mina bilder och kan inte annat

En natt vid jultid för några år sedan tog jag och Sally en promenad runt Årstaviken. Mina nattbilder blir för mig ett sätt att bevara de känslor jag hade när bilderna togs.

För utomstående blir det säkert mycket upprepning: ”Varför tar du samma bilder om och om igen, det känns som vi redan sett dem? Nu får du börja plåta lite på dagarna eller något annat i stället.” Som svar till detta säger jag bara; mina bilder representerar mitt sätt att förhålla mig till mitt eget liv. För mig blir det personliga anteckningar om mina egna känslor och som sådana blir de viktiga för mig, detta oavsett hur andra ser på saken.

Man lever det liv man lever och tar de bilder man tar för att det är det enda man kan göra, så enkelt är det nog oavsett om man är amatör och heter Alf Johansson eller världsfotograf och heter Anders Petersen. Petersens förresten har ju också tagit ungefär samma bilder betydligt längre än vad jag gjort liksom de flesta av de kända fotograferna, värt att tänka på.

Man fotograferar utifrån den punkt där man själv står som människa, svårare är det nog inte oavsett amatör eller etablerad.

OmTag. Mörkertider

Mörkret har sänkt sig över landet, både löven och Löfven har fallit. Jag kommer att hålla mig borta från politiken denna valrörelse, en sak kan man dock konstatera: ett nytt politiskt landskap kräver nya samarbeten och inte konfrontation för konfrontationens egen skull.

Som Cervenka så målande uttryckte det i SvD: ”Att se svenska män och kvinnor som har kafévärd på en förbundskongress som främsta arbetslivsmerit springa runt och gläfsa som Tea Party-pajasar i Capitol Hill är inte så lite pinsamt.”

Så oavsett var man står politiskt handlar framtiden om förhandlingar och kompromisser, och framför allt att våra politiker förklarar för väljarna varför man måste ta fighten mot rasismen även då det kostar på såväl ekonomiskt som socialt.

Att använda SD som slagträ att slå i huvudet på sin motståndare, oavsett allians eller rödgrön gynnar inga andra än dem som man säger sig vilja kortsluta från det politiska inflytandet. 

OmTag. Viktigt att definiera genrer?

Det blir ofta diskussion om vad som är gatufoto och vad som inte är det här på fotosidan. Jag har själv tidigare haft åsikter om detta, men kommit fram till att det är ganska meningslöst. Jag tycker att göra gatufoto till en genre inte funkar riktigt, för mig handlar det mer om ett sätt att förhålla sig till fotandet.

Ett förhållningssätt där man med kameran ständigt beredd rör sig i urbana miljöer och plåtar sådant man tycker är värt att bevara på bild. En form av snapshots från vardagen helt enkelt.

Jag förstår behovet av att skapa genrer i en värld där vi bokstavligen dränks i bilder, behovet av att hitta en struktur är nog det som främst styr detta. Men som sagt egentligen anser jag att det är ganska meningslöst att putta in saker och ting i genrer med rigida ramar.

För mig finns egentligen tre sorters bilder: sådana jag tycker om, sådana som lämnar mig oberörd och sådana som jag inte tycker om. Om vi tittar närmare på just gatufoto som det definieras enligt fotosidan till exempel så finns ju allt mellan bra och skräp där likväl som inom alla andra genrer.

Om man skall höja nivån tror jag att det skulle vara bättre att se till rena kvaliteter än om bilder passar exakt i någon fyrkantig låda. Handen på hjärtat: Vem vill se fler anonyma människor på övergångsställen, eller personer med ett ”lustigt” utseende fångade genom attack eller i smyg?

Kanske finns de som anser att gatufoto handlar om någon sorts tävling i att ”våga” vara mest oförskämd med sin kamera? Jag tillhör dem i alla fall inte, säger jag inte utan en viss stolthet.

OmTag. Nyval...

... vad skall man säga om det? Tja, den enda möjligheten i ett helt låst förhandlingsläge.

OmTag. En ensam man

Stockholm i slutet av november 2014: En ensam man på väg hem i höstkvällen, gatlamporna förmår knappt tränga igenom det kompakta mörkret. Regnet hänger i luften, det är ett par grader varmt. Det blir skönt att komma hem till värmen och sängen.

En del menar att gatufoto handlar om kontakt, gärna ögonkontakt. För min del tycker jag ofta om bilder där den mänskliga närvaron än anonym och snarare skapar något att fantisera runt. Inget är rätt eller fel, det handlar om vad man vill förmedla med sina bilder.